Bergfink

Från Rilpedia

Version från den 14 maj 2009 kl. 12.39 av JohanLj (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Bergfink
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult hane i sommardräkt
Adult hane i sommardräkt
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Fåglar
Aves
Ordning: Tättingar
Passeriformes
Familj: Finkar
Fringillidae
Släkte: Fringilla
Art: Bergfink
F. montifringilla
Vetenskapligt namn
§Fringilla montifringilla
Auktor: Linné, 1758
Adult hane i vinterdräkt
Adult hane i vinterdräkt
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Bergfinken eller norrkvinten (Fringilla montifringilla) är en liten fågel som tillhör familjen finkar.

Innehåll

Utseende och läte

Adulta bergfinkar i vinterdräkt. Hona till vänster och hane till höger.

Bergfinken liknar bofinken och skiljer sig från den främst genom sin vita bakrygg. Hannen har (på sommaren) huvudet, bakhalsen och främre delen av ryggen svarta, strupen, bröstet och skulderfjädrarna rostgula; de övriga undre kroppsdelarna vitaktiga. Honan har huvudet och nacken ovan askgrå, strupen och bröstet rostgula med grå anstrykning. De övriga undre kroppsdelarna är ljusgrå. Båda könen blir ungefär 16 cm långa och väger ungefär 25 gram.

Dess sång är ganska monoton och för människan inte så njutbar som bofinkens. Man kan jänföra sången med grönfinkens enstaviga "bräkande", men med mer kraft och schwung i det. Ornitologen Erik Rosenberg såg det som en liten cirkelsåg i verksamhet.

Under vår-och höststräcket kan man se stora flockar med bergfinkar som rör sig på ett märkligt rullande sätt över stubbåkrar och fält. Rosenberg kallade det här för "bergfinkstraktorn", beroende på att sista ledet då och då flyger upp och tar täten.

Utbredning och taxonomi

Bergfinken häckar i norra Europa och Asien i Norge, Sverige, Finland, Estland, Ryssland och Mongoliet. Den är en flyttfågel som om vintern återfinns i södra Europa, Mellanöstern, Indien och Sydostasien. Bergfinken är monotypisk och delas inte upp i underarter.

Bergfinken i Sverige

I Sverige häckar den i Norrlands skogs- och fjälltrakter, i synnerhet i björkskogar. Man räknar med att det finns ett par miljoner fåglar i norrland. Artens häckningsområde i Sverige sträcker sig ungefär till dalälven om vårarna är snörika. En liten del övervintrar i sydligare delar av Sverige om tillgången på mat är tillräcklig. Där kan den ses på fågelbordet. I Skånes bokskogar vid dessa tider, kan bergfinkarna uppehålla sig i tusental, där de äter av bokollon.

Levnadssätt

Dess levnadssätt är mycket likt bofinkens och den uppträder också ofta tillsammans med bofinkar. Den äter framför allt frön, gärna bokollon. Den äter också insekter och deras larver, särskilt den första tiden, när den matas av föräldrarna.

Häckning

Boet byggs av gräs, mossa och bark och fodras med fjäder eller hår. Det placeras i en trädklyka i gran, björk, tall eller al eller i en buske. Äggen, omkring 5-7 stycken, är 20 millimeter stora, grön- eller brunaktiga med mörkare fläckar och liknar bofinkens. Äggen ruvas i 11-12 dagar av honan. Ungarna stannar därefter i boet i 12-13 dagar. Bergfinken blir könsmogen efter 1 år och kan bli upp till 15 år gammal.

Övrigt

Köttet sägs ha en något besk smak.

Referenser

Noter

  1. BirdLife International 2004. Fringilla montifringilla. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 20061020.

Källor

  • Christopher Perrins under medverkan av David Attenborough: Fågelliv i Europa, Bonnier Fakta, Stockholm 1986, Juhani Vuorinen (övers.), sid. 194. ISBN 91-34-50909-7. 
  • Lars Larsson, Birds of the World, 2001, CD-rom
Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).

Externa länkar

Personliga verktyg