Berlinerblått

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Ett färgprov med berlinerblått utspätt i terpentin.

Berlinerblått (efter tyskans Berliner Blau) är en mineralfärg, en djupblå järnförening som är svårlöslig. Det mörkt blå färgpigmentet är syrabeständigt och ljusäkta men bryts ned av alkali. Tidigare användes ämnet till färgning av textila material. Pigmentet används än idag som konstnärsfärg och kan användas till olje-, vatten- och tryckfärger för papper och blåtoning av trä. Ett exempel på ett konstverk där färgämnet kommit till användning är Hokusais vågen. Andra namn på berlinerblått är bl.a. pariserblått och preussiskt blått, och olika preparationer av olika namn kan skilja något i färgnyans.

Det brukar räknas som den första syntetiska färgen och upptäcktes av en slump av Heinrich Diesbach i Berlin i dåvarande Preussen år 1704. Exakt kemisk sammansättning beror på tillverkningsmetod, men en representativ formel är KFe[Fe(CN)6] och kemiskt namn kaliumjärn(II)hexacyanoferrat(III) eller kaliumjärn(III)hexacyanoferrat(II). Även de alternativa trivialnamnen ferriferrocyanid respektive ferroferricyanid förekommer. Trivialnamnet blåsyra för vätecyanid kommer från dess användning för framställning av berlinerblått.

Färgämnet har kommit att spela en roll i samband med sentida förintelseförnekelse. Det har hävdats att ämnet borde bildas i samband med utnyttjande av cyanföreningen Zyklon B i gaskamrar men att det ej har kunnat återfinnas där. Frågan togs upp i samband med förtalsrättegången mot David Irving varvid kemisten Richard Green i sin egenskap av expertvittne visade att dessa påståenden ger en ofullständig bild av hur berlinerblått bildas och ej håller som bevis för att vätecyanid ej skulle ha förekommit i gaskamrarna.

En amerikansk musikgrupp med kopplingar till vit makt-rörelsen har tagit sitt namn Prussian Blue från färgämnet.

Berlinerblått började massframställas i början av 1800-talet och gav då allmogen råd att måla med blått. Denna nya blåa färg ansågs som förnämare än de tidigare så vanliga färgerna rödbrunt och ockra. Därför var finmöbler och finskåp ofta blåa. De blåa skåpen där fina linnen och matsilver förvarades har troligtvis gett upphov till uttrycket "att skita i det blå skåpet".

Se även

Externa länkar

Personliga verktyg