Báb
Från Rilpedia
Báb (Siyyid Ali Muhammed), född 20 oktober 1819, död (arkebuserad) 9 juli 1850. Iransk predikant, föregångare till Bahá'u'lláh.
Bahá'í |
|
| Centrala gestalter | |
| Bahá'u'lláh Báb · 'Abdu'l-Bahá |
|
| Heliga skrifter | |
| Kitáb-i-Aqdas · Kitáb-i-Íqán Axplock från B:s skrifter Förborgade Ord · Sju Dalar |
|
| Övrig central litteratur | |
| B. och Den Nya Tidsåldern Civilisationens Förnyelse Kallelse Till Nationerna Anföranden I Paris |
|
| Institutioner | |
| Beskyddarinstitutionen Universella Rättvisans Hus Nationella Andliga Råd Lokala Andliga Råd Tillbedjans Hus |
|
| Fester och helgdagar | |
| Dagarna i Ridván · Naw-Rúz Nittondedagsfesterna Bábs deklaration 23 maj Bahá'u'lláhs bortgång 29 maj Bábs martyrskap 9 juli Bábs födelse 20 oktober Bahá'u'lláhs födelse 12 nov Förbundets dag 26 nov |
|
| Bahais historia | |
| Bahá'ís historia · Bábísm Guds Saks Händer Den Levandes Bokstäver Bahá'u'lláhs Apostlar |
|
| Utmärkande personer | |
| Shoghi Effendi Martha Root · Táhirih Fariborz Sahba George Townshend David Hofman |
|
| Övrigt | |
| Bahá'í-kalendern Pilgrimsfärden Religiösa lagar Bahá'í och Kristus Bahá'í och Buddha Bahá'í och Muhammed Religiösa symboler |
Báb föddes i den sydpersiska staden Shiraz. Han var Siyyid, betraktad som en direkt ättling till profeten Muhammed. Som femtonåring började Báb arbeta som köpman, hos sin morbror i Shiraz, senare hos en annan morbror. På kvällen 22 maj 1844 ska Báb ha fått en gudomlig uppenbarelse, med innebörd att han var en Guds Budbärare, och att en ny tid för mänskligheten var inne; den universella sanningens tidsålder. [1] Hans lära kom att benämnas babísm. [2]
| ” | Eld och paradis böjer sig båda ned och ödmjukar sig inför Gud. Det som är värdigt Hans väsen, är att tillbedja Honom för Hans skull, utan fruktan för elden eller hopp om paradiset. | ” |
Innehåll |
Bábs proklamation
När den kringvandrande shaykhín Mulla Husayn – som kom att bli Bábs förste lärjunge – kom till Shiraz, träffade han på och blev hembjuden till den då 25-årige handelsmannen och karavanföraren Sayyid 'Ali Muhammad den 22 maj 1844 (år 1860 enligt muslimsk tideräkning). Natten mot den 23 maj genomförde den relativt oskolade 'Ali Muhammad en serie mirakulöst snabba och fullständigt klargörande tolkningar av viktiga kapitel i Koranen och av religiösa gåtor som gäckat människan i århundraden. Han löste också genast obesvarade gåtor i en korantolkande uppsats som Mulla Husayn skrivit tidigare, och då bestämt att uppsatsen skulle bli ett test för att identifiera Den Utlovade.
Dessa andliga och intellektuella bragder, tillsammans med de kroppsliga kännetecken som shaykhí-sekten hade krävt, samt ett andligt sett mycket självsäkert uppträdande från Sayyid 'Ali Muhammads sida, övertygade Mulla Husayn att han nu hade funnit "den Utlovade". Sayyid 'Ali Muhammad accepterade och berättade att han känt till detta om sig själv sedan en uppenbarelse förändrat honom året innan, dvs 1843. Han ville, enligt Baha'i-trons historieskrivning, bli kallad för Báb (Porten) eftersom han skulle tjäna som ingången till en ny tidsålder. Enligt de få bábier som finns kvar ska han dock ursprungligen ha använt titeln Báb'u'lláh (Guds port), och Mulla Husayn ska ha erkänt honom som "Den Utlovade" först efter tre dygn.
Den Levandes Bokstäver
Báb avkrävde tysthetslöfte av Mulla Husayn, eftersom ytterligare 18 andliga sökare – Den Levandes Bokstäver – som inte hade en aning om vem den Utlovade var och var han bodde, inom kort självmant skulle hitta och identifiera Báb som den Utlovade. Så skedde också, enligt Baha'i-trons historieskrivning. På kort tid uppsökte och erkände ytterligare 18 personer – bland dem en kvinna, Tahirih – Báb, och gav honom dessutom samma profetstatus som Muhammed. När den 18:e lärjungen, känd som Quddus, hade nått fram till Báb och erkänt honom, gav Báb dem följande uppmaning:
| ” | Höj ropet: Vakna! Vakna ty se Guds Port är öppen, och gryningens ljus sprider sin strålning över hela mänskligheten! Den utlovade har kommit, bered väg för Honom, o världens folk. | ” |
Till var och en av lärjungarna gav Báb ett särskilt bud och en speciell uppgift, och de sändes sedan ut i alla väderstreck för att sprida budskapet. Han förberedde dem också på att de skulle få möta hån oförståelse och drabbas av förföljelse och martyrskap. Så skedde också; de flesta av lärjungarna dödades före eller strax efter Bábs egen martyrdöd i Tabriz i nordöstra Persien.
Bábismen – självständig religion eller Proto-bahá'í?
I stort sett all historieskrivning som finns om Báb, hans lärjungar och hans lära står Bahá'íerna för. I denna beskrivs Bábismen som ett förstadium till Baha'i-tron, ett slags proto-bahá'í. När det gäller Báb själv beskrivs han ibland som om hans enda uppgift var att fungera som härold åt Bahá'u'lláh (1817 – 1892), som blev en ledargestalt för de Bábi-troende i Teheran redan 1844.
Den ende utomstående som studerade de nya rörelserna i Persien var orientalisten Edward G. Browne vid universitetet i Cambridge. Han reste i området och intervjuade många bábier och träffade senare (1890) även Bahá'u'lláh. Enligt Browne var Bábs intention, åtminstone ursprungligen, att utveckla och sprida sin lära och få ett erkännande som religionsgrundare och den profet som efterträdde Muhammed. Bahá'í-rörelsen godtar inte Brownes forskning och menar att han smutskastat Bahá'u'lláh och Baha'i-tron. Någon senare, opartisk, forskning existerar inte.
Av Bábs skrifter, som går under samlingsnamnet Bayán, är endast en bråkdel översatta. Det finns även mängder av skisser och diagram som Báb ritat, många av dem när han satt fängslad, som inte har kunnat tolkas. Báb använde dem sannolikt för att kunna formulera profetior, och en sådan är den "Andliga solens" återkomst i form av en av Den Utvalde, "Den som Gud skall uppenbara". Denne skulle framträda inom 19 år från Bábs proklamation 1844 räknat, och intensifiera en världsomfattande revolution av religionen, samhällslivet, kulturen, vetenskapen och kommunikationerna. Báb sade emellertid aldrig namnet på denne utvalde, och senare kom både Bahá'u'lláh och hans mycket yngre halvbror Subh-i-Azal, "Odödlighetens Morgon" (1831 – 1912) att göra anspråk på titeln.
Báb riktade sig till hela världen, men försökte först få den muslimska världen att acceptera hans ställning. Efter sin proklamation reste han till Mecka och Medina för att presentera sin lära, som manade till andligt uppvaknande. Han hade dock ingen framgång i sina strävanden, utan tvingades resignerad återvända till sitt hemland.
Budskapet om Enheten
Báb förutspådde ett andligt uppvaknande i hela världen och att mänskligheten skulle samlas kring Enheten – ett begrepp som redan var väletablerat inom Sufismen. I sufi-poesin liknas ofta den andligt sökande som en älskare som söker efter sin älskade, dvs. Gud. Själens mål är att uppnå det omöjliga: enhet med Gud efter många ansträngningar även efter kroppens död. Báb lärde att det är möjligt att åstadkomma en spegelbild av denna strävan redan här på jorden, och att enheten kunde gälla även mellan människorna oavsett vilken religion de bekände sig till. Bokens folk hade ju samma Gud, oavsett om de kallade sig muslimer, kristna eller judar.
Dessutom ändrade Báb på en rad muslimska lagar som gällt sedan Muhammeds tid: han avskaffade slöjtvånget för kvinnor, han ville mildra straffen för brottslingar och helt ta bort de barbariska straffen. Han ville att de unga själva, och inte deras föräldrar skulle bestämma vilka de skulle gifta sig med.
Báb var forfarande bara en enkel ung köpman, visserligen lärd och med en stark kärlek till Gud och med kanske 50 000 anhängare, och kunde varken ändra lagstiftningen eller föra upp ärenden på beslutsfattarnas bord. Hans lära tände emellertid en religiös eld som makthavarna – präster och myndighetspersoner – kom att frukta. Människor började ifrågasätta situationen i det korrumperade och vanstyrda Iran, prästerskapet kritiserades och kvinnor kastade slöjan. Bábierna anklagades för kätteri och hädelse och greps och torterades slumpmässigt.
Báb fängslas och anhängarna dödas
I mars 1847 fängslades Báb och isolerades mer eller mindre från sina anhängare. Dessförinnan hade han antagit de religiösa titlarna Mihdí (den återvändande 12:e imamen i "tidernas fullbordan) och Första punkten (en hederstitel för profeten Muhammed, och gjort sig skyldig till allvarliga hädelser enligt muslimerna. I fängelset fortsatte han sitt skrivande, och hade tillgång till en lärjunge som sekreterare. År 1848 avvisade han sharía-rätten (Koranens och sunnas regler för socialt och rituellt liv, etiska regler och dietregler), upphävde böneriktningen mot Mecka och framställde sig själv som den spegel i vilken Gud manifesterade sig i. Samtidigt förvärrades förföljelserna av de Bábi-troende i landet. Tusentals dödades, och många började försvara sig och sina familjer och hem. Detta ledde till ett dödande från bägge sidor, även om soldater och av prästerna upphetsade lynchmobbar dödade hundrafalt fler. Báb greps av upprepade depressioner när han fick dessa nyheter i fängelset; han hade redan tidigare förbjudit dödande, även i självförsvar, men kunde inte styra sina anhängare från fängelset.
Det som kanske hade störst betydelse för att Bábismen blev en religion i stället för en sufi-sekt var den mycket kända och uppskattade kvinnliga poeten Taharehs (Tahiris) agerande för att få till stånd en konferens för Bábier 1848. Báb själv var inte med, för han satt i fängelse. Tahareh satt bakom ett förhänge utan slöja, och plötsligt drog hon i sann Bábi-anda förhänget åt sidan så att hon som kvinna kunde se dem hon talade med i ögonen – precis som männen alltid hade kunnat. Åsynen av denna "kändis" i långt svart utslaget hår fick till och med Bábi-anhängare att förskräckt ropa till och skynda sig hem. Myndigheterna blev så provocerade av denna, som de uppfattade, ytterligare provokation, att de startade mycket svåra förföljelser mot babierna och slaktade dem på de mest brutala sätt. Detta medförde i sin tur att det mycket snart stod klart för alla och envar att Bábism var en religion och Islam en annan religion.
Prästerskapet gjorde gemensam sak med regeringen för att utplåna den nya tron med våld. Under två decennier ska mer än 20.000 bábíer ha dödats, ofta efter grym tortyr. Tahirih dog martyrdöden år 1852, två år efter Báb.
Báb själv fortsatte sitt skrivande från fängelset. Han deklarerade att "Den som Gud skall uppenbara" redan levde i landet och fanns i Teheran. Báb intresserade sig mycket för talmagi. Talen 9 och 19 ansåg han ha särskild betydelse. Många av hans skisser har inte kunnat tolkas. Báb skapade även Bahá'í-kalendern – en solkalender med 19 månader med vardera 19 dagar plus fyra inskjutna dagar.
Báb arkebuseras
Bábismen ansågs som kättersk av de shiitiska religiösa ledarna i landet, eftersom Muhammed och ingen annan enligt islam kunde vara den störste och siste profeten.
Från mars 1847 satt Báb i fängelse fram till sin avrättning. Han arkebuserades i Tabriz i Persien vid middagstid den 9 juli 1850 tillsammans med en tonårig anhängare och fängelsekamrat vid namn Muhammad Ali, vars högsta önskan var att dö tillsammans med Báb. I samband med detta ska ett mirakel ha skett. Efter att soldaterna hade avfyrat sina gevär var de båda dödsdömda ännu vid liv. Báb var försvunnen, och man hittade honom i cellen dit han hade återvänt för att avsluta sina instruktioner till sin sekreterare.
Enligt Baha'i-trons historieskrivning sände Báb sin penna och sina manuskript till Bahá'u'lláh. Halvbrodern Subh-i-Azal hävdade å sin sida att han utsetts till Bábs efterträdare, och denna schism blev livslång – när de osmanska myndigheterna 1868 åter beslutade sig för att flytta Bahá'u'lláh och hans familj, denna gång från Adrianopel i Turkiet till Akko söder om Haifa i Palestina så sändes Subh-i-Azal och dennes anhängare till Cypern.
Ett nytt regemente kallades in för att verkställa avrättningen, och den här gången lyckades man. Bábs och Muhammad Alis lik slängdes utanför stadsmuren för att hackas sönder dagen därpå, men räddades av några anhängare som gömde kropparna. Bábs kvarlevor gömdes i 59 år tills de persiska och turkiska kejsardömena rasade samman. Báb vilar sedan 1909 i en gravhelgedom på Karmelberget utlöpare vid Haifa i Israel, en plats som utsågs av Bahá'u'lláh när han var fånge i Akko. Bábs gravhelgedom med de 19 terrasserna som leder upp till den kupolförsedda byggnaden är ett pilgrimsmål för nutidens Bahá'íer.
Noter
- ↑ 'Abdu'l-Bahá, Brown, E.G. (1988 års upplaga) A Traveler's Narrative,s 3
- ↑ Mírzá Habíbu'lláh Afnán (2008) The Genesis of the Bábi-Bahá'í Faiths in Shíráz and Fárs. Leiden (Nederländerna): Brill.
Källor
- 'Abdu'l-Bahá i översättning av Browne, E.G. (1988 års upplaga) A Traveler's Narrative. Wilmette, Illinois: Bahá'í Publishing Trust.
- Bahá'í-sekretariatet. (2004) Studiematerial från augusti 2004 på dåvarande hemsidan www.bahai.se
- Bahá'u'lláh, Báb, 'Abdu'l-Bahá & Effendi, S. (1989) De Andliga Grunderna. Skrift sammanställd av Forskningsavdelningen vid Universella Rättvisans Hus. Enskede: Nationella Andliga Rådet för Sveriges Bahá'íer. Uppsala: Bahá'í-förlaget AB.
- British Broadcasting Corporation (BBC) (2002). "BBC Religión and Ethics Special: Bahá".
- Esslemont. J.E. (1976) Bahá'u'lláh och Den nya tidsåldern. Uppsala: Bahá'í-förlaget AB.
- Ewald, S. m. fl. (1996) Religionslexikonet. Stockholm: Bokförlaget Forum.
- Habíbu'lláh Afnán (2008) The Genesis of the Bábi-Bahá'í Faiths in Shíráz and Fárs. Leiden (Nederländerna) & Boston (USA): Brill
- Hofman, D. (1997) Civilisationens förnyelse. Sollentuna: Bahá'í-förlaget AB.
- Holmsen, S. (1981, 1992) De upplysta horisonterna. Stockholm: Bahá'í-förlaget AB.
- Sahbá, F. (1996) De Gröna Åren. Sollentuna: Nationella Andliga Rådet för Sveriges Bahá'íer. Upplands Väsby: Bahá'í-förlaget AB
- Vramming, Y. (1996) Uppslag Religion. Stockholm: Almqvist & Wicksell Förlag AB.
