Kejsarsnitt

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Ett team av obstetriker utför ett kejsarsnitt på ett modernt sjukhus. Bilden visar den första stunden när mamman tittar på sitt nyfödda barn.

Kejsarsnitt är en förlossningsmetod som används då vaginal förlossning av någon anledning inte är möjlig eller önskvärd.

Kejsarsnitt utförs via ett snitt genom bukväggen. Snittet kan vara av typen bikinisnitt eller medellinjesnitt. Bikinisnitt innebär att snittet läggs på tvären nedanför naveln, medellinjesnitt innebär att snittet läggs på längden, från blygdbenet upp till navelhöjd. Sedan öppnas livmodern och läkaren lyfter ut barnet. Ett kejsarsnitt går snabbt, från det att bedövningen börjat verka till dess att barnet är ute går det bara några få minuter. Vid ett kejsarsnitt medverkar alltid läkare (operatör), förlossningsbarnmorska, operationssköterska, undersköterska och narkospersonal.

Olika typer av kejsarsnitt

Det finns 3 typer av kejsarsnitt

• Planerade snitt, där operationen görs på ett bestämt datum
• Akutsnitt, som görs om det uppstår komplikationer eller fara för mamma eller barn under förlossningen. Vid akutsnitt gäller att barnet skall vara ute inom ett par timmar (beroende på komplikationens art)
• Katastrofsnitt (kallas även urakut snitt), är en variant av akutsnitt som görs då det uppstår urakut fara för mamma eller barn och det handlar om liv eller död. Vid katastrofsnitt skall barnet vara ute inom ett fåtal minuter.

Smärtlindring

Vid kejsarsnitt ges spinal- eller epiduralbedövning, s.k. ryggbedövning. Ryggbedövning ger mamman möjligheten att vara vaken under operationen. I vissa fall, till exempel vid katastrofsnitt, kan mamman istället sövas.

Historia

Vilka de första kejsarsnitten var är inte känt. Men det var inte ovanligt att avlidna kvinnor genomgick kejsarsnitt mycket tidigt i mänsklighetens historia. I det romerska riket fanns det en lag (Lex Caesarea) som sade att ingen avliden havande kvinna fick begravas förrän fostret tagits ur hennes buk.

Senare fick operationen namnet sectio cesarea ("kejsarsnitt") efter en legend. Man tillskriver namnets uppkomst ett uttryck av Plinius, som skrev att den förste av familjen Caesar skulle fått sitt namn a caeso matris utero (utskuren ur moderlivet), vilket gett upphov till sägnen om att Julius Caesar varit född genom kejsarsnitt, och att namnet härstammar från honom.

På levande kan den första operationen ha verkställts av Jeremias Trautmann år 1610. Det finns omskrivna fall från 1500-talet, till exempel slaktaren Jacob Nufers operation på sin egen hustru, men de var troligen inte fullständiga kejsarsnitt utan endast "laparotomier", snitt genom bukväggen vid utomkvedshavandeskap (extrauterint havandeskap). Först i slutet av 1700-talet fick kejsarsnittet, bland annat genom André Levrets bemödanden, fullt anseende bland vetenskapsmännen, och gränserna för dess användbarhet fastställdes trots de häftiga angrepp mot operationen, vilka en kortare tid gjordes av anhängarna till den vid sagda tidpunkt uppdykande symfyseotomin. Fellcin skildrar 1878 hur han bevittnade ett kejsarsnitt hos invånarna i Uganda. Han berättade att den utfördes på levande med gott resultat.

Kejsarsnittet förblev emellertid ända till slutet av 1800-talet ytterst riskabel och fruktad operation. Infektioner och förblödning var de vanligaste dödsorsakerna. 1878 påvisade den italienska läkaren Eduardo Porro att risken för modern minskades betydligt om man efter insnittet i livmodern amputerade livmodern i livmoderhalsen och därefter sydde in stumpen i bukväggen, och lämnande såret att läkas av sig själv. Porros operation vann en tid stor utbredning till följd av de betydligt minskade dödlighetssiffrorna.

Men redan 1882 började emellertid åter det gamla "konservativa" (ej stympande) kejsarsnittet åter komma på fråga, när Max Saenger visat på vikten av att sy ihop snittöppningen i livmodern omsorgsfullt, vilket man dittills ofta inte hade gjort. Tack vare denna förbättrade teknik samt allt bättre skydd mot bakterier införts, är kejsarsnittet numera en relativt ofarlig operation.

Kejsarsnitt idag är och förblir ett tämligen stort ingrepp, en bukoperation och ska helst bara utföras vid starka medicinska eller mentala skäl, t.ex. bäckenförträngning, sätesbjudning, flerbarnsfödsel eller stark förlossningsrädsla hos kvinnan.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).