Från Rilpedia

Johan Adler Salvius, före adlandet 1629 Johan Salvius, född 1590 i Strängnäs, död 24 augusti 1652 i Stockholm, friherre, riksråd och diplomat.

Han företrädde Sverige vid de förhandlingar som avslutade trettioåriga kriget och ledde fram till westfaliska freden 1648.

Johan Salvius var son till makarna Anna Persdotter och Peder Hansson, stadsskrivare i Strängnäs av ångermanländsk allmogesläkt. Han studerade vältalighet, medicin och juridik vid olika europeiska universitet (Uppsala, Rostock, Strassburg, Montpellier, Vallence), som avslutades med jur. utr. doktor 1619. Året därpå ingick han äktenskap med Margareta Pedersdotter Skuthe (1560-1657), den trettio år äldre änkan efter en förmögen guldsmed och borgare i Stockholm, Lorentz Hartman (+1617).

Salvius egentliga karriär inleddes 1621 då han utnämndes till assessor i Svea Hovrätt. Året därpå fick han diplomatiska uppdrag i bland annat norra Tyskland och utnämndes 1624 till statssekreterare. Efter adlandet 1629 utnämndes Adler Salvius efter Anders Ödla (+1630) till ordinarie resident i Hamburg, en av den dåtida svenska diplomatins viktigaste poster, som han innehade i tjugo år (1631-1650). Han utnämndes till riksråd 1648 och friherre 1651.

Tillsammans med Johan Oxenstierna, son till Axel Oxenstierna, blev Johan Adler Salvius 1641 Sveriges ombud vid fredsförhandlingarna i Osnabrück och Münster, vilka ledde fram till den för Sverige så gynnsamma Westfaliska freden 1648. Johan Adler Salvius räknas till en av Sveriges främsta yrkesdiplomater.

Johan byggde upp verksamhet i Tullinge gård, som han ägde från 1630-talet, där han bl.a. hade drottning Kristina på besök. Adler Salvius väg som passerar gården är uppkallad efter honom.