Från Rilpedia

Anders Svensson Ödla, även Ödell eller Ödel, troligen född på 1580-talet död 3 september 1630 i Hamburg, Tyskland, Sveriges första spionchef och diplomat, adlades 24 dagar innan sin död.

Biografi

Som son till skräddaren Sven Knutsson i Vadstena gjorde Anders Svensson en riktig klassresa. 1610 medföljde han ambassaden till Holland och Frankrike och företog senare långvariga utländska resor. Genom den "svenska grevinnan", markisinnan af Northampon, fick han följa engelsmannen Dudley Carleton på hans ambassader till Italien och Holland. Efter hemkomst anställdes han 1617 i kansliet som tolk i italienska, franska och engelska och blev 1621 "linguist" i samma språk. 1621 sändes Ödla till Danmark och stationerades officiellt som tullkommissionär i Helsingör med uppgift att befordra svenska skeppares intressen. På grund av de ansträngda relationerna mellan Sverige och Danmark blev Ödlas ställning alltmer ansvarsfull då han fick kontrollera att danskarna fullföljde sina löften från freden i Knäred och avtalet om Älvsborgs lösen.

Han förflyttades 1625 till Hamburg som agent och befordrades 1630 till resident samt adlades samma 10 augusti 1630 med namnet Ödla (skrives ibland Ödel eller Ödell). Han var den förste permanente svenske diplomatiske agenten i Tyskland. Hans ställning blev betydelsefull då han övervakade postförbindelserna med Sverige och förmedlade underrättelser från olika delar av Tyskland. Med hansastäderna och de fördrivna mecklenburgska hertigarna förde Ödla 1629-30 underhandlingar. Hans diplomatiska depescher till konung och Axel Oxenstierna gav regeringen goda redogörelser för den politiska situationen. Han efterträddes på posten som resident i Hamburg av Johan Adler Salvius.

Då Ödla avled hade han varit adlig i endast 24 dagar. I förläning fick han räntan av Börsjö och Börsjökvarn i Risinge, Östergötland som svågern Rudolf Mackey tidigare hade fråntagits på grund av dålig ekonomi. Det är dock troligt att Ödla aldrig fick vetskap om förläningen då han avled tre veckor efter att beskedet postats. Eftersom hans hustru Agneta Kijl hade avlidit på våren samma år och barnen ännu var minderåriga utsågs brodern Knut Svensson Ödla till barnens förmyndare.

Källor

Lindqvist H. (1994). Historien om Sverige - När Sverige blev stormakt, sida 84. Norstedts förlag AB, Stockholm Elgenstierna G (1936). Den introducerad svenska adelns ättartavlor. Facsimilupplaga, Sveriges Släktforskarförbund, 1998. Almqvist J.H. (1947) Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden, tredje delen - Östergötland, band 2 - säterier. P.A. Norstedt & söner, Stockholm.