Från Rilpedia

Elise Hwasser
Elise Hwasser som Sigrid den fagra.
Födelsenamn	Ebba Charlotta Elisa Jacobsson
Född	16 mars 1831 Stockholm, Sverige
Död	28 januari 1894 (62 år) Fiskebäckskil, Sverige
Make	Daniel Hwasser
Betydande roller	Jane Eyre, Fanchon i Syrsan, Ladyn of Worsleyhall, Edith, Louise i Gammalt och nytt, Marguerite Laroque i En fattig ung mans äventyr

Ebba Charlotta Elisa (Elise) Hwasser, född Jacobsson, skådespelerska, född 16 mars 1831 i Stockholm, död 28 januari 1894 på sin villa Västråt i Fiskebäckskil.

Biografi

Elise Hwasser blev elev vid Kungliga Dramatiska Teatern 1849 och var anställd som aktris där 1850-1888, som premiäraktris från 1853 och med livstidsengagemang från 1863. 1858 inträdde hon i äktenskap med sekreteraren vid Kungliga Dramatiska Teatern Daniel Hwasser (född 1817, död 1871), Israel Hwassers bror- och fosterson, känd som Uppsala-"juvenal", tenorsångare, spirituell ordlekare och en estetiskt bildad man, vilken säkert ej var utan inflytande på sin hustrus konstnärsutveckling.

Elise Hwasser var en begåvad och mångsidig skådespelerska som utvecklade en realistisk framställning. Redan vid sina första framträdanden blev hon uppskattad. Hon började med att vara mycket använd inom ingénue-facket, inom vilket hon debuterade såsom Marie i Lilla kusin och ännu in på 1870-talet skördade lagrar såsom Fröken Elisabeth och Geneviève i De onyttiga. Vid sidan av sådana älskvärda, naiva och bortskämda unga flickor spelade hon under lång tid första älskarinna inom det högre skådespelet: Shakespeares Ofelia, Desdemona och Julia, Schillers Maria Stuart och Thekla Wallenstein, Goethes Klara i Egmont samt Sigrid i Bröllopet på Ulfåsa och Markisinnan de Maupas i Det besegrade lejonet m. fl.

Sitt egentliga namn vann hon likväl genom framställningen av en mängd karaktärer ur 1800-talsromanen, vilka på 1850- och 1860-talen var populära, såsom Jane Eyre, Fanchon i Syrsan, Ladyn of Worsleyhall, Edith, Louise i Gammalt och nytt, Marguerite Laroque i En fattig ung mans äventyr m. fl., på vilka nedlades en talang, vida överlägsen uppgifternas dramatiska värde. Men Hwasser nöjde sig icke med dessa jämförelsevis lättköpta triumfer: även den höga tragiska konstens lager vann hon genom skapelser sådana som Hippolyte i Giftbägaren, Myrrha i Sardanapalus, Thusnelda i Fäktaren från Ravenna, Hermione i En vintersaga, Kleopatra i Antonius och Kleopatra, Hjördis i Härmännen på Helgeland samt titelrollen i Fru Inger till östråt.

Tack vare oavlåtliga studier och brinnande kärlek till konsten gick hon alltjämt framåt som konstnär och kan sägas ha först på sin senaste tid funnit det för sin individualitet mest egentliga facket, vilket kan betraktas såsom en sammansmältning av de båda närmast föregående och utgöres av äldre karaktärsroller inom det allvarliga borgerliga skådespelet, såsom Grevinnan i Danicheffarne, Löna Hessel i Samhällets pelare, Fru Alving i Gengångare och Fru de Varenne i Prins Panin. Hit torde också, till följd av rollens skaplynne, böra räknas hennes förträffliga framställning av Drottning Anna i Ett glas vatten och av Baronessan de Mantes i Osvuret är bäst, där hennes genialiska karakteriseringskonst vann icke ringare segrar. Den omväxlande rollista, som antydes genom de nämnda partierna, skulle ytterligare kunna ökas med etthundrafemtio ganska betydande, däribland så fordrande uppgifter som Puck i En midsommarnattsdröm, Björnsons Maria Stuart i Skottland, Matilda i De nygifta, Inga i Mellan drabbningarna, Dolores i Allt för fosterlandet, Ester Larsson i Skådespelerskan, Nora i Ett dockhem m. fl.

Hennes dotter Anna Lisa Hwasser-Engelbrecht blev också skådespelerska.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).