Deng Xiaoping
Från Rilpedia
| Deng Xiaoping 邓小平 |
|
 Deng Xiaoping 1979. |
|
| Född | 22 augusti 1904 Guang'an, Sichuan |
|---|---|
| Död | 19 februari 1997 Peking |
Deng Xiaoping var en ledande politiker i Kinas kommunistiska parti. Han var Kinas de facto ledare från 1978 (två år efter Mao Zedongs död) till sin egen död 1997. Deng tillhörde hakkaminoriteten och kom ursprungligen från Sichuanprovinsen i sydvästra Kina. Han bedrev under det tidiga 1920-talet universitetsstudier i Paris, Frankrike.
Han betraktas som det post-maoistiska, reformvänliga, och mot omvärlden mer öppna, Kinas arkitekt.[1] [2] Hans politiska idéer, kallade Deng Xiaoping-teori (förenklad kinesiska: 邓小平理论), är idag inskrivna i den kinesiska grundlagen tillsammans med marxism-leninism, Mao Zedong-tänkande och De tre representationerna.
Innehåll |
Det kinesiska inbördeskriget
Deng hade mycket stor pondus inom Kommunistpartiet, främst genom att han blev partimedlem redan år 1924 (partiet grundades 1921 i Shanghai av bland andra Mao Zedong) och var hyllad hjälte under det Kinesiska inbördeskriget (1928-1949) mot den nationalistiska Kuomintang-regeringen och kriget mot Japan (1937-1945), samt en av de få överlevande efter "Den långa marschen". Han tjänstgjorde både som Kommunistpartiets generalsekreterare och som officer.
Kulturrevolutionen
Hans karriär inom partiet har varit stormig – från att ha tillhört ledarskiktet under den tidigare delen av sin karriär, blev han 1967 under Kulturrevolutionen (1966-1976), förvisad till arbete på en traktorfabrik. Mao Zedongs ställning inom KKP var under denna tid försvagad, främst på grund av ekonomisk-politiska misslyckanden, och Mao sökte stärka sin position genom att utmåla de politiskt sett mindre radikala grupperna inom partiet, till vilka Deng hörde, som anti-revolutionärer och folkets fiender. Ett stort antal av dessa sändes ut på landsbygden och till fabriker för "politisk omskolning".
De fyras gäng
1974 steg han på nytt till den absoluta toppen efter att Mao insjuknat, för att sedan i början av 1976 tvingas avsäga sig alla poster inom partiet efter tryck från sin politiska motpol – ”De fyras gäng”, en vänsterradikal gruppering inom KKP, under ledning av Mao's fjärde hustru Jiang Qing. Efter arresteringen av De fyras gäng i slutet av 1976, kunde Deng återigen inträda på den politiska arenan, och hade nu den rutin och respekt som krävdes för att 1978 konkurrera ut övriga maktaspiranter, bland annat Maos utvalde efterträdare Hua Guofeng.
Det kinesisk-vietnamesiska kriget
För att stärka sin maktposition inom Kommunistpartiet förklarade Deng år 1979 krig mot Kinas södra grannland Vietnam, och genomförde en storskalig invasion av den norra delen av detta land. Det Kinesisk-vietnamesiska kriget ledde till höga dödssiffror på båda sidor och omfattande förstörelse av infrastruktur i norra Vietnam. De vietnamesiska trupperna, mycket stridsvana efter Vietnamkriget (1959-1975), drev omgående ut angriparna. 1981 utsågs Deng till ordförande i Centrala militärkommissionen. Trots att detta var det högsta formella ämbetet han innehöll i slutet av sin politiska karriär hade Deng det avgörande inflytandet i landets politik fram till sin död.
Den öppna dörrens politik
Genom att lansera ”den öppna dörrens politik”, lyckades Deng öka tillväxten i Kinas ekonomi.[3] [4] Kinas ekonomiska tillväxt nådde mycket höga procentsiffror under hela 1980-talet; trenden bröts inte förrän i samband med den politiska och ekonomiska isolering Kina genomgick efter massakern på Den himmelska fridens torg 1989.
Massakern på Himmelska fridens torg
Deng anses vara den kinesiska politiker som bär störst personligt ansvar för massakern på Himmelska fridens torg 1989; samma år avträdde han som ordförande i Centrala militärkommissionen, en post som motsvarar överbefälhavare i Sverige. 1992 trädde han frivilligt tillbaka från alla officiella uppdrag inom politiken. Han bedöms dock ha haft stort politiskt inflytande ända fram till sin död år 1997 på det berömda militärsjukhuset nr. 301 (idag "Jiang Zemin-sjukhuset") i västra Peking.
| Företrädare: Zhang Wentian |
Generalsekreterare för Kinas Kommunistiska Parti 1956-1967 |
Efterträdare: Hu Yaobang (tjänsten vakant 1967-1980) |
| Företrädare: Hua Guofeng |
Ordförande i Centrala militärkommissionen 1981-1989 |
Efterträdare: Jiang Zemin |
Referenser
- ↑ [1] www.china.org.cn, 'An Illustrated history of the Communist Party of China'
- ↑ [2] www.people.com.cn, 'The History of the Communist Party of China'
- ↑ [3] www.china.org.cn, 'An Illustrated history of the Communist Party of China'
- ↑ [4] www.people.com.cn, 'Deng Xiaoping'
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Deng Xiaoping
