Socialt kön

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Kvinnodominans inom omvårdande och pedagogiska yrken uppfattas som en social konstruktion av många feminister.

Socialt kön eller genus är en term för kön som pekar på könet som kulturell och social konstruktion. Termen är vanlig inom genusvetenskapen. Detta socialkonstruktionistiska perspektiv på begreppet kön utgår vanligen ifrån ett existentialistiskt synsätt, där Simone de Beauvoir lade den kanske viktigaste grundstenen med boken Det andra könet som utkom 1949. En annan viktig teoretiker är Judith Butler.

Innehåll

Inledning

Inom detta socialkonstruktionistiska synsätt skiljer man på begreppen kön och genus, där kön motsvarar det biologiska könet medan genus står för det sociala. Kvinnligt och manligt utgör i och med detta en dikotomi (ett motsatspar), varför skillnaderna mellan de båda könen (skillnader som alltså visar sig i genus) är viktiga att betona. Vanligt är att man anser att normen för att vara människa innebär att vara man, och att kvinnan i och med detta definieras som det avvikande; som det andra könet.

Man antar inom socialkonstruktionismen att socialisationen mot att leva upp till respektive genusförväntningar på de både könen startar redan vid födelsen. Spädbarnets omedelbara omgivning bemöter genast barnet med förväntningar om att pojkar är på ett visst sätt och flickor på ett annat ur psykologiskt, biologiskt och socialt hänseende.

De föräldrar som får ett barn som inte kan könsbestämmas omedelbart (vilket är tämligen ovanligt, men trots allt inträffar) uttrycker svårigheter i just detta att de inte vet hur de ska handskas med barnet på grund av dess ”könlöshet”. Dessa fall kan inbegripa att man får svårt att svara på frågor av typen, Blev det en pojke eller en flicka? samt att det blir svårt att namnge barnet. Att kön är en viktig kategori att sortera människor efter framgår även i det faktum att varje nyfött barn i Sverige registreras och tilldelas ett personnummer, där man i de sista fyra siffrorna kan avgöra individens kön: den tredje siffran är jämn för flickor och udda för pojkar.

Ett sätt genom vilket genus anses utvecklas, är språket vi använder för att beskriva pojkars eller flickors respektive personliga egenskaper. Detta är ofta präglat av de sociala förväntningar som möter barnen beroende på deras könstillhörighet: Pojkar ses i vårt samhälle som aktivare, busigare, mer högljudda, hjälplösa i hemarbete, samt stora och starka oavsett ålder. Flickorna ses i princip som pojkarnas motsatser; de förväntas vara mer självständiga i hemmet och att sköta sig själva tidigare, vara mindre fysiskt aktiva och mer tystlåtna av en "naturlig" blygsel.

Förväntningarna på respektive kön anses vara beroende av kulturen. I Sverige är till exempel snickare och fiskare typiska manliga yrkesval, medan de i flertalet afrikanska samhällen är typiska kvinnoyrken. Ännu ett exempel på detta fenomen finner vi hos Margaret Mead och hennes undersökning av kön och genus i Nya Guinea.

Könet som indelningsgrund för allt socialt liv har blivit alltmer ifrågasatt i västvärlden i och med genusteoretiker och feministiska dito. Under de senaste 100-150 åren har det i västvärlden ägt rum en förskjutning vad gäller genus, i så måtto att män exempelvis tillåts utbilda sig till tidigare traditionellt kvinnliga yrken, såsom sjuksköterska och förskolelärare. Det finns dock fortfarande ett visst reellt motstånd mot detta då vissa grupperingar anser att män är olämpliga att hantera barn. Kvinnor, som tidigare var utestängda från traditionellt manliga yrken som läkare, jurist och präst, kan i dag välja dessa yrken utan formella hinder. För män har det blivit tänkbart att i allt större utsträckning agera vårdande föräldrar, detta genom att män tilläts vara hemma med barnen genom att moderskapsförsäkringen förändrades till en föräldraförsäkring, vilket gav män en faktisk chans att delta i vården och skötseln av det egna hemmet. Kvinnor har ledarpositioner. Dessutom har lagar som underbyggt mannens påstådda dominans över kvinnan tagits bort: I dag är det exempelvis möjligt för en kvinna att anmäla sin make för våldtäkt.

Könsuttryck

Motsatta könets könsuttryck. Chris Holden, en dragqueen.

De medel en person använder sig av för att uttrycka sitt kön kallas könsuttryck. Det kan handla om kläder, smink, kroppsspråk, skägg, frisyr, röst, språkbruk med mera. Könsuttryck är till sin natur kulturbundna. Ordet är relativt nyskapat och används främst i sammanhang där man talar om transpersoner och deras sätt att uttrycka ett annat kön än sitt biologiskt medfödda.

Litteratur

Se även

Externa länkar

Personliga verktyg