Ölkällarkuppen
Från Rilpedia
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (mars 2009) |
Ölkällarkuppen, ölhallskuppen (tyska Hitlerputsch), kallas det misslyckade kuppförsök som Adolf Hitler och det tyska nazistpartiet genomförde i Bürgerbräukeller i München den 8-9 november 1923. Tillsammans med Adolf Hitler deltog Max Erwin von Scheubner-Richter som dog under kuppen och därefter blev hyllad som martyr.
Under år 1923 försämrades det allmänna socioekonomiska läget i Tyskland på grund av galopperande inflation, strejker och upplopp. Den franska ockupationen av Ruhr ledde till vrede. På grund av politiska låsningar i den svaga Weimarrepubliken kunde regeringen inte agera, och socialisterna krävde i augusti dess avgång. I takt med att missnöjet ökade växte stödet för Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP). När partiet utlyste fjorton massmöten i München svarade den bayerska regeringen med att utlysa undantagstillstånd. I november hade partiet växt till 55 000 medlemmar och stormtrupperna (SA) under Ernst Röhm, som då hade sagt upp sig från sin tjänst i det militära, förfogade över 15 000 man.
Militären var i detta läge villig att genomföra en kupp och ge makten åt NSDAP. Hitler litade dock inte helt på militären, då han misstänkte att de planerade en rojalistisk kupp med syfte att återinsätta ätten Wittelsbach. Hitler ville förekomma dem.
Under ett möte den 8 november, när Gustav Ritter von Kahr höll tal, sprang Hermann Göring in i salen med 25 brunskjortor, Hitler ställde sig på ett bord och sköt ett skott mot taket med en revolver, och ropade: "Den nationella revolutionen har börjat! Denna sal är besatt av sexhundra tungt beväpnade män. Ingen får lämna salen. Bayerns och rikets regeringar har avsatts, och en provisorisk nationalregering har bildats. Armé- och poliskasernerna har besatts, trupper och polis är på marsch mot staden under hakkorsflaggan".
I själva verket hade de sexhundra SA-männen bara en kulspruta i förhallen. Men bluffen fungerade till en början och fick stöd från vissa grupper. Men under tiden kallades förstärkningar in från intilliggande regementen, bayerska statsregeringen flyttades till Regensburg, och von Kahr upplöste NSDAP. Kronprins Ruprecht vägrade att stödja kuppen. På morgonen den 9 november marscherade Hitler med 3 000 man in mot centrum. Vid Odeonsplatz öppnade polisen eld under en minut, vilken besvarades. Efter två timmars kamp kapitulerade Ernst Röhm och arresterades. Under eldstriden dödades sexton nazister och tre poliser. Hermann Göring skadades svårt men lyckades fly över gränsen till Österrike. Hitler, som också skadades, lyckades fly i en bil men arresterades den 11 november i Uffing. Hitler påstod att han aldrig tänkt använda våld, att han var säker på att få stöd från polis och militär och ville genomföra kuppen med deras stöd.
Under den 24 dagar långa rättegången lyckades Hitler framstå som en martyr som stått upp emot de politiker som förrått Tyskland när Versaillesfreden slöts 1919. Anklagelsen för förräderi lyckades han i sitt försvar manipulera till fosterlandskärlek. Den 1 april 1924 dömdes han till det mildaste straffet, fem års fängelse. Han avtjänade dock endast 9 månader av straffet, och frisläpptes i december 1924. Rättegången blev mycket uppmärksammad på de tyska tidningarnas förstasidor och även internationellt då den bevakades av utländska korrespondenter.
Hitler behandlades som en hedersgäst i Landsbergfängelset i Landsberg, 8 mil väster om München, höll politiska möten med de andra 40 dömda nazisterna och skrev där boken Mein Kampf. NSDAP som förbjöds, föll sönder utan honom, vilket passade honom utmärkt eftersom ingen kunde hota hans ledarposition när han kom ut. Han avsade sig formellt ordförandeposten i partiet för att blidka myndigheterna.
Hans första tal efter frigivningen samlade 4 000 åhörare i februari 1925. Han grundade partiet på nytt ett år senare, nu med oinskränkt makt. Och istället för att med kupp ta makten var nu hans påstådda mål att lyckas demokratiskt: "Om det tar längre tid att rösta bort dem än att skjuta bort dem, så är resultatet i alla fall garanterat av deras egen konstitution. Varje laglig process är långsam. Förr eller senare skall vi ha majoriteten - och sedan Tyskland."
Se även