Från Rilpedia

En Ängbyvagn är en spårvagn av en typ som köptes in 1944-45 av AB Stockholms Spårvägar och levererades av ASEA, ASJ och Hägglunds.

Vagnarna går fortfarande (år 2009) på Lidingöbanan och i viss mån Nockebybanan.

ASEA- och ASJ-vagnarna (alla med elutrustning från ASEA) benämndes A24 och Hägglundsvagnarna (efter 1949) A23. Det fanns även motsvarande släpvagnar med litt B24 och B23. Namnet kommer från spårvägen Ängbybanan till Islandstorget, som byggdes på 1940-talet för att senare (1952) bli en del av Stockholms tunnelbana. Vagnarna körs dubbelriktade (med manövervagn) och de vänder utan vändslinga, föraren sätter sig bara i andra änden. De har dörrar på båda sidor eftersom de byggdes för att gå på "förtunnelbanan".

Motsvarande motorvagnar och manövervagnar inköptes 1945-52 av de båda Lidingöbanorna, där de dock inte gavs någon typbeteckning. Man får gissa att det räckte att skilja mellan "nya" och "gamla" vagnar. (En lustig detalj är att norra och södra banan hade var sin nummerserie så att samma nummer kunde finnas på två vagnar samtidigt!).

Under åren förekom vissa affärer mellan AB Stockholms Spårvägar och Lidingöbanorna varvid många vagnar bytte ägare. Numera tillhör samtliga kvarvarande vagnar SL.

Sammanlagt har det tillverkats 94 Ängbyvagnar (inklusive Lidingöbanornas vagnar), av dessa finns än idag 23 motorvagnar och 11 manövervagnar kvar ombyggda till modernare utförande (littera A30 och A30B för motorvagnar, B30 och B30B för släpvagnar), samt några ej ombyggda museivagnar. Trots svåra barnsjukdomar i början och en förödande vagnhallsbrand på Lidingö år 1949 är således Ängbyvagnen den i särklass mest långlivade spårvagnstypen i Sverige med snart 62 år på nacken. Som jämförelse kan nämnas att Saltsjöbanans gamla motorvagnar då de skrotades 1976 hade upp till 63 år på nacken. Roslagsbanans motorvagn 33 var i trafik 1919-1992.