Degu (gnagare)
Från Rilpedia
| ?Degu Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
|---|---|
 Degu
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Gnagare Rodentia |
| Underordning: | Piggsvinsartade gnagare Hystricomorpha |
| Familj: | Buskråttor Octodontidae |
| Släkte: | Octodon |
| Art: | Degu O. degus |
|
|
|
| §Octodon degus Auktor: Molina, 1782 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Degu (Octodon degus) är en art i ordningen gnagare och är närmast släkt med marsvin och chinchilla. Den kommer ursprungligen från Chile, där den anses vara ett skadedjur då den plundrar böndernas skörd. Degun väger 170-300 gram och blir ca 15 cm lång, plus en svans på ca 10 cm. Den är (vanligtvis) augotifärgad och har päls över hela kroppen med en tofs på svanstippen. Degun importerades till Europa under 50-talet, då den togs hit främst för laboratoriska tester då de relativt lätt får diabetes.
Innehåll |
Utbredning
Arten är endemisk för Chile, förbisedd individer som hölls i fångenskap. Utbredningsområdet sträcker sig från södra delen av Region de Atacama över regionerna Coquimbo, Valparaíso, Santiago och O’Higgins till norra delen av Region del Maule, alltså mellan 28 och 35 grad sydlig bredd. Den lever på Andernas västra sluttningar upp till 1 200 meter över havet. Habitatet utgörs av halvtorra ytor med buskar och med "Medelhavsklimat".
Levnadssätt
I naturen är degun huvudsakligen aktiv tidigt på morgonen och sent på kvällen. Den håller ingen vinterdvala.
De lever i grupper och vistas tidvis i underjordiska tunnelsystem. En grupp bildas oftast av en eller två hannar och två till fem honor som vanligen tillhör samma familj. Varje grupp har ett eget gångsystem som oftast har raffinerade förgreningar. Födan hittar de alltid utanför bon. Deguer skapar stigar och har bra förmåga att klättra i buskar.
Gruppens revir omfattar omkring 200 kvadratmeter och territoriets gränser samt bons ingångar markeras med stenhögar och avföring.
Degun har flera olika läten för att kommunicera. Djurets naturliga fiender utgörs av magellanräv, tornuggla, jorduggla och svartbröstad vråkörn (Geranoaetus melanoleucus).
Föda
I det vilda äter deguer bark och löv från träd och buskar, rötter och olika växter. Växter som degun föredrar är en sorts nattjasmin (Cestrum palqui), en art sensitivor (Mimosa cavenia), en art akacior (Acacia caven) samt skatnäva (Erodium cicutarium).
Degun som sällskapsdjur är känd för att den med allt för söt eller fet mat lätt får diabetes. Då det länge inte funnits mat speciellt anpassad för deguer som inte innehåller för mycket socker, brukar det rekommenderas att man blandar chinchillafoder och marsvinsfoder och utfodrar degun med. Grönsaker anses som bra tillskott, frukt är dock ofta för sött. Hos professionella uppfödare finns alltid hö tillgängligt i buren och färskt gräs eller alfalfa och maskros anses som nyttigt. I enstaka fall får degun några frön som "godis" eller vid något speciellt tillfälle en nöt, då dessa är feta är det inte bra att ge för mycket. Vanlig är även grenar att gnaga på. Vissa trädsorter kan dock vara giftiga för degun, exempelvis päron (där grenarna innehåller garvsyra) samt körsbär och plommon, vars grenar avger cyanid vid intag.
Fortplantning
Degun parar sig vanligen bara en gång per år men i särskild blötta år förekommer ibland två parningar. Parningstiden ligger mellan september och oktober, alltså under våren på södra halvklotet. Under dessa tider blir hannar aggressivare och den svagare hannen jags bort från bon. Parningsleken består av pälsvård och ett ritual där hannen vacklar med svansen och sedan skakar med hela kroppen. Om en hona visar sig parningsbered lämnar hannen urin på honans kropp. Det förekommer ibland att även honor urinerar på hannens kropp.
Efter dräktigheten som varar i cirka 90 dagar föds i genomsnitt 4 till 6 ungdjur. Dessa är "borymmare", har redan hår och öppna ögon. I vissa fall dias ungdjuren inte bara av modern utan även av andra honor i boet. Efter ungefär två veckor börjar ungdjuren med fast föda av gräs eller andra växtämnen som de vuxna djuren bringar till boet. Efter 4 till 6 veckor sluter honan att ge di. Det finns olika uppgifter hur snabb de når könsmogenheten. Några källor skriver 12 och andra 26 veckor. Fram till nästa parningstid där ungdjuren är cirka nio månader gamla lever de ofta i samkönade grupper.
Livslängd
I fångenskap blir degun ca 6-10 år gammal, men det har förekommit att enskilda individer blivit upp till femton år. I det vilda ligger medellivslängden lägre, mycket på grund av att de betraktas som ett bytesdjur av många.
Systematik
Degun är den minsta arten i släktet Octodon som innefattar ytterligare tre arter. Degun skiljer sig från sina släktingar även genom den yviga svansen och skillnader i uppbyggnaden av kindtänderna.
Släktet tillhör familjen buskråttor som med 13 arter förekommer i Sydamerika.
Referenser
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 21 november 2008.
- Ronald M. Nowak: Walker’s mammals of the world. 6. Auflage. Johns Hopkins University Press, Baltimore 1999, ISBN 0-8018-5789-9.
- D. E. Wilson, D. M. Reeder: Mammal Species of the World. Johns Hopkins University Press, Baltimore 2005. ISBN 0-8018-8221-4
- Charles A. Woods und David K. Boraker: Octodon degus. In: Mammalian Species 67 (1975), S. 1-5 PDF
- ↑ Octodon degus på IUCN:s rödlista, auktor: Amori, G. et. al. (2008), besökt 24 november 2008.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Degu (gnagare)
