Vätecyanid
Från Rilpedia
Vätecyanid, HCN, även kallad cyanvätesyra eller blåsyra, är en färglös gas eller vätska med en kokpunkt 25,7 °C och med lukt av bittermandel. Ett äldre namn är cyanväte. Namnet blåsyra kommer från dess koppling till färgämnet berlinerblått. Ämnet upptäcktes av den svenske kemisten C.W. Scheele.
Vätecynanid bildas genom hydrolys av cyanid. Ämnet inaktiverar cellandningen genom att binda till järnet i cytokrom C. Död inträffar inom 3 minuter. Motgift mot cyanidförgiftning är natriumtiosulfat eller hydroxikobalamin, en särskild form av vitamin B12. Vid stora intag av krossat linfrö kan vätecyanid bildas av ämnen i linfröet och tas upp av kroppen.[1]
Användning
Tidigare har ämnet använts för utrotning av vägglöss, råttor och dylikt. Det var det verksamma ämnet i avlusningsmedlet "Zyklon B", som i Auschwitz även användes för att mörda fångar och transporter selekterade för förintelse.
En skadedjurssanering med vätecyanid av ett rum på hotell Hellman i Stockholm, i kombination med dålig ventilation, tog livet av Dan Andersson.
