Groddjur
Från Rilpedia
| ?Groddjur | |
|---|---|
 Mindre vattensalamander (Triturus vulgaris)
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Groddjur Amphibia |
|
|
|
| §Amphibia Auktor: Gray, 1825 |
|
|
|
|
 Vanlig groda (Rana temporaria)
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Groddjur (Amphibia) är en klass ryggradsdjur, som antas ha utvecklats ur kvastfeningar och indelas i tre ordningar: stjärtlösa groddjur (Anura), alltså grodor, stjärtgroddjur (Urodela) i vilka ingår salamandrar, samt maskgroddjuren (Gymnophiona). Det vetenskapliga namnet kommer från grekiskan och är sammansatt av ἀμφί (amphi), 'på bägge sidor', och βίος (bios), 'liv', alltså 'dubbelt levande'. Namnet syftar på metamorfosen, då de flesta groddjuren först lever som larv i vattnet innan de går över till ett liv på land. Även de flesta vuxna groddjur har ett habitat av akvatiska och terrestriska (relaterad till jord) områden. De behöver i alla fall närheten till vatten. Många arter är aktiva på natten som skydd mot fiender och mot vattenfördunstning från huden.
Innehåll |
Utbredning och habitat
Groddjur förekommer på samtliga kontinenter, utom Antarktis, och i helt olika miljöer, från öken till tropisk regnskog. Eftersom huden måste hållas fuktig, och larverna vanligen utvecklas i vatten förekommer de flesta arter i närheten av vatten, eller i fuktiga miljöer. I tempererade regioner blir de inaktiva under årets kallare perioder, och i torra områden kan de gå i dvala under torrperioden.
Kännetecken
Groddjuren har en ganska liten hjärna, som är mycket lik fiskarnas. Större behövs inte på grund av dess rörelsemönster som är ganska enkelt och stereotypt. Skelettet är anpassat för ett hoppande rörelsesätt på land, och därför är bakbenen kraftigt förlängda. Grodans inre organ skyddas inte av revben, utan av muskler. Ryggraden består som mest av nio kotor och ett svansben som har bildats genom sammansmältning av svanskotor.
Groddjur har lungor, men kan också utbyta syre och koldioxid genom hudandning varför huden hålls fuktig och skyddas mot uttorkning genom ett hudslem. Flera arter har ur detta utvecklat ett hudgift, kallat bufotoxin.
Groddjur är skildkönade (honor och hannar olika individer) och de flesta arter har yttre befruktning som är beroende av vatten. Vissa arter har emellertid inre befruktning. Könsorganet är upphängt i bukhålans tak. Hos paddhanar finns ett unikt organ som kan utvecklas till äggstockar om testiklarna tas bort. De stjärtlösa grodorna, alltså de allra flesta arterna, har yttre befruktning där hanen klamrar sig fast på honan och spermierna avges i samband med ägglossningen. Äggen läggs i långa strängar, eller klumpar. Ur äggen kläcks larver som går från att vara helt anpassade till ett liv i vatten till att leva på land via ett antal utvecklingssteg. Förvandlingen från yngel till vuxen kallas metamorfos.
Groddjur saknar den vätskefyllda säck, amnion, som omger embryot. Groddjuren genomgår ett larvstadium där de andas med gälar.
Föda och fiender
Larver av stjärtlösa groddjur livnär sig främst av vegetabilisk föda som detritus (ruttnande växtdelar) men även av as. Däremot äter larver av stjärtgroddjur och alla individer som genomgick metamorfosen bara animalisk föda. Ett undantag är maskgroddjur då deras födoämnen är outredd. Vanliga byten är insekter, spindeldjur och andra leddjur samt blötdjur. Dessa äts främst i helhet. Många arter har en klibbig tunga som snabb kan sträckas framåt. Större groddjur jagar även andra mindre ryggradsdjur och kannibalism är inte helt ovanlig. För att spara energi jagar de vanligen inte aktivt utan väntar på bytet för att överraska det.
Groddjur själva jagas av flera olika djur och för många är de grundvalen i födan. Rom och larver äts av "rovinsekter", fiskar, vattenfåglar och av andra groddjur. Vuxna groddjur utgör födan för däggdjur, reptiler, fåglar och ibland även för större ryggradslösa djur. Därför behöver groddjur många ägg och bara en liten del av äggen utvecklas till könsmogna individer. Med undantag av några giftämnen som avsöndras av groddjurens hudkörtlar har de inga försvarsmöjligheter som tänder eller klor. Ofta skyddar de sig med hjälp av kamouflage, flykt eller vistelse i gömställen. Ibland förstorar de kroppen med luft eller öppnar gapet för att skrämma fienden.
Evolution
Groddjuren anses ha gett upphov till kräldjuren och ha utvecklats från lobfeniga fiskar. Under karbonperioden var groddjuren de största landlevande djuren. Ännu större arter skulle komma att utvecklas senare, under perm och framåt, men då hade kräldjuren övertagit deras ställning. De allra största groddjuren tillhörde överordningen pansargroddjur (Labyrinthodontia), exempelvis Eryops (2 m, perm), Paracyclotosaurus (3 m, trias) och Koolasuchus (5 m, krita). Diplocaulus (1 m, perm), som hade ett bumerangformat huvud, är ett annat berömt groddjur från den här tiden.
Taxonomi
Dagens groddjur tillhör alla samma underklass, Lissamphibia, och antalet arter ligger omkring 6 350 (IUCN listar 2008: 6 347 arter, webbplatsen Amphibiaweb.org förtecknar 6 391 arter (6 oktober 2008) men antalet uppdateras dagligen, i verket "Amphibian Tree of Life" från 2006 listas 5 948 arter,[1] online-databanken Amphibian Species of the World skiljer mellan 6 347 arter). Jämfört med tidigare beräkningar är dessa värden betydligt större. Det beror huvudsakligen på genetisk forskning, vilket medfört att många populationer som tidigare klassades som underarter idag har fått status som egna, specifika arter. Dessutom upptäcks fortfarande nya arter.
Den vanligaste systematiska indelningen skiljer mellan tre ordningar och 45 till 60 familjer.
- Ordningen Stjärtgroddjur (Caudata eller Urodela) med bland annat salamandrar (cirka 570 arter = 9 % av groddjuren)
- Ordningen Stjärtlösa groddjur (Anura eller Salientia) med till exempel grodor och paddor (cirka 5 600 arter = 88 %)
- Ordningen Maskgroddjur (Gymnophiona eller Apoda) (cirka 175 arter = 3 %)
Enligt fylogenetiska kriterier skulle Lissamphibia vara den rätta beteckningen för groddjur. Denna grupp är monofyletisk medan Amphibia (som även inrymmer flera utdöda arter) är en parafyletisk grupp. Amphibia sammanfattar bara alla arter i gruppen Tetrapoda som inte tillhör gruppen amnioter.
Groddjur och människan
Groddjur är ovanlig mat för människor, men bland annat grodlår anses av många vara en delikatess. Många groddjursarter är hotade, eftersom de finns i regnskogar och våtmarker, som exploateras av människan. Groddjur är vanliga som sällskapsdjur – i Sverige händer det att nyfikna barn samlar grodrom och låter den utvecklas till yngel. Detta är tillåtet. Emellertid är alla Sveriges herptiler fridlysta, och regelverket säger att det – undantaget kontrollerad vetenskaplig forskning – är olagligt att hålla vuxna groddjur i fångenskap. När ynglen utvecklats till vuxna individer måste de alltså släppas tillbaka ut i det fria.[2] Exemplar av arter av groddjur som inte förekommer naturligt i Sverige är dock tillåtna som husdjur under hela deras levnadstid, försåvitt de inte är rödlistade av IUCN.
Den japanska jättesalamandern, Andrias japonicus, är världens största groddjur och kan bli närmare 1,5 m lång och väga omkring 20 kg. Den kan bli upp mot 60 år gammal, och köttet anses som en delikatess. Jakt och miljögifter har därför lett till att den nu tyvärr räknas in bland utrotningshotade arter.
Referenser
Webbkällor
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.
- ”Amphibiaweb.org” (på engelska). http://www.amphibiaweb.org/aw/index.html. Läst 12 januari 2009.
- ”Amphibian Species of the World 5.2” (på engelska). http://research.amnh.org/herpetology/amphibia/index.php. Läst 12 januari 2009.
Noter
- ↑ Darrel R. Frost et al.: The Amphibian Tree of Life. – Bulletin of the American Museum of Natural History, 297 (2006): 370 S., New York.
- ↑ ”Fridlysta djur och växter”. Naturvardsverket. 27 november 2008. http://www.naturvardsverket.se/sv/Att-vara-ute-i-naturen/Du-djuren-och-vaxterna/Fridlysta-djur-och-vaxter/. Läst 12 januari 2009.
