Dubbning (tolkning)

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Dubba (av engelskans "dub"), en typ av eftersynkning där man spelar in en ny version av talljudspåret till en film eller en TV-serie på det egna landets språk.

Det finns två huvudriktningar när det gäller att översätta utländsk film eller TV: undertextning och dubbning.

I Sverige har man, med något enstaka undantag, sedan ljudfilmens genombrott under andra halvan av 1920-talet använt sig av undertextning av filmer med skådespelare. Tecknade filmer har däremot ofta dubbats, åtminstone om de är riktade mot barn. Detta gäller dock inte allt tecknat, till exempel använde sig TV 1000 ett tag i början av 1990-talet av textning i 1987 års version av Teenage Mutant Ninja Turtles. Fortfarande textas många dialogburna serier för en lite äldre publik, som Simpsons, South Park, American Dad och Family Guy.

I Frankrike började man dubba filmer för att på så sätt skapa fler arbetstillfällen när amerikanska hollywoodproduktioner tog allt större marknadsandelar inom filmindustrin. Idag visas dock även filmer med originalspråk på många biografer, som ett komplement till de dubbade, och dessa filmer noteras med v.o. (version original) i filmguiderna.

Fördelarna med att dubba är att tittaren slipper att titta ner på texten, och att man slipper ha några utrymmeshinder – de båda språken bör ta lika lång tid på sig, ungefär, att säga samma sak. En annan fördel med dubbning är att icke-läskunniga, till exempel mindre barn, och människor med nedsatt syn utan problem kan följa med i handlingen.

Nackdelarna är att en stor del av originalskådespelarnas insats, som består i en kombination av icke-verbala och verbala uttrycksmedel, går förlorad. Möjligen kan tilläggas att tittaren kan förledas att tro att alla länder talar det egna landets språk. Svenskar blir i regel berömda för sin goda engelska[1], just på grund av att svenskarna hör så mycket engelska på bio och TV. Svenskar är vanligen även mycket kritiska till dubbning på grund av att läppsynkningen oftast inte stämmer överens med talet. Som exempel har tyskar och italienare inte alls samma kritiska inställning då de vant sig vid detta. I vissa länder är man vana vid att det bara är ett fåtal röster som används för alla roller i en film. I extrema fall är det en enda röst, oftast en man, som läser alla repliker. För hörselskadade innebär textning en stor fördel, medan dyslektiker, analfabeter och blinda vinner på dubbning.

En kommersiell nackdel att dubba biofilmer är att de innebär en lång fördröjning, kanske månader. Det är vanligt i en del länder att man textar filmerna då de går på bio, och sedan dubbar inför TV-visningen.

Dubbningen förekommer inte bara på film och i TV-serier. Även nyhetsprogram dubbas. Om till exempel ett tal av USA:s president spelas upp, kommer snart en röst som översätter. Andra länder, som Sverige, väljer då oftast att använda originalljudet med pålagd text. Av naturliga skäl förekommer "dubbning" av sådant i radio.


Innehåll

Länder där dubbning är vanligast

Länder där textning är vanligast

Se även

Källor

  1. http://www.spraktidningen.se/art.lasso?id=09111c

Externa länkar

Personliga verktyg