Erik Carlsson (militär)
Från Rilpedia
Eric Carlsson, född några mil söder om Kristianstad[1], död 1952, var en av de fyra FRA-anställda telegrafisterna på DC3:an, det svenska signalspaningsplanet som sköts ner av Sovjetunionen i juni 1952 öster om Gotska Sandön när man genomförde en rutinmässig signalspaningsflygning i närheten av en stor sovjetisk marinövning. Ombord på planet fanns åtta personer, varav fem från Försvarets radioanstalt (FRA), två från flygvapnet och en flygmekaniker. Besättningsmännen var Alvar Älmeberg, Gösta Blad, Herbert Mattson, Carl-Einar Jonsson, Ivar Svensson, Erik Carlsson och Bengt Book - alla från Stockholm - samt Börje Nilsson från Malmö. Inte fören den 10 juni 2003 hittades vraket på Östersjöns botten.
Carlsson hade genomförd värnplikttjänstgöring på A 3 i Kristianstad.[1] Han kunde sju språk och hade stor användning av ryska. Carlsson var anställd vid Försvarets radioanstalt där han hade lärt sig radioteknik. Carlssons kvarlevor hittades aldrig i flygplanskroppen och samtidigt har de funnit tecken på att han skulle ha hunnit lämna DC3:an med hjälp av en fallskärm då den sovjetiske piloten har uppgett att han såg minst en svensk i fallskärm lämna det brinnande planet. Det fanns även hemliga Säpo-dokument som pekade ut Carlsson som övertygad kommunist och potentiell förrädare. Misstankarna mot Carlsson har aldrig avskrivits.[1]
År 2004 tilldelades de åtta männen som var med på flygningen postumt försvarsmaktens förtjänstmedalj i guld.[2]
Se även
Referenser
- ↑ 1,0 1,1 1,2 Olsson, Kenth (2007-10-01). ”Gripande men trögläst”. Kristianstadsbladet. http://www.kristianstadsbladet.se/article/20071001/KULTUR/710010020. Läst 2009-04-08.
- ↑ Lerner, Thomas (2006-01-19). ”"Ingen ville tala om pappas öde"”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/insidan/ingen-ville-tala-om-pappas-ode-1.737995. Läst 2009-04-08.
