Burmesiska
Från Rilpedia
| burmesiska 'ဗမသ' |
|
| Talas i | Burma (Myanmar), Thailand, Bangladesh, Malaysia, USA, Storbritannien, Laos och Singapore |
|---|---|
| Region | Asien, Amerika, Europa |
| Antal talare | 22 miljoner |
| Klassificering | Sino-tibetanska språk Tibeto-burmanska språk |
| Officiell status | |
| Officiellt språk i | Myanmar |
| Språkmyndighet | Myanmar Language Commission |
| Språkkoder | |
| ISO 639-1 | my |
| ISO 639-2 | bur (B) / mya (T) |
| ISO 639-3 | [1] |
| SIL | MYA |
Burmesiska (bama sa) är ett yipho-burmanskt språk som talas av omkring 22 miljoner människor, främst i Burma. Burmesiska tillhör de tibeto-burmanska språken, vilka i sin tur är en undergrupp till de sino-tibetanska språken. Ungefär 22 miljoner har burmesiska som sitt modersmål, och det finns också många som talar burmesiska som andraspråk, däribland många minoriteter i Burma. Det är officiellt språk i Myanmar (sedan 1989 det officiella namnet på Burma). Även om det officiellt erkända namnet på språket i landet är myanmar, kallas det fortfarande vanligen burmesiska. Språket använder sig av den burmesiska skriften, som har sitt ursprung i monskriften, vilken i sin tur kan härledas från brahmiskriften. Bokstävernas form är huvudsakligen rund, så kallade sa-loun (runda bokstäver). Burmesiska är ett tonspråk, med fyra huvudsakliga toner.
Innehåll |
Skriftsystem
Den burmesiska skriften härstammar från mon-skriften, vilken var dominerande i Nedre Burma. Kännetecknande för den burmesiska skriften är:
- Det är en stavelseskrift, där varje konsonanttecken inkorporerar i sin grundform vokalen 'a'. För att uttrycka andra vokaler, toner eller avsaknad av vokal modifieras konsonanten med diakriter eller tilläggstecken.
- De runda formerna på bokstäverna beror på att man under skriftens utvecklande huvudsakligen använde palmblad som skrivmaterial.
Transkription
Det finns inte något officiellt transkriptionssystem för burmesiska. Det har gjorts försök att etablera ett sådant, men inte med någon framgång. Det finns ett burmesiskt ordspråk, yei ga ahman, pyou ga athan, "stavningen är rätt, [men] uttalet är det tonade", som tydliggör det faktum att många burmesiska ord har en stavning som i hög grad skiljer sig från uttalet. Ordet för "Buddha", till exempel, uttalas pei-ya, men stavas bu-ya. Det är inte heller lätt att återge ljuden i burmesiska med det latinska alfabetet. Det finns ett transkriptionssystem baserat på pali, men detta återger inte konsonantljuden i den moderna burmesiska särskilt bra.
Vokaler
Fristående
| Tecken | MLCTS | IPA |
|---|---|---|
| အ | a. | [a̰] |
| ဣ | i. | [ḭ] |
| ဤ | i: | [í] |
| ဥ | u. | [ṵ] |
| ဦ | u | [ù] |
| ဧ | e: | [é] |
| ဩ | au: | [ó] |
| ဪ | au. | [o̰] |
Med vokaldiakriter
| Knarrig ton | MLCTS | IPA | Låg ton | MLCTS | IPA | Hög ton | MLCTS | IPA |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| အ | a. | [a̰] | အာ | a | [à] | အား | a: | [á] |
| အိ | i. | [ḭ] | အီ | i | [ì] | အီး | i: | [í] |
| အု | u. | [ṵ] | အူ | u | [ù] | အူး | u: | [ú] |
| အေ့ | e. | [ḛ] | အေ | e | [è] | အေး | e: | [é] |
| အဲ့ | ai. | [ɛ̰] | အယ် | ai | [ɛ̀] | အဲ | ai: | [ɛ́] |
| အုိ့ | ui. | [o̰] | အုိ | ui | [ò] | အုိး | ui: | [ó] |
| အော့ | au. | [ɔ̰] | အော် | au | [ɔ̀] | အော | au: | [ɔ́] |
Konsonanter
| Tecken | ALA-LC | IPA | Tecken | ALA-LC | IPA | Tecken | ALA-LC | IPA | Tecken | ALA-LC | IPA | Tecken | ALA-LC | IPA |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| က | k | [k] | ခ | kh | [kʰ] | ဂ | g | [g] | ဃ | gh | [g] | င | ṅ | [ŋ] |
| စ | c | [s] | ဆ | ch | [sʰ] | ဇ | j | [z] | ဈ | jh | [z] | ည | ñ | [ɲ] |
| ဋ | ṭ | [t] | ဌ | ṭh | [tʰ] | ဍ | ḍ | [d] | ဎ | ḍh | [d] | ဏ | ṇ | [n] |
| တ | t | [t] | ထ | ht | [tʰ] | ဒ | d | [d] | ဓ | dh | [d] | န | n | [n] |
| ပ | p | [p] | ဖ | hp | [pʰ] | ဗ | b | [b] | ဘ | bh | [b] | မ | m | [m] |
| ယ | y | [j] | ရ | r | [j] | လ | l | [l] | ဝ | w | [w] | သ | s | [θ] |
| ဟ | h | [h] | ဠ | ḷ | [l] | |||||||||
Medialer
Medialer är halvvokaler som kommer innan en vokal. Flera kan kombineras och i vilken ordning de sen transkriberas beror på valet av system.
| Tecken | ALA-LC | IPA | Tecken | ALA-LC | IPA | Tecken | ALA-LC | IPA | Tecken | ALA-LC | IPA |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| ျ | -y- | [j] | ြ | -r- | [j] | ွ | -w- | [w] | ှ | -h- | [h] |
Grammatik
Burmesiska är ett analytiskt språk. Ordföljden i burmesiska är subjekt-objekt-verb. Det enda undantaget till denna regel är verbet ga (att vara), vilket placeras direkt efter subjektet. Pronomina i burmesiska visar genus och åhörarens status. Burmesiskan är monosyllabisk, det vill säga varje ord är en ordstam till vilken en partikel, men inte något annat ord, kan prefigeras (Ko, 1924, p viii). Verb konjugeras ej, så är till exempel verbet "att äta", sa, oböjligt.
Adjektiv
Adjektiv placeras vanligen före substantivet, till exempel chuo de lu, "vacker" + de + "person". Superlativ anges vanligen med hjälp av prefixet a + adjektiv + suffix zoun. Numeriska adjektiv placeras efter substantivet.
Verb
Verb konjugeras inte i burmesiska, och verbroten kan inte självt ange tempus eller modus. Detta uttrycks i stället med prefix och suffix. Verbet ga (att vara) används enbart i passiva satser.
Substantiv
Substantiv kategoriseras ej efter genus, och deklineras ej för numerus. Plural uttrycks med hjälp av klassmärken. Dessa placeras efter substantivet. De tre vanligaste klassmärkena är:
- ku - för föremål
- kaon - för djur
- yao - för människor
Pronomina
Ett pronomen som fungerar som subjekt inleder satsen. Subjektet utesluts i imperativa satser. Vilket pronomen man använder beror på vem man talar med. När ett pronomen används som objekt måste det dock alltid omedelbart följas av go. Man använder sig ofta av substantiv i stället för pronomen. De grundläggande pronomina är:
- nga - jag/mig (gatuburmesiska)
- ka-nuo - jag/mig (lantlig; man)
- ka-mya - jag/mig (lantlig; kvinna)
- jia-nuo - jag/mig (lantlig; man)
- jia-ma - jag/mig (lantlig; man)
- da-ga - jag/mig (ordagrant "givare", används när man talar med munk)
- da-be-duo - jag/mig (ordagrant "student", används när man talar med munk)
- ah-shin - du (lantlig; kvinna)
- nei - du (gatuburmesiska)
- lu - du (lantlig)
- nga-duo - vi
- nei-duo - ni
- tu - han/hon
- tuduo - de
- (ai) ha - den/det
Fonologi
Transkriptionerna i detta avsnitt använder sig av IPA.
Konsonanter
Burmesiskan har följande konsonanter:
| Bilabial | Dental | Alveolar | Postalveolar och palatal |
Velar och labiovelar |
Glottal | Ospecifierad plats | |
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Klusiler och affrikator | pʰ p b | tʰ t d | tʃʰ tʃ dʒ | kʰ k g | ʔ | ||
| Nasaler | m̥ m | n̥ n | ɲ̥ ɲ | ŋ̊ ŋ | N | ||
| Frikativor | θ (ð) | sʰ s z | ʃ | h | |||
| Approximanter | (r) | j | (ʍ) w | ||||
| Lateraler | l̥ l | ||||||
Approximanterna /r/ och /ʍ/ är ovanliga, och det är [ð] också, förutom som en tonande allofon av /θ/.
Nasalen /N/, som ej har en definierad plats, realiseras som nasalisering av den föregående vokalen, eller som en nasal som är homorganisk med följande konsonanter. /mòuNdáiN/ "storm" uttalas sålunda [mõ̀ũndã́ĩ].
Vokaler
Burmesiskans vokaler är:
| monoftonger | diftonger | ||
|---|---|---|---|
| i | u | ||
| e | o | eɪ | oʊ |
| ə | |||
| ɛ | ɔ | ||
| a | aɪ | aʊ | |
Monoftongerna /e/, /o/, /ə/ och /ɔ/ används enbart i öppna stavelser, det vill säga de som ej avslutas med en konsonant. Diftongerna /eɪ/, /oʊ/, /aɪ/ och /aʊ/ används enbart i slutna stavelser, det vill säga de som avslutas med en konsonant.
Toner
Burmesiskan är ett tonspråk, vilket innebär att fonemisk kontrast kan uttryckas med hjälp av stavelseton. I burmesiskan utgör stavelsetonen ett komplex av tonhöjd, fonationstyp, intensitet, duration och vokalkvalitet. Det finns fyra fonemiska toner i burmesiska. I nedanstående tabell anges tonerna på vokalen /a/; de fonetiska beskrivningarna är hämtade från Wheatley (1987).
| Ton | Symbol (visas på a) |
Beskrivning |
|---|---|---|
| Låg | à | Normal fonation, medellång, låg intensitet, låg (ofta lätt stigande) tonhöjd |
| Hög | á | Ibland något luftig, relativt lång, hög intensitet, hög tonhöjd, ofta åtföljd av ett fall före paus |
| Knarrig | a̰ | Spänd eller knarrig fonationstyp (ibland åtföljd av en svag glottal klusil), medellång, hög intensitet, hög (ofta lätt fallande) tonhöjd |
| Stoppad | aʔ | Centraliserad vokalkvalitet, final glottal klusil, kort, hög tonhöjd (i citationsform, varierar beroende på kontext) |
De följande orden särskiljs till exempel enbart med hjälp av ton:
- Låg /kʰà/ 'skaka'
- Hög /kʰá/ 'bitter'
- Knarrig /kʰa̰/ 'avgift'
- Stoppad /kʰaʔ/ 'dra av'
Stavelser som slutar på /N/ kan enbart ta tre toner. Den stoppade tonen kan inte användas i sådana stavelser:
- Låg /kʰàN/ 'genomgå'
- Hög /kʰáN/ 'torka'
- Knarrig /kʰa̰N/ 'utse'
Stavelsestruktur
Burmesiskans stavelsestruktur är C(G)V((V)C), det vill säga att stavelsen börjar med en konsonant (representeras i schemat av C från eng 'consonant'), som eventuellt följs av en kontinuant (representeras i schemat av G från eng 'glide'), och att stavelsens final kan bestå av en ensam monoftong, en monoftong åtföljd av konsonanter eller en diftong åtföljd av konsonanter. De enda konsonanter som kan förekomma stavelsefinalt är /ʔ/ och /N/. Några exempelord är:
- CV /mè/ 'flicka'
- CVC /mɛʔ/ 'begära'
- CGV /mjè/ 'jord'
- CGVC /mjɛʔ/ 'öga'
- CVVC /màuN/ (tilltalsform för unga män)
- CGVVC /mjáuN/ 'dike'
Stavelser vars vokal är /ə/ har ytterligare några begränsningar:
- Stavelsen måste vara öppen (inga finalkonsonanter)
- Den kan inte ta ton
- Stavelsen måste börja på en enkel konsonant (det får ej finnas någon kontinutant)
- Den får ej förekomma som sista stavelsen in ett ord
Några exempel på ord som innehåller stavelser med /ə/:
- /kʰə.louʔ/ 'knapp'
- /pə.lwè/ 'flöjt'
- /θə.jɔ̀/ 'retas'
- /kə.lɛʔ/ 'lättsinnig'
- /tʰə.mə.jè/ 'risvatten'
Ordförråd
Majoriteten av de burmesiska orden är av sino-tibetanskt ursprung, men det finns ett stort antal lånord i språket. De flesta tidiga lånen är från pali och i något mindre utsträckning från sanskrit. De senaste århundradena har engelska varit en stor källa för lånord, i synnerhet vad gäller teknologisk och kulturell terminologi.
Dialekter
Standarddialekten för burmesiska är den som talas i Yangon (Rangoon), men det finns flera klart åtskilda dialekter i Övre Myanmar och Nedre Myanmar. Bland dessa kan nämnas Merguesiska, Yaw, Danu och Palaw. Det mest kännetecknande för Mandalay-dialekten är att den använder pronominet jia-nuo för både män och kvinnor, medan Yangon-dialekten använder jia-ma för kvinnor. De olika dialekterna av burmesiska är dock inte så vitt åtskilda att de inte är inbördes förståeliga.
Burmesiska kan klassificeras i två kategorier. Den ena är den formella burmesiska, vilken används i litteratur, officiella publikationer och radioutsändningar. Den andra är gatuburmesiska, som används med vänner och familj. Det finns olika varieteter av den talade burmesiska också. En form används när man talar med äldre och lärare. Man använder sig av olika pronomen för 'jag' (t ex jia-nuo och jia-ma) . När man talar med någon som är yngre än en själv, eller som har samma status som en själv, så använder man sig av nga eller wa (lantligt). När man talar med munkar, så måste man använda pronominet poun-poun för munken, och tala om sig själv som da-ga. Burmesiska munkar använder sig ibland av pali när de talar med andra munkar, och det förväntas av en troende burmesisk buddhist att han har en grundläggande kunskap i pali.
Bibliografi
- Becker, Alton L. (1984). Biography of a sentence: A Burmese proverb. I E. M. Bruner (Red.), Text, play, and story: The construction and reconstruction of self and society (pp. 135-155). Washington, D.C.: American Ethnological Society.
- Bernot, Denise (1980). Le prédicat en birman parlé. Paris: SELAF. ISBN 2-85297-072-4
- Cornyn, William Stewart; & Roop, D. Haigh. (1944). Outline of Burmese grammar. Language dissertation (No. 38). Baltimore, Md: Linguistic society of America.
- Cornyn, William Stewart; & Roop, D. Haigh. (1968). Beginning Burmese. New Haven: Yale University Press.
- Green, Antony D. (2002). Word, foot, and syllable structure in Burmese. MS, University of Potsdam. Kan laddas ner från Rutgers Optimality Archive.
- Ko, Taw Sein (1924). Elementary Handbook of the Burmese Language. Rangoon: American Baptist Mission Press.
- Okell, John (1969). A Reference Grammar of Colloquial Burmese. London: Oxford University Press.
- Roop, D. Haigh. (1972). An introduction to the Burmese writing system. New Haven: Yale University Press.
- Watkins, Justin W. (2001). Illustrations of the IPA: Burmese. Journal of the International Phonetic Association, 31 (2), 291-295.
- Wheatley, Julian K. (1987). Burmese. I Handbook of the World's Major Languages, red. B. Comrie, 834-54. Oxford: Oxford University Press. ISBN 0-19-520521-9.
