Catalinaaffären
Från Rilpedia
Catalinaaffären är benämningen på den diplomatiska kris som utlöstes i juni 1952 då ett svenskt militärt flygplan av typen Tp 79 (i media kallad DC-3:an) genomförde signalspaning över Östersjön, varvid planet spårlöst försvann. Under spaningarna efter den saknade Tp 79:an blev ett militärt sjöräddningsflygplan ("Catalinan") anfallet av en sovjetisk MiG-15, varvid det skadades så allvarligt att det tvingades nödlanda. Alla fem besättningsmedlemmarna räddades av ett västtyskt lastfartyg.
Innehåll |
Bakgrund
Tre år tidigare hade Sverige, i strid med den officiellt strikta neutralitetslinjen, ingått ett hemligt avtal med USA. Svenska signalspaningsdata byttes mot amerikansk teknisk utrustning. Flygvapnets Tp 79:or 79001 Hugin och 79002 Munin (uppkallade efter Odens spejande korpar) genomförde regelbundet topphemliga flygningar över Östersjön med amerikansk signalspaningsutrustning ombord.
Huvudsyftet med operationerna var att få fram uppgifter om Sovjetunionens luftförsvar i allmänhet och dess kapacitet att bekämpa amerikanska kärnvapenbestyckade bombflygplan av typ Boeing B-47 Stratojet i synnerhet.[1]
År 1951 ertappades Sverige med att vid två tillfällen ha kränkt sovjetiskt luftrum. Vid det ena tillfället var ett av planen så nära som 2,5 sjömil (drygt 4,5 km) den baltiska kusten, och regeringen tvingades be om ursäkt på diplomatisk väg.
Under år 1952 steg spänningen ytterligare då Nato-plan upprepade gånger kränkte sovjetiskt luftrum och de svenska flygningarna blev fler. Sovjetisk press började skriva om att Sverige gick Natos ärenden och de drog sig inte för att påminna om det öde som det amerikanska signalspaningsplan som skjutits ner över Östersjön år 1950, hade mött.
Nedskjutningarna
Under förmiddagen den 13 juni 1952 mitt under en mycket het period i det kalla kriget, försvann flygvapnets Tp 79 Hugin med flypvapennummer 79001 utan att lämna några andra spår än en sönderskjuten räddningsflotte efter sig. Den specialutrustade DC 3:an var på väg hem mot Bromma flygplats, efter att ha genomfört ett radarspaningsuppdrag. Klockan 11.08 samma dag rapporterade DC 3:ans navigatör Gösta Blad för sista gången in planets position. Klockan 11.23 får signalisten vid flygflottiljen Roslagens flygkår (F 2) i Hägernäs ett anrop från DC 3:an, vilket dock snabbt dör ut. Det är den svenska besättningens sista livstecken. Flygplanets position över Östersjön vid försvinnandet var oklart. Sovjetunionen förnekade inblandning i försvinnandet. I de första svenska pressmeddelandena om DC 3:ans försvinnande nämndes ingenting om misstanken att planet faktiskt blivit nedskjutet, bland annat för att dölja det faktum att flygvapnet tillsammans med Försvarets radioanstalt (FRA) bedrev denna signalspaning.[2] Representanter för Flygvapnet och Sveriges regering hävdade att planets besättning varit ute på en oskyldig navigeringsflygning i utbildningssyfte. Svensk press intog en hård antisovjetisk linje.
Tre dagar senare deltog två svenska militära sjöräddningplan av typ Tp 47 (Catalina) i försöken att lokalisera Tp 79:an. Ett av planen besköts av sovjetiskt jaktflyg och tvingades nödlanda nära det västtyska fraktfartyget Münsterland. Alla fem besättningsmedlemmar i Tp 47:an kunde därvid räddas.
Besättningen på DC 3:an
- Alvar Älmeberg (pilot)
- Gösta Blad (signalist och navigatör)
- Herbert Mattson (flygmekaniker)
- Carl-Einar Jonsson (gruppledare)
- Ivar Svensson (telegrafist)
- Erik Carlsson (telegrafist)
- Bengt Book (telegrafist)
- Börje Nilsson (telegrafist)
Diplomatiskt och politiskt efterspel
Den sovjetiska staten dementerade all kännedom om nedskjutningen av Tp 79:an, trots att svensk militär några dagar efter nedskjutningen fann en livbåt från planet med splitter från ammunition från en MiG-15.
År 1956, då den sovjetiske ledaren Nikita Chrusjtjov träffade Sveriges statsminister Tage Erlander, erkände Chrusjtjov att det varit sovjetiska jaktplan som skjutit ner Tp 79:an. Denna information offentliggjordes dock inte för allmänheten eller till de anhöriga till de sammanlagt åtta personer som funnits ombord; tre från Flygvapnet och fem specialister från FRA. De anhöriga svävade i total ovisshet om männens öde. Först 1991 offentliggjorde Ryssland officiellt att planet hade skjutits ner av ett sovjetiskt jaktflygplan av typen MiG-15.
 |
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Återfinnande och bärgning
Den 10 juni 2003 återfann de privata företagen Marin Mätteknik AB och Deep Sea Productions efter fyra års sonarspaning den nedskjutna Tp 79:an på 120 meters djup, 55 kilometer öster om Fårö, på internationellt vatten men i den svenska ekonomiska zonen. En tid senare fann man även Tp 47:an, på en position 22 kilometer mer ostlig än den rapporterade nedslagsplatsen.
Den svenska Flottan bärgade Tp 79:ans vingar redan under hösten 2003, men vrakets dåliga kondition och de besvärliga väderförhållandena på Östersjön gjorde att lyftet av flygplanskroppen fördröjdes.
Under natten mellan den 18 och 19 mars 2004 lyfte man, under närvaro av press och anhöriga, upp resten av vraket på ubåtsräddningsfaryget HMS Belos (A214) däck. Sedan tidigare hade kvarlevorna efter piloten Alvar Älmeberg påträffats och man hoppas nu hitta spår även efter de övriga sju männen. Vid de närmare undersökningar som startats, sedan planet bärgats och transporterats till Muskö, har man nu funnit rester efter minst ytterligare två besättningsmän samt diverse tillhörigheter. Flygplanets kropp uppvisade skotthål efter den sovjetiska beskjutningen.
Skadorna i Tp 79:an flygplanskropp och vingar visar att det blivit nerskjutet av ett MiG-15 jaktplan. Även exakt tidpunkt för nedslaget i vattnet har kunnat konstateras, eftersom klockan i cockpit har stannat på 11.28.40 (svensk tid).
Söndagen den 13 juni 2004, på 52-årsdagen av Tp 79:ans försvinnande genomfördes en minnesceremoni vid örlogsskolorna i Berga. Förutom överbefälhavaren och andra representanter för försvaret deltog försvarsminister Leni Björklund, Anders Jallai, Carl Douglas och Ola Oskarsson som återfann flygplanet 2003 och anhöriga till besättningen på Tp 79:an. Vid ceremonien tilldelades besättningen postumt försvarsmaktens förtjänstmedalj i guld.[3]
Benämningar på Tp 79 och Tp 47 i media
Flygplanet Tp 79 har i media kallats för "DC-3:an" och Tp 47 har kallats "Catalinan" efter flygplansmodellernas ursprungliga namn.
Övrigt
Nedskjutningarna av de båda flygplanen kom att leda fram till utvecklingen av den svenska incidentberedskapen, det vill säga kontinuerlig dygnet-runt-bevakning av Sveriges och omkringliggande luftrum.
Noter
- ↑ Källa: Utdrag ur boken Bortom horisonten av Lennart Andersson och Leif Hellström utgiven av Freddy Stenboms förlag. Utdraget från Allt om Hobbys webbplats.
- ↑ ”Nedskjutningen av den svenska DC 3:an”. statensarkiv.se. Riksarkivet. 1 november 2004. http://www.statensarkiv.se/default.aspx?id=7437. Läst 2008-07-23.
- ↑ Källa: Notis på försvarets webbplats
Externa länkar
- "DC 3:ans saknade kan ha bärgats", SvD 10 april 2006
- Catalinaaffären - en fallstudie av Ingemar Wiklund. Förlag 1987. Göteborgsposten 30/7 2003.
- Marin Mätteknik AB - DC-3:an funnen!
- P3 Dokumentär - DC 3:an
