Från Rilpedia

Arbetståg är ett järnvägståg som används för byggnad eller underhåll av järnvägsspår, ej för att transportera kunders gods (godståg) eller personer (persontåg).

Innehåll 1 Historik 2 Trafikregler för arbetståg 3 Typer av arbetståg 4 Tjänstetåg 5 Referenser

Historik

Att bygga järnväg innebar oftast att förflytta stora jordmassor för att utjämna höjdskillnader och skapa ett fast underlag. I järnvägens barndom skedde detta för hand av rallare. Man tog då hjälp av enkla flyttbara spår med små lätta vagnar som kunde skjutas för hand eller dras av häst - Decauvillespår. Man kan säga att dessa var de första arbetstågen.

Man byggde även spåren med en "frontmetod", som innebar att spåret gjordes klart direkt och kunde användas för att frakta fram material till fronten. Vanligen grus, slipers och räls. Det kunde även gälla huggen sten eller stålbalkar för mindre broar. De tåg som användes för detta var typiska arbetståg. De var ensamma på spåret, kunde skjuta vagnar framför sig, inga signaler fanns.

För underhållet av de byggda järnvägarna svarade banvakterna. De bodde i banvaktsstugor utmed banan och svarade för ca 5 km åt vardera hållet. Underhållet bestod mest av att dagligen besikta spåret, rensa ogräs och ibland byta ut träslipers. För detta använde banvakten en dressin som trampades och kunde lyftas av spåret när ett tåg väntades. Ibland togs även en tralla på släp för material. Dressinerna och trallorna var även de att likna med arbetståg även om de definitionsmässigt inte utgjorde riktiga tåg.

Under andra halvan av 1900-talet förändrades sättet att bygga spår. Man började använda grävmaskiner och lastbilar, senare dumpers. Man övergav frontmetoden och jobbade parallellt över hela banans sträckning. Man röjde först all skog för hela banan, man byggde tidigt alla broar, sprängde ur alla skärningar, i vissa fall utplacerades krossar för att på plats skapa makadam. Man byggde banvallarna och skapade fundament för kontaktledningsstolparna. Sedan kom rälsläggarna som utplacerade slipers och befäste räls i längder på över 400m. Slutligen installerades kontaktledningsstolpar och kontaktledning, signaler, tavlor och spårledningar. Detta gjorde att arbetståg endast användes i slutet av byggtiden för att föra fram slipers och räls och bygga kontaktledningen. Det alltmer komplicerade säkerhetssystemet krävde att speciella arbetståg användes för att testa banan före godkännandet.

I slutet av 1900-talet ökade hastigheterna samtidigt som man sökte automatisera spårutläggningen. Det gjorde att alltfler specialbyggda arbetståg användes: Avancerade mätvagnar som registrerar spårgeometrin, spårriktningsmaskiner, slipersutläggningsmaskiner, rälsbefästningsmaskiner, spårfräsar mm. Dessa specialtåg är mycket dyra och det är numera vanligt att man hyr in sådana från internationella företag.

Trafikregler för arbetståg

Arbetståg kan köras tillsammans med andra tåg dels när det gäller längre transporter, t.ex. med räls från stålverk till ny arbetsplats. Dels när det gäller mätningar, t.ex. av spårgeometri. Arbetstågen är då normalt anpassade för de system som banorna har och är då försedda med utrustning för t.ex. ATC eller ERTMS (se Transportstyrelsens trafikföreskrifter nedan). För större projekt planeras tåglägen in i förväg.

Men arbetståg måste även kunna köras på banor som ej är helt färdigbyggda eller på avsnitt som helt avlysts från normaltrafik under reparationsarbeten. I dessa fall betraktas banavsnittet som system S, enligt transportstyrelsens trafikföreskrifter. System S används för banor som avlyses för alla utom ett visst tåg - spärrfärdssträckor. Det hanteras av endast en tågklarerare och motsvarar det som i det äldre säkerhetsordningen (SÄO) hette vagnuttagning. För banor med det nya säkerhetssystemet ERTMS motsvaras det av system E3, dvs banor som byggts enligt ERTMS nivå 3. Det gäller mindre linjer, som saknar både optiska signaler och spårledningar, men har baliser och GSM-R.

I de olika systemen kan arbetstågen avse antingen tågfärd eller spärrfärd:

• Tågfärd som är "trafikverksamhet för att framföra storfordon från en driftplats eller driftplatsdel till någon annan driftplats eller driftplatsdel". Det betyder körning av normala tåg för gods och passagerare och i vissa fall arbetståg.
• Spärrfärd som är "trafikverksamhet för rörelser med spårfordon i valfri riktning på en avspärrad bevakningssträcka". Vanligen tågrörelser för underhållstransporter till och från ett underhållsområde.

Typer av arbetståg

• Makadamtåg. Speciella vagnar för makadam som ballast kring sliprarna. De har tre luckor i botten så att makadamen kan fyllas på mellan rälsarna och på vardera sidan utanför.
• Sliperståg. Specialbyggda vagnar där slipers placeras var 30:e cm i flera "våningar". Utmed långsidorna finns räler där en kranvagn kan köras utmed hela tåget. Kranvagnen lyfter upp varannan sliper som då redan har de rätta avstånden 60cm när de läggs ned på den förberedda banvallen.
• Rälståg. Ett slags systemtåg med rullar på varje vagn som rälsar över 400m kan rullas på över hela tågsättet. När tåget går genom kurvor så böjs rälsarna mellan varje vagn. Vid lossning använder man vanligen en traktor som drar ut varje rälslängd över sliprarna. Vid en annan metod placeras rälsen ut utanför sliprarna på ett sådant sätt att en särskild bygelvagn kan rulla på dem och enkelt föra ut slipers mellan rälsarna. Senare flyttas rälsen upp på sliprarna och befästs.
• Spårutläggningståg. Utgöres vanligen av ett antal specialbyggda vagnar som dels kan gå på spår och dels i ena ändan gå på larvfötter. De kan dels ploga bort ballast, dels placera ut slipers och dels befästa rälsarna.
• Spårriktningståg som även kan kompaktera ballasten kring sliprarna. Dessa har vanligen laserriktare för att följa den specificerade spårgeometrin. Se video på Youtube: [[1]]
• Spårfräsningståg. Användes vid underhåll för att ta bort ojämnheter i rälsen. Se järnvägshjul.
• Kontaktledningståg. Ofta ombyggda rälsbussar med en plattform på taket. På plattformen finns dels en manöverplats, så att tågen kan köras fram stegvis. Dels kranar och och mätutrustning för att underlätta montering och besiktning.
• Mättåg. Har speciella mätvagnar som kan mäta och registrera anomalier i spårgeometrin och dels dynamiskt mäta hjulens rörelser i flera riktningar (dimensioner). Hjulen har då accelerometrar och trådtöjningsgivare för datainsamlingen.

Transportstyrelsen använder begreppet spårfordon för alla vagnar som går på järnvägsspår. Spårfordonen indelas i sin tur i:

• Storfordon som med säkerhet kortsluter spårledningar.
• Småfordon som ej med säkerhet kortsluter spårledningar.

Ovanstående arbetståg består av storfordon. Småfordon ingår normalt ej i arbetståg utan ses närmast som arbetsredskap som lyfts av och på spåren. Exempel är traktorer som försetts med extra hjulaxlar för spår och befästningsmaskiner som hanteras helt för hand.

Tjänstetåg

Tjänstetåg var tidigare en svensk juridisk benämning på tåg som går tomma, utan passagerare eller gods. Banverkets föreskrift 900.3, som numera ersatts av Transportstyrelsens trafikföreskrifter för järnvägar, var det dokument som definierade tjänstetåg: "Följande tågslag används: resandetåg (rst), godståg (gt) och tjänstetåg (tjt). Tågslag anges i tdt, S5 eller S11. Tjänstetåg skiljer sig från godståg då de ej innehåller något gods. Och de skiljer sig från resandetåg då det ej finns resande i tjänstetåg. Tjänstetåg är oftast tågsätt som behöver flyttas från en station till en annan station. Det skiljer sig mycket lite på icke företagsspecifika regler tjänstetåg vs gods-, resande-tåg. Det som oftast skiljer sig inom företaget är bemanningen ombord på tåget, samt att resande ej får medfölja i varken gods-, eller tjänstetåg" (1§ pkt 37).

Referenser

• Transportstyrelsens trafikföreskrifter för järnvägar. Samtliga bilagor i föreskrifterna: [[2]]
• Bildgalleri hos Plasser & Theurer, tillverkare av spårbyggnadsmaskiner: [[3]]
• Godståg
• Persontåg
• Järnvägsspår
  • Slipers
  • Järnvägsräls
  • Kontaktledning
• Spårgeometri
  • Gångegenskaper
  • Järnvägshjul