Från Rilpedia

Tylöskogen eller Tylöskog, gammal benämning för den breda, utplattade skogs- och bergstrakt, som starkt sönderstyckad av förkastningar, från stranden av Vättern sträcker sig mot nordost genom delar av Finspång i Östergötland, samt genom sydöstra Närke med förgreningar till sjön Boren. Endast från Tjällmoslätten reser sig berget brant, men för övrigt förekommer inga utpräglade höjdsträckningar. Högsta punkten, Justineberg, på östsidan, når 261 m. Inga skarpt bestämda gränser kan uppges för denna bergstrakt, som å ena sidan får sin fortsättning av Kolmården och å den andra sammanhänger med utsprången från Tiveden. Tylöskogen utgör gräns mellan Närke och Östergötland.

I västra Tylöskogen har det varit god tillgång på bergmalm. Redan i början av 1300-talet bröt man järnmalm i Tylöskogen. Vattenkraft fick man från forsar och fall, och träkol fick man från skogarna. Med hjälp av träkol och kalksten framställde man järn i små hyttor. ^[1]

Referenser

Noter

1. ↑ Carl A Lindstén, "Sevärt i Tiveden" 1985, s. 123

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).