Bagdadbatteriet
Från Rilpedia
Bagdadbatteriet, en möjlig förhistorisk galvanisk cell, användningen daterad till perioden 250 f.Kr. till 250. Just bagdadbatteriet grävdes fram vid Khujut Rabula i utkanten vid Bagdad. Fyndet har förbryllat forskare allt sedan upptäckten 1936, då man inte riktigt kunnat förstå vad det är, vad det möjliga batteriet kan ha använts till, eller hur man överhuvudtaget kommit på idén.
Innehåll |
Historia
Det var den tyske arkeologen Wilhelm König som 1938 insåg att föremålen från utgrävningarna skulle kunna vara en galvanisk cell. (Vissa källor säger dock att han hittade föremålen på Historiska museet i Irak) Sedermera fann han flera andra liknande föremål från tidigare utgrävningar, men som arkiverats och satts i förvar på museet i Berlin. (Dessa hade troligtvis utgjort en seriekoppling av totalt 10 batterier.) Resultaten publicerades först 1940 och möttes med stor skepsis. Efter andra världskrigets slut fick artefakterna ökat intresse bland arkeologerna. Notera dock att dagens galvaniska celler härstammar från upptäckter gjorda av Alessandro Volta.
Konstruktion
Föremålet är en cylinderformad kopparflaska, 9,8 cm lång och 2,6 cm i diameter. Höljet, som fungerar som ena elektroden, består av tunn kopparplåt, som böjts och lötts samman. Lödtennet är en blandning av 60 procent tenn och 40 procent bly. Innerst finns en järnelektrod som isoleras från kopparcylindern med asfalt. En tidig kopia gjordes av F.M. Gray vid General Electric, som fann att kopparsulfat var en utmärkt elektrolyt – kanske användes ursprungligen en syra som vinäger eller vin. Repliker som konstruerats i modern tid, genererar en spänning på 0,8-0,9 volt.
Ett problem är att den ena polen inte är synlig på utsidan av fyndet. Som det är konstruerat så går det inte att använda som ett batteri, utan alla rekonstruktioner har modifierat designen.
Syftet
Användningsområdet är omtvistat och osäkert. En användning kan ha varit elektrodeposition av metaller, till exempel elektroplätering där man övertäcker metallföremål med ett tunt guldlager. Detta är ett sätt man kan framställa pengar på. En annan hypotes, dels baserad på att kineser fortfarande använder elektricitet i akupunktur, dels de bevarade skrifter som nämner att greker använde elektriska ålar för att stilla smärta, är att kopparflaskan använts i medicinskt syfte – trots att dåtiden använde andra, mer effektiva, smärtstillande medel, som cannabis, opium och vin. Ännu en teori föreslår att det laddade batteriet förvarats inuti en idol (staty) av en gudom, varpå idolen blev elektrifierad och kan på så vis ha blivit förmögen att "lura" de besökare som rörde vid den; genom att ge små stötar gav idolen intryck av att vara magisk.
