Amiralitetskyrkan
Från Rilpedia
Amiralitetskyrkan (Ulrica Pia) är en kyrka i Karlskrona, tillhörande Karlskrona Amiralitetsförsamling. Kyrkan heter Ulrica Pia efter drottning Ulrika Eleonora d.ä. ('pia' är femininformen av latinets 'pius' som betyder 'from'). Kyrkan ligger i sydöstra delen av ön Trossö intill Vallgatan. Kyrkan är en del av Karlskrona världsarv som blev upptagen på UNESCO:s världsarvslista 1998.
Innehåll |
Historia
Karlskrona stad och örlogsvarv grundades 1679, och 1681 bildades Karlskrona Amiralitetsförsamling. Placeringen av församlingskyrkan, på Trossös sydöstra udde, var fastställd i den första stads- och befästningsplanen från år 1683.
Det är inte säkerställt vem som ritat kyrkan men det är möjligt att arkitekten var generalkvartermästaren Erik Dahlbergh. Timret till kyrkan fraktades från Riga, idag Lettlands huvudstad, men på 1680-talet tillhörde staden Sverige och var då rikets största stad med 100 000 invånare. 20 september 1685 invigdes kyrkan och fick då namnet Ulrica Pia, efter Ulrika Eleonora den äldre.
Ursprungligen låg kyrkan innanför den slutningsmur som finns mellan den civila staden och örlogsbasen med varvet. På 1800-talet revs bland annat muren vid kyrkan och ersattes av en mindre bastant mur mellan kyrkan och Örlogsbasen. I kvarteret norr om Varvsgatan finns rester kvar av den ursprungliga muren. Det finns också kvar en stor slutningsmur kring Karlskronavarvet.
Amiralitetskyrkan var liksom Storkyrkoförsamlingens kyrka på Drottninggatan tänkt att vara tillfällig och bli ersatt av en stor stenkyrka. Efter många olika ritningar och diskussioner lades grunden till en stenkyrka vid Amiralitetsklockstapeln på midsommarafton 1760. Till kungens ära skulle kyrkan få namnet Adolf Fredrikskyrkan. Ritningarna på denna kyrka av Carl Johan Cronstedt finns på två plåtar till kopparstick som ägs av församlingen. Pengarna tröt dock och efter 20 år nådde murarna bara en höjd av 14 alnar (drygt 4 meter). Efter ett kungligt brev lades hela byggprojektet ned och kyrkobygget blev en ruin.
1822-1823 genomgick träkyrkan en omfattande renovering, bland annat tillkom lanterninen i mittkvadraten.
Kring år 1850 blev det till sist uppenbart att stenkyrkan aldrig skulle bli av. Resterna av bygget revs och istället väcktes tanken att om det inte var möjligt att få en stenkyrka så kunde ju träkyrkan åtminstone se ut som en stenkyrka likt Fredrikskyrkan och Trefaldighetskyrkan. Därför byttes ytterpanel, kyrkan målades gul och gavs arkitektoniska detaljer i barockstil. Kyrkan förföll sedan en tid, men reparerades 1864.
1875 började åter frågan om en stenkyrkan debatteras, en debatt som fortgick i 30 år då den fick ett slut när Sjöförsvarsdepartementet avslagit församlingens begäran om medel. Efter det fick församlingen istället pengar, som kungen beviljat, till en upprustning av kyrkan som sedan genomfördes 1908-1909. El drogs in och kyrkan fick ett nytt plåttak. En förhall uppfördes framför norra gaveln 1845, ritad av C.E. Wallenstrand. Denna togs bort vid stadsarkitekten S. Ulléns restaurering 1943-1949. 1958 byttes plåttaket ut till ett koppartak. Året därpå fick kyrkan en ny huvudtrappa i ölandssten i samma stil som den gamla och med de gamla räckena.
1974 beslöt ägaren Fortifikationsverket att exteriören skulle rödmålas för att kyrkan skulle få sin ursprungskaraktär. Riksantikvarieämbetet var emot detta, men kyrkan rödmålades ändå 1985.
Exteriören
Kyrkan är uppförd helt i trä, rödmålad och i formen av ett grekiskt kors, byggd på en sockel av stora stenblock. Mitten av kyrkan är 20x20 meter, korsarmarna är även de av samma storlek. Koret är placerat i östra korsarmen, tillsammans med sakristian.
I exteriören framträder mittpartiet som en kubisk byggnadskropp med säteritak och krönande oktogon med karnisformad huv. Korsarmarna är lägre och skjuter fram som förhallar; de har valmade yttertak. De träpanelade fasaderna indelas genomgående av pilastrar. Fönstren är rundbågade med rektangulära omfattningar. Ingångar finns i norr, väster och söder (raktäckta dubbeldörrar mitt på korsarmsgavlarna).
Interiören
Inuti är träet ljusblått och ljusgrönt, vilket för tankarna till havet. Interiörens fyra kraftiga träpelare, förbindna med vågräta bjälkar, bär upp mittpartiets takkonstruktion. Genom pelarna bildas en mindre mittkvadrat som täcks av ett högre plafondtak (ej ursprungligt, förhöjningen tillkom troligen 1822-23), samt en omgång med plana trätak.
Södra och norra korsarmarna har läktare och plana träinnertak. Orgelverket i väster är placerat i en tunnvälvd nisch. Koret täcks av ett tryckt trätunnvalv.
Väggarna är klädda med träpanel. Kyrkans ursprungliga övre läktare nedtogs vid arkitekt Theodor Wåhlins restaurering 1908-1909. Vid Ulléns restaurering tillkom bland annat korsarmarnas vestibuler och nya yttertrappor i söder och väster.
1943-1949 ledd av dåvarande stadsarkitekten S. Ullén. Denna restaurering gav kyrkan en ljusare interiör, värmeledningar och innebar att dekoreringen i taket övermålades. Nu gavs också bänkarna en mörkgrå färg, en färg som senare gjordes något ljusare, se bild.
Mellan ytterväggarna och innerväggarna döljer sig ett 20 cm stort hålrum. Innerväggen lär inte blivit helt färdiställd till förrän 1691, 6 år efter invigningen. Detta skapade problem för präster och besökare på vinterhalvåret. Problemen kvarstod dock, även när innerväggen var installerad och en grön pottugn murades därför upp i sakristian.
Inventarier
Altaruppsatsen och altartavlan
Den klassicerande altaruppsatsen med strålsol tillverkades troligen 1822-1823 och kan vara skapade av eller i samarbete med amiralitetsbildhuggaren Johan Törnström. Altaruppsatsen försågs 1908-1909 med målad skenarkitektur.
Altartavlan är en kopia av Peter Paul Rubens målning "Lansstöten" som finns i katedralen i Antwerpen, se bild på originalmålningen. Altaruppsatsen med pelarna på sidorna är tillverkade i samband med renoveringen 1822-1823. Kolonnernas skenarkitektur tillkom vid kyrkans upprustning 1908-1909.
Predikstolen
Den nuvarande predikstolen lär ha tillkommit vid kyrkans reparation 1864. Den har åtta kanter, ett ljudtak och är gråmålad med förgyllningar. På sex sidor finns bruna fält med kristna symboler: lagens tavlor, bibelbok, kalk, svärd, sköld och ankare, se bild och bild. De är symboler för den kristnes andliga vapenrustning.
Epifatier och begravningsvapen
I kyrkan finns ett antal epitafier och begravningsvapen upphärda. I gravkällaren finns idag 283 kistor fördelade på 23 gravkammare.
En modell av korvetten Carlskrona finns också i kyrkan. Detta fartyg gick under i en orkan vid Floridas kust år 1846. Av 131 personer omkom 114.
En stor minnestavla över sjömän som omkommit under de två världskrigen hänger på södra väggen.
Krucifixet
Krucifixet, av cederträ med inläggningar av pärlemor, elfenben och ebenholtz skänktes till kyrkan av kapten Carl Raab 1744. Han fick det 1728 av patriarken i Konstantinopel när denne reste på Raabs fartyg från Palestina till Konstantinopel. Det tillverkades i Jerusalem och låg 1728 på Kristi grav. Carl Raabs begravningsvapen finns också att beskåda i kyrkan.
Kyrksilvret och övriga inventarier
I Silverskåpet visas kyrkans silversamling samt en del av dess böcker. Skåpet står i kyrkans nordvästra del.
 Minnestavla över omkomna sjömän under världskrigen |
 Dopfunten |
 Silverskåpet |
Kyrkklockorna
Klockorna i kyrkan är gjutna 1699 och samstämmiga med Amiralitetsklockstapeln.
Orglar
Kabinettsorgeln
1857 köpte församlingen in en kabinettsorgel av Fourneaux i Paris som togs hem med örlogsfartyg. Då kyrkan var i dåligt skick blev den illa åtgången och fick bland annat täckas över av en vaxduk för att skyddas mot vattendropp från taket. Först 1883 fick församlingen pengar till en riktig kyrkorgel. Kabinettsorgeln flyttades till församlingens folkskola, stod sedan ett antal år i Blekinge museum, men fick till slut återkomma till kyrkan där den sedan 1979 står för beskådan. Den är ett skåp med pipfösedda dörrar och krönt med ett överstycke med dekorerat med flera musikinstrument.
Huvudorgeln
Huvudorgeln invigdes in 1883 och är byggd av Salomon Molander i Göteborg. Den har 23 stämmor, 3 manualer och pedal. En omfattande ombyggnad skedde 1962. Mårtenssons orgelfabrik bytte då ut det pneumatiska systemet och installerade ett elektriskt. Efter det kom orgeln att omfatta hela 34 stämmor.
Efter Mårtenssons ombyggnader och utökningar bakom Molanders fasad 1932, 1947, 1962-1963 och 1980 har orgeln pneumatiska väderlådor med elektrisk traktur och registratur.
Disposition (1980):
| Manual I | Manual II | Manual III | Pedalverk | Koppel |
| Principal 8' | Gedackt 16' | Gedackt 8' | Subbas 16' | I/P |
| Borduna 8' | Rörflöjt 8' | Voix céleste 8' | Violon 16' | II/P |
| Oktava 4' | Salicional 8' | Flûte octaviante 4' | Ekobas 16' | III/P |
| Flûte harmonique 4' | Principal 4' | Principal 2' | Oktavbas 8' | III/I |
| Kvinta 2 2/3' | Gemshorn 4' | Waldflöjt 2' | Borduna 8' | III/II |
| Oktava 2' | Sesquialtera II, 2 2/3' + 1 3/5' | Kvartian II chor. | Oktava 4' | 4' I/I |
| Mixtur III-IV chor. | Kvintcymbel IV chor. | Harmonia aetheria III chor. | Nachthorn 2' | 4' II/I |
| Terscymbel III chor. | Trumpet 8' | Oboe 8' | Pedalmixtur III chor. | 4' III/I |
| Basun 16' | 4' III/II | |||
| Skalmeja 4' | 16' III/III | |||
Kororgeln
1975 fick församlingen sin första kororgel, ett positiv byggt av Olof Hammarberg i Göteborg innehållande 5 stämmor.
Disposition:
| Manual | Pedal |
| Gedakt 8' | bihängd |
| Rörflöjt 4' | |
| Principal 2' | |
| Nasat 1 1/3' | |
| Scharf II chor. |
Amiralitetsklockstapeln
Församlingens klockstapel står i Amiralitetsparken. Den uppfördes år 1699 och var ursprungligen var från början örlogsvarvets "vällingklocka", tänkt att effektivisera arbetet på varvet genom att ange tiden för arbetet inom varvet.
Gubben Rosenbom
Framför kyrkan står Gubben Rosenbom, en träfigur som stått där åtminstone sedan slutet av 1700-talet. Figuren är en fattigbössa; den som lyfter på hatten kan skänka en slant.
Litteratur och källor
- Carl-Axel Malmberg - Kungl. Karlskrona Amiralitetsförsamling 1680-1980
- Sten L. Carlsson: Sveriges kyrkorglar, Håkan Ohlssons förlag, Lund 1973. ISBN 91-7114-046-8.
- Sten-Åke Carlsson & Tore Johansson: Inventarium över svenska orglar 1988:I, Lunds stift, Förlag Svenska orglar, Tostared, ISSN 1100-2700
Externa länkar
- Fortifikationsverket - Amiralitetskyrkan/Rosenbom
- Kungliga Karlskrona Amiralitetsförsamling
- Karlskrona kommun om Amiralitetsparken där klockstapeln står
- Sverigeresor.se - Amiralitetskyrkan
- Sveriges kyrkor - Amiralitetskyrkan
- Wikimedia Commons har media som rör Amiralitetskyrkan
