Från Rilpedia

Östgötaslätten är den flacka och i hög grad uppodlade slättbygd som sträcker sig genom hela den centrala delen av landskapet Östergötland. Den avgränsas i norr av en brant förkastningsbrant i höjd med städerna Motala och Norrköping, tillsammans med sjöarna Boren, Roxen och Glan. Norr om denna gräns ligger de stora skogsområden, däribland Tylöskogen och Kolmården, vilka avgränsar landskapet från Södermanland och Närke norr därom. I söder vidtar ett skogs- och bergsområde med nordsydliga erosionsdalar, vilket höjer sig mot söder åt Holaveden och de sjörika sydliga skogsbygderna som längst i söder avgränsar landskapet mot Småland. Här ligger sjöarna Sommen, Åsunden och Yxningen. I väster ligger sjön Vättern och i öster den sönderskurna Östgötaskärgården. Merparten av landskapets större och äldre städer till på eller kring slättbygderna. Området har varit bebott sedan stenåldern och kom under medeltiden att utgöra en av de tre centralbygder som sedermera kom att forma konungariket Sverige.

Östgötaslättens kärnområde sträcker sig i en triangel mellan Ödeshög, Motala och Linköping. Här är slätten som bredast, c:a 30 km, och nästan helt flack. Endast det 240 meter höga Omberg vid Vätterns strand utgör en avvikelse. Bortsett från sjöarna kring slättens kanter finns nästan inga andra sjöar, undantaget den grunda fågelsjön Tåkern utanför Vadstena. Berggrunden består i hög grad av yngre kalksten, vilket ger slätten en del kalkrika kärrmarker. Jordmånen består av lerjordar, vilka bildades under en Östersjöns tidiga historia när det s.k. Yoldiahavet täckte området under slutet av den senaste istiden. De nordliga sjöarna är de sista resterna av en havsvik som kom att sträcka sig från Bråviken ända in till Vättern.