Från Rilpedia

Zyklon B, vätecyanid (blåsyra, HCN) bundet till ett bärämne i pelletsform, en produkt ursprungligen ämnad som insektsmotmedel. Det här sättet att hantera blåsyra uppfanns av Fritz Haber och användes senare för nazisternas massgasningar av framför allt judar i koncentrationslägret Auschwitz under andra världskriget. När den lufttäta behållaren öppnas börjar ämnet utdunsta cyanvätegas. Tillverkare var Degesch, ett företag i IG Farben-koncernen.

Första gången Zyklon B användes för att gasa människor i Auschwitz var i augusti 1941^[1]. Vid den tiden var det framför allt sovjetiska krigsfångar som dödades i Auschwitz. Fram till dess skedde detta oftast genom arkebusering, och avrättningar var tidigare inte så vanligt förekommande. Zyklon B användes i lägret för avlusning av kläder.

Medan lägerkommendanten Rudolf Höss var på resa, fick vicekommendanten Karl Fritzsch idén att använda insektsmedlet på fångar. Han sade att "zyklon B inte bara dödar löss, det dödar även ryssar". Ett stort antal sovjetiska krigsfångar stängdes in i källaren till ett hus med beteckningen Block 11, varefter Zyklon B-kristaller hälldes in genom en lucka. När Rudolf Höss återvände från sin resa fick han höra om experimentet och blev mycket nöjd.

Under 1942 fick Auschwitz en avgörande roll i nazisternas program för utrotning av judar. För detta användes då Zyklon B, medan man vid vissa andra dödsläger (t.ex. Treblinka) använde kolmonoxid.

Zyklon B såldes med en skarp lukttillsats som skulle hindra människor att komma i kontakt med ämnet av misstag. När SS ville köpa upp stora mängder Zyklon B utan lukttillsats för avlivning av människor, tvekade IG Farben, eftersom företaget bara hade patent på preparatets lukttillsats, och fruktade att detta skulle kunna leda till pirattillverkning. SS skrev därför under ett avtal med företaget där de lovade att inte göra intrång på Degesch rättigheter till preparatet. Någon diskussion om användningen förekom däremot inte.

Referenser