Abort
Från Rilpedia
- För andra betydelser, se Abort (data).
Abort, avbrytande av graviditet, betecknar inom medicinsk terminologi varje avbruten graviditet, och uppdelas i spontan abort (missfall) och provocerad abortalternativt inducerad abort. I mer vardagligt tal har abort kommit att beteckna endast provocerad abort, som är ett avbrytande av graviditeten på medicinsk eller kirurgisk väg. Man skiljer mellan terapeutisk abort, som utförs med hänsyn till moderns hälsa, och selektiv abort, där ett foster aborteras till förmån för det andras hälsa men där inget hot mot moderns medicinska hälsa finns. Ibland avslutas graviditeten med att embryot och graviditeten avslutas utan att livmodern stöter ut det, vilket kallas missed abortion. Om det är en flerbördsgraviditet är detta inte ovanligt och när det fullgågna barnet föds kan det foster som avvecklats födas fram tillsammans med moderkakan som ett så kallat papyrusfoster. Så länge en missed abortion kvarstår kan kvinnan inte bli gravid på nytt, varför behandling med nedan beskrivna metoder måste genomföras.
Spontan abort hos djur kallas kastning.[1] Hos hästar, som har svårt att fullfölja flerbördsdräktigheter, förebyggs att ston kastar flera foster genom att veterinär med hjälp av ultraljud utför selektiv abort på blastocyststadiet och tar bort alla befruktade ägg utom ett, som får gå till fortsatt utveckling.
Innehåll |
Inducerad abort
Vilken metod man väljer beror också på vad som är bäst för kvinnan. Man ska alltid välja en metod som utsätter kvinnans kropp, och själ, för så liten risk för skada som möjligt.
Bästa sättet att undvika riskerna med oönskade graviditeter och aborter är att använda preventivmedel. Om en preventivmetod har misslyckats för att man glömt ta ett p-piller eller kondomen hanterats fel, så är det möjligt att inom 2-4 dagar genom högdosering av kombinations-P-piller förhindra att en graviditet uppstår även om ägget befruktats. Detta läkemedelsintag förhindrar att livmoderslemhinnan byggs upp för implantationen och kvinnan får en menstruationsblödning.
Om en graviditet uppstått och kvinnan önskar avbryta den är det enklare och mer riskfritt ju tidigare i graviditeten avbrytandet utförs.
Metoder som används är medicinska eller kirurgiska metoder. Vid tidig graviditet, upp till 9:e graviditetsveckan (8 veckor + 6 dagar), är numera så kallade medicinska metoder vanligast. Graviditetslängden kontrolleras först med ultraljudsundersökning. Kvinnan får sen ett läkemedel i tablettform, som ska sväljas. Livmoderslemhinnan avvecklas genom hormonpåverkan och inom 2-3 dygn så stöter kroppen ut fostret med hinnor och moderkaka.
Om det vid ultraljudsundersökningen konstateras att graviditeten gått längre än 9 veckor (9 veckor + 1 dag), så måste en abort ske med vakumaspiration av fostret och moderkakan. Denna metod är möjlig att använda upp till graviditetsvecka 12-14.
Därefter måste en kombination av olika läkemedel i tablett- och vagitorer användas, vilket kallas 2-stegs-abort. Dessa sena aborter, under graviditetsveckorna 14-16, är ofta en följd av resultaten från fosterundersökning. Åtgärden föregås ofta av en mer omfattande utredning och samtalmöjligheter med läkare, barnmorskor och kurator.
Motiven till sena aborter är till exempel att grava missbildningar hos fostret inte är förenligt med liv efter att navelsträngen slutat pulsera och klippts av. Ett exempel på sådant tillstånd är anencephali och motivet är att det är svårt för kvinnan att fullfölja en hel graviditet och tvingas föda ett fullgånget barn som ofelbart avlider när navelsträngen slutar pulsera.
En kombination av sen upptäckt av graviditeten och kvinnans ålder är inte heller ovanlig: Den mycket unga kvinnan förstår inte att hon är gravid medan kvinnor i slutet av den fertila delen av livet tror att klimakteriet inträtt. Ibland är behov av sen abort en följd av så kallad fosterdiagnostik, då par som redan har svårt sjuka barn med ärftliga tillstånd, väljer att avbryta en pågående graviditet om de får besked om att det väntade (och önskade) fostret ärvt den genetiska kombinationen som krävs för en sjukdomsutveckling. Dessa mycket komplicerad situationer kan numera undvikas genom att preimplatorisk diagnostik utvecklats och används. Bland de i "provrör" befruktade äggen kan då en blastocyst utan den olyckliga genetiska kombinationen väljas för implantation och graviditet.
Vid sen abort anligen skrivs kvinnan eller paret in på sjukhus, då behandlingen sker i två steg där hormonpreparat appliceras på livmodertappen, så att den ska bli lika mjuk som vid fullgången graviditet. Även om fostret är betydligt mindre än ett fullgånget barn, måste det födas fram av kvinnan och hon behöver smärtlindring. För att stimulera livmodern till sammandragningar ges läkemedel antingen i tablettform eller intravenöst dropp.
Medicinska metoder
Vid medicinsk abort sväljer kvinnan tabletter som förhindrar att graviditeten fortsätter genom att slå ut det graviditetsbevarande hormonet. Detta gör att livmoderhalsen mjukas upp och stöter av slemhinnan och fostret i livmodern. Efter denna behandling åker kvinnan hem och kommer tillbaka till sjukhuset efter två dygn. Då ges en behandling med hormonet prostaglandin som framkallar sammandragningar av livmodern. Efter några timmar börjar en blödning och efter det stöter livmodern ut graviditeten som vid ett missfall. Vid aborten får kvinnan smärtstillande medel och efteråt får hon stanna kvar några timmar för observation.
Medicinsk abort kan man göra till och med nionde graviditetsveckan och ju tidigare den görs desto skonsammare. Därför är det viktigt att kvinnan får komma till behandling så snabbt som möjligt. Lång väntetid på ett läkarbesök kan försvåra och i värsta fall omintetgöra möjligheten för kvinnan att genomföra denna typ av abort.
Kirurgiska metoder
Kirurgisk abort görs fram till och med tolfte graviditetsveckan och går ut på att man suger ut graviditeten genom livmoderhalsen efter att man vidgat modermunnen. Vidgningen kan man göra med ett laminariastift som förs upp i livmoderhalsen och sväller och på så sätt vidgar denna. Då detta är mycket smärtsamt, använder man också prostaglandin istället som mjukar upp och öppnar livmoderhalsen. Efter detta används en vakuum- eller sugmetod. Med lokalbedövning via slidan eller under narkos förs ett rörformigt instrument in, kopplas till en vakuumslang och fostret sugs ut. Operationen tar bara några minuter och utförs av en gynekolog. Hela proceduren tar oftast en dag då kvinnan får stanna för observation.
Sen abort, efter vecka 12, kan vara mycket påfrestande för kvinnan och hennes kropp och det finns risk för skador på livmoderhalsen eller livmodern. Det kan också en smärtsam psykisk upplevelse för många, eftersom det till stor del liknar en förlossning. Abortframkallande lösning sprutas in mellan fosterhinnorna och livmoderväggen. Efter ett till två dygn får kvinnan värkar, och det döda fostret föds ut. Efter detta behövs oftast en skrapning så att inget blir kvar i kroppen. Det utförs oftast med en sickelspade som är steriliserad.
Historik
I den medicinska etiken har frågan om läkare eller annan sjukvårdsutbildad personal skall utföra aborter varit föremål för diskussion under mycket lång tid. Hippokrates, en grekisk läkare omkring år 400 f.Kr., förbjöd läkare att "förskriva fosterfördrivande medel", och uppfattningen att abort inte är förenligt med god etik är den klassiska synen. Parallellt har det hela tiden bland kvinnor funnits mer eller mindre väl dokumenterade kunskaper om fosterfördrivande, abortframkallande, medel, då kvinnor upplevt att det funnits ett behov av dessa. [2]
Aborter i världen
Globalt sett är abortfrågan fortfarande kontroversiell. Sverige har, tillsammans med ett antal andra länder, en liberal lagstiftning.
I USA har kvinnor rätt till abort på ett sätt som ur flera aspekter är betydligt friare än situationen i Sverige - dels kan aborter göras betydligt senare och ofta utan samma intensiva kontakt med sjukvården som i Sverige. Samtidigt finns det stora grupper som motsätter sig abort. I Kina används provocerade aborter som ett medel mot överbefolkning. Det finns rapporter om att mycket sena aborter på nästan fullgångna graviditeter har utförts genom injektion av fosterfördrivande medel i livmodern. I det forna Sovjetunionen och dess satellitstater var både preventivmedel och aborter legala. På grund av bristen på preventivmedel användes aborter ofta istället för preventivmedel; många kvinnor har därför genomgått 8-15 aborter före 30 års ålder.
- 1920 - Lenin legaliserar abort i Sovjetunionen.
- 1935 - Island tillåter abort som det första västerländska landet.
- 1936 - Stalin ändrar abortlagen i Sovjetunionen för att öka befolkningstillväxten.
- 1938 - Sverige tillåter en begränsad abort.
- 1967 - "Abortion Act" godkänns i Storbritannien (utom Nordirland). De amerikanska delstaterna Kaliforninen och Colorado tillåter abort.
- 1971 - Abort ("Medical Termination of Pregnancy Act") legaliseras i Indien.
- 1973 - USA:s högsta domstol beslutar i målet Roe mot Wade att delstatsförbud mot abort under första och andra trimestern bryter mot konstitutionen. Abort under tredje trimestern godkänns om kvinnans läkare anser att en graviditet är skadlig för hennes hälsa.
- 1988 - Frankrike legaliserar abortpillret mifepriston.
- 1993 - Polen förbjuder abort utom vid våldtäkt, incest, svåra missbildningar eller om graviditeten är livshotande för kvinnan.
Det görs uppskattningsvis 50 miljoner aborter i världen varje år. Av dessa är närmare 30 miljoner legala och nästan 20 miljoner är illegala abortingrepp.[3] Uppskattningsvis dör 68 000 kvinnor varje år i samband med en illegal abort, vilket motsvarar ungefär 0,3 procent av de kvinnor som genomgår en illegal abort.[4]
Aborter i Sverige
I Sverige är definitionen av abort att graviditeten avbrutits före 28:e veckans slut och fostret fötts dött.[1] Om fostret fötts levande eller efter vecka 28 definieras det juridiskt som ett barn.[1] Allvarliga medicinska biverkningar och skador efter en abort är ovanligt för kvinnan när aborten utförs under medicinskt väl kontrollerade former. Så är förhållandena i Sverige och många andra länder som i lag tillåter kvinnor att avbryta graviditeter. I länder där provocerade aborter inte är tillåtna i lag, utförs därför aborter med hög grad av risk för kvinnorna, och illegala aborter är en av världens vanligaste orsaker till unga kvinnors död. Dödsorsakerna noteras då som blödning eller infektion, förgiftning och dylikt. I många av de länder som inte legaliserat abort råder också ofta religiösa förbud mot användning av preventivmedel. Dock så finns det andra betydande risker med en abort såsom ökad risk för missfall[5] och komplikationer[6] under kommande graviditeter. Även ökade psykologiska problem för kvinnor som genomgått en abort har kunnat visats.[7]
Sedan 1975 har Sverige en lagstiftning (SFS 1974:595)[8] på området som ger den gravida kvinnan rätt att i varje situation själv bestämma om hon vill avbryta graviditeten upp till den 18:e graviditetsveckan[9], förutsatt att hon är svensk medborgare eller bosatt i Sverige, eller får särskilt tillstånd från Socialstyrelsen. Sedan den 1 januari 2008 har kravet på att kvinnan ska ha anknytning till Sverige i 5 § abortlagen (1974:595) tagits bort. För dem som omedelbart efter ett oskyddat samlag vet att de inte vill bli gravida finns numera receptfria läkemedel att köpa på apoteken i Sverige och flera andra europeiska länder. Dessa tabletter är preventivmedel och ska inte sammanblandas med abort. De fungerar så att en eventuell ägglossning förhindras, och därmed kan ingen befruktning ske. Om kvinnan redan haft ägglossning i samband med samlaget har akut-p-pillret ingen verkan.
Fram till 9:e graviditetsveckan kan en graviditet avbrytas med hjälp av läkemedel[10], vilket är den mest skonsamma metoden som flest kvinnor föredrar. Dessa läkemedel är receptbelagda och skrivs endast ut av läkare efter att man med en ultraljudsundersökning konstaterat graviditetens längd. Efter nionde fram till tolfte eller trettonde graviditetsveckan genomförs aborterna kirurgiskt[11] och kvinnan sövs under ingreppet. I en ännu senare abort görs en så kallad tvåstegsabort. Aborten liknar en förlossning där man först får tabletter som förbereder livmodern för sammandragningar. Efter två dygn får man slidtabletter som sätter igång värkarbetet. Efter aborten görs en undersökning och en eventuell skrapning av livmodern.
Det totala antalet utförda aborter i Sverige från 1975 till 2005 är över en miljon. Sedan Sverige fick fri abort 1 januari 1975 har antalet aborter varje år pendlat mellan 30 000 och 38 000[12], vilket är en hög siffra jämfört med övriga västeuropeiska länder. Det bör dock poängteras att denna siffra uppnåddes redan innan den så kallade fria aborten tilläts. Innan 1975 tilläts aborter under vissa omständigheter och från 1965 och fram till lagändringen ändrades praxis successivt med betydligt fler tillåtna aborter som följd. Antalet tonårsaborter minskade krafigt från 1975 (29,7 aborter per tusen kvinnor under 20 år) till 1995 (16,7). Därefter har antalet tonårsaborter ökat till 25,4 per 1 000 år 2006. Över 80% av alla kända tonårsgraviditeter avbryts.[13]
Senare aborter än dessa är förhållandevis ovanliga i Sverige. I allmänhet rör det sig då inte om oönskade, möjligen oplanerade, graviditeter. Då kvinnor och män idag är äldre när de skaffar barn ökar riskerna för allvarliga missbildningar på fostren. Många av de tillgängliga undersökningsmetoderna kan inte ge besked om fostrets hälsa förrän tidigast efter graviditetsvecka 16–18. Med tidsutdräkt för information, samtal, eftertanke och beslut så går minst två veckor från provtillfället till provsvar och beslut. Dessa fall handläggs akut på kvinnoklinikerna på grund av den mycket krävande psykosociala situationen som råder för paret ifråga.
I Sverige måste Socialstyrelsens tillstånd inhämtas för att aborter efter graviditetsvecka 18 skall få utföras [8][14]. I de fall Socialstyrelsen bedömer att kraven på synnerliga skäl är uppfyllda och beviljar abortansökan så rör det sig om grava missbildningar på fostret (till exempel avsaknad av storhjärna), sjukdom hos kvinnan, som havendskapsförgiftning med komplikationer som HELLP eller i sällsynta fall svåra sociala förhållanden. Socialstyrelsen får aldrig ge tillstånd till sen abort om fostret kan antas vara livsdugligt, vilket enligt gällande praxis bedöms vara före vecka 22.
Debatt
Kritiker och förespråkare för fri abort i Sverige
En ledande förespråkare i Sverige för fri abort har varit och är RFSU.
De största icke-profana kritikerna är rörelser som organisationen Ja till livet, den Katolska kyrkan med undergrupperingar som Respekt och MRO-Människorätt för ofödda. I nationer där katolska kyrkan har en stark ställning så som i Irland och Polen och länder där islam är styrande är det brottsligt för vårdpersonalen att utföra ett abortingrepp).[källa behövs]
Enligt Katolska kyrkan är ”abort något moraliskt ont”, och ”Direkt abort, dvs., avsedd som mål eller medel, står i allvarlig motsättning till den moraliska lagen”.[15]
Se även
Referenser
- ↑ 1,0 1,1 1,2 Nationalencyklopedin på internet den 2 januari 2007, uppslagsord abort.
- ↑ Jakobsson, Svante & Jakobsson, Sten W., 1990
- ↑ http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/A15D144C-EE18-4CA0-B141-48EED8D6F7B6/5496/Publ200506422.pdf
- ↑ http://who.int/reproductive-health/publications/articles/article4.pdf
- ↑ Collaborative Study, Lancet, 1979, 20 Jan; 1 (8108): 142-505
- ↑ V. Logrillo et al., "Effect of Induced Abortion on Subsequent Reproductive Funcion", N.Y. State Dept. Of Health, Contract #1-HD-6-2802, 1975-1978
- ↑ David Reardon: "Aborted Women, Silent No More", Loyola University Press, Chicago 1987
- ↑ 8,0 8,1 Abortlag, SFS 1974:595 (lagen.nu • Riksdagen)
- ↑ http://www.sexaktuellt.com/sv-SE/segment.aspx?sectionID=2&show=2
- ↑ http://www.sexaktuellt.com/sv-SE/segment.aspx?sectionID=2&show=6
- ↑ http://www.sexaktuellt.com/sv-SE/segment.aspx?sectionID=2&show=6
- ↑ http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/8971390B-0F54-4BC0-9ED3-FB2D41C7AC5D/7633/2007427.pdf
- ↑ Aborter 2006; Officiell statistik från Socialstyrelsen
- ↑ Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2004:4) om abort
- ↑ Katolska kyrkans katekes. Vejbystrand: Catholica 1996, avsnitt 2271. ISBN 91-86428-64-0
|
|||||
