Från Rilpedia

Axel Rudolf Nilsson, född 11 augusti 1872 i Källtorp, Malmöhus län, död 21 februari 1924 i Göteborg, var en svensk museiman, kulturhistoriker, fil.dr h.c..

Han var son till godsförvaltaren Nils Peter Nilsson och Charlotte Richter; , gift den 11 oktober 1906 i Stockholm med Berta Cavallin, 1875-1938, dottern till en kontraktsprost.

Efter studentexamen och fil.kand. i Lund arbetade Axel Nilsson som amanuens hos Georg J:son Karlin på Kulturen i Lund. 1900 blev han amanuens och senare intendent på det 1891 nyöppnade Skansen och på Nordiska museet. 1904-1912 var han lärare i byggnadskonst på tekniska högskolan i Stockholm. 1909 kallades Axel Nilsson till uppdraget att koordinera tillkomsten av Röhsska konstslöjdmuseet i Göteborg, vars förste intendent han blev vid museets öppnande 1916.

Axel Nilssons museala insatser omfattade ett brett fält inom ämnena textil, bokkonst, museiteknik, keramik, byggnadsrenovering, kyrklig konst m.m. Han var även aktiv som folklivsforskare, fotograf, arkeolog, ingenjör och arkitekt. Han samarbetade med flertalet av 1900-talets ledande personer inom museivärlden som Harry Fett, Hans Aall, John Böttiger, Bernhard Salin, Artur Hazelius och dennes son Gunnar Hazelius, Rudolf Cederström, Oscar Montelius och Sigurd Curman.

Axel Nilsson var en av stiftarna av konstnärsföreningen Lukasgillet i Lund samt 1905 en av initiativtagarna till Michaelisgillet.

Axel Nilsson ingick i kommittén för jubileumsutställningen i Göteborg 1923.

Källor

• Röhsska Konstslöjdmuseets årsböcker 1917-1925
• Finn 1998. Lukasgillet 100 år; Anders W. Mårtensson, Lund, 1998
• Svenskt biografiskt lexikon, 26. Stockholm 1987-1989