Disulfiram
Från Rilpedia
Disulfiram | |
---|---|
Systematiskt namn | 1-(dietyl tiokarbamoyl disulfanyl)-N, N-dietyl metan tioamid, |
Kemisk formel | C10H20N2S4 |
Molmassa | 296,539 g/mol |
CAS-nummer | 97-77-8 |
SI-enheter & STP används om ej annat angivits |
Disulfiram (strukturformel CCN (CC) C (=S) SSC (=S) N (CC) CC ) [1] används som avvänjningsmedel i samband med alkoholmissbruk.
Disulfiram hämmar enzymet aldehyddehydrogenas, som sköter nedbrytningen av acetaldehyd vilket bildas vid alkoholintag. Om en person med disulfiram i kroppen intar alkohol sker därför en ökning av koncentrationen av acetaldehyd i blodet, vilket leder till att det uppkommer en så kallad alkohol-antabusreaktion inom 5–15 minuter. Den består av rodnad över ansikte och bål, dunkande huvudvärk, svårigheter att andas, illamående, kräkningar, svettningar, hjärtklappning och blodtrycksfall. Symtomens intensitet kan växla. Dessutom påverkar antabus ett enzym som omvandlar dopamin till noradrenalin, men det är oklart om detta är relevant för den kliniska effekten.
Disulfiram säljs i Sverige som brustabletter, vilka intas under inseende av sjukvårdspersonal. Vanliga doseringsintervall är 2–3 gånger per vecka, men enzymhämningen och därmed effekten kvarstår i upp till två veckor efter avslutat intag, trots att den aktiva metaboliten Me–DTC har en halveringstid på endast ca 10 h.
En kontroversiell möjlighet är att få disulfiram-kapslar inopererade i kroppen för att omöjliggöra alkoholintag. Det saknas dock vetenskapliga belägg för effektiviteten av denna terapi, varför den inte används inom offentligt finansierad sjukvård i Sverige.
Vad gäller biverkningar, är de flesta förknippade med alkohol-antabusreaktionen. Med tanke på den stora risken för återfall vid alkoholberoende, bör exempelvis personer med allvarlig hjärtsjukdom inte ta läkemedlet. Även om man håller sig nykter finns dock en liten risk för leverskador.
Till skillnad mot modernare läkemedel mot alkoholberoende, naltrexon och acamprosat, har disulfiram ingen dämpande effekt på suget efter alkohol. Detta gör att det ofta är svårt att få patienterna att kvarstanna i behandling. För vissa personer kan dock disulfiram vara ett utmärkt stöd för nykterhet i långa tider. Det används också regelmässigt vid avgiftningar från alkohol, där strikt nykterhet är nödvändig för att undvika utveckling av bl a delirium tremens.
Innehåll |
Svampar med antabuseffekt
Det finns i Sverige tre vanliga svampar, som är begränsat ätliga, men som i samband med alkoholförtäring ger kraftigt illamående, s k antabuseffekt. Den mest kända är grå bläcksvamp, Coprinus atramentarius, som innehåller coprin. Detta ämne blockerar ett steg i nedbrytningen av alkohol, så att blodet får ett överskott på acetaldehyd, som är orsak till illamåendet. Det räcker med mycket små mängder av alkohol och små mängder av bläcksvamp för att förgiftningssymptom skall uppkomma. Symptomen kan komma redan efter 15 minuter, men det kan också hända att att det dröjer en hel vecka. Den drabbade mår mycket dåligt, svettas med röda kinder medan örsnibbar och nässpetsen blir vita, annan hud blålila. Så vitt man vet finns inget fall med dödlig utgång. Normalt har man återhämtat sig efter ca 4 dagar, men överkänslighet för alkohol kan kvarstå länge.
De andra två svamparna är eldsopp, Boletus luridus och klubbtrattskivling, Clitocybe clavipes. Ingen av dessa innehåller coprin, men något annat ämne, som ger liknande symptom. T v är det oklart vilket detta ämne är.
Synonyma varumärken [1]
- Abstensil
- Abstinyl
- Alcophobin
- Antabus(e)
- Antaethyl
- Antietanol
- Antivitium
- Contralin
- Tetradine
- Tetraetil