Från Rilpedia

Tågläge är en önskad trafikering med ett tåg. I järnvägslagen är detta formulerat: "Den infrastrukturkapacitet som, enligt vad som anges i en tågplan, får tas i anspråk för att framföra järnvägsfordon, utom arbetsfordon, från en plats till en annan under en viss tidsperiod".

En tågoperatör som önskar boka plats för ett tåg begär ett tågläge hos Banverket. I ansökan anges veckodag, avgångsstation, ankomststation, klockslag och när trafiken ska starta / upphöra. Banverket försöker sedan planera in tåget med hänsyn till övriga tåglägen på sträckan samt de prioriteringsregler som gäller.

Banverket tar sedan ut ett tågnummer (ur en serie avsedd för operatören) och lägger in turen i sina grafiska tidsplaner över de sträckor som tåget går.

Tåglägen är egentligen den produkt som Banverket säljer. Banverket erbjuder olika tåglägesprodukter som definierar den servicenivå som ett tågläge får. Den högsta klassen är pendeltåg där förseningar får stora konsekvenser. En banas kapacitet uttrycks ibland som det antal tåglägen som den möjliggör.

En del banor har brist på tåglägen. På en enkelspårig järnväg kan man öka antal tåglägen genom att ha fler möten. Man har helst inte mer är 2 tåglägen per timme och riktning på enkelspår, och då möter varje tåg ett annat tåg varje kvart. En försening orsakar lätt försening på varje mötande tåg, vilket sprider sig tillaka till den första riktningen vid tät enkelspårstrafik. På en dubbelspårig järnväg kan man ha betydligt fler tåglägen. Man kan öka antal tåglägen genom att sänka farten på de snabbaste tågen. Flest antal tåglägen på en järnväg i Sverige finns norr och söder om Stockhom C. Söder om Stockholm C är det bara dubbelspår och alla tåg får gå i samma hastighet, 80 km/h, och det finns där 28 tåglägen per riktning och timme. Jämför med en hårt trafikerad landsväg, där en Ferrari inte kan köra fortare än en lastbil.

Se även:

• Exempel på tågnummer och grafiska tidtabeller kas studeras på [1].
• Tidtabell(tåg)
• Tågnummer