Slaget vid Borodino
Från Rilpedia
| Slaget vid Borodino | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Napoleonkrigen | |||||||
 Napoleon I på Borondinohöjderna, av Wassili Wassiljewitsch Wereschtschagin, 1897 |
|||||||
|
|||||||
| Stridande | |||||||
 Frankrike |
 Ryssland |
||||||
| Befälhavare | |||||||
| Napoleon I |
Michail Kutuzov |
||||||
| Styrka | |||||||
| 130 000 man 587 kanoner [1] |
120 000 man 640 kanoner |
||||||
| Förluster | |||||||
| 27 000 - 35 000 döda och sårade [2] | 39 000 - 45 000 döda och sårade [3] [4] | ||||||
Kap Finisterre – Ulm – Trafalgar – Austerlitz – Saalfeld – Jena-Auerstedt – Pułtusk – Eylau – Heilsberg – Friedland – Vimiero – Ocana – Corunna – Medellin – Sacile – Abensberg – Eckmühl – Raszyn – Aspern-Essling – Talavera – Wagram – Walcheren – Badajoz – Salamanca – Fälttåget mot Ryssland – Lützen – Bautzen – Grossbeeren– Katzbach – Dresden – Kulm – Dennewitz – Leipzig – Hanau – Bornhöft – Brienne – La Rothière – Montereau – Minciofloden – Laon – Arcis-sur-Aube – Montmartre – Paris – Ligny – Quatre Bras – Waterloo – Wavre – Issy
Smolensk – Borondino – Malojaroslavec – Vjazma – Krasnoi – Berezina
Slaget vid Borodino (ryska: Бородино) den 7 september 1812 var ett viktigt och stort fältslag under Napoleonkrigen.
Innehåll |
Bakgrund
I juni 1812 marscherade Napoleon in i Ryssland. Krigsministern Michail Barclay de Tolly tillämpade den "brända jordens taktik", dvs han låter trupperna retirera och förstör områden de lämnar för att inte ge fienden någon fördel. Den 29 augusti ersatte Michail Kutuzov Barclay de Tolly som överbefälhavare för ryska armén och när Napoleon närmade sig Moskva beslöt man att försöka stoppa hans framfart. Vid byn Borodino i guvernementet Moskva cirka 10 mil väster om Moskva fann han lämplig terräng och lät bygga omfattande befästningarbeten med början den 3 september. I mitten åt höger anlades Rajevskij-redutten och på vänstra flanken byggdes de tre Bagration fleches (pilformade vallar utefter en diagonal - se befästning) - tillsammans utgörande an stark befästning.
Fältslaget
Styrkesiffror varierar i olika källor men cirka 250 000 man i två ungefär likstora motståndare gör detta slag till ett av de största i den dittillsvarande historien. Klockan 5 på morgonen den 7 september beordrar Napoleon en frontalattack - en taktik som han mindre ofta använt. Kungen av Neapel, Joakim Murat leder en kombinerad infanteri- och kavelleriattack och intar den centrala Rajevskij-redutten. Ryska reserver sätts in och striderna böljar fram och tillbaka med mycket stora förluster på båda sidor. I skydd av mörkret, klockan 2 på morgonen lämnar ryska armén slagfältet i två kolonner och retirerar några km men till slut nära Moskva, alltså knappt 100 km, där man vid ett krigsråd beslutar att inte försvara Moskva.
Slaget slutade utan avgörande men med förlust av halva ryska styrkorna och 1/4 av de franska, sammanlagt nära 100 000 i förluster. Slaget vid Borodino var inte bara det största utan även ett av de allra blodigaste slagen i historien dittills.
Se även
Källor
- Nordisk familjebok (1905), band 3, s. 1213 (länk)
- Webbplats Helen & Nick Mozak, Belgorod, Ryssland
Noter
Referenser
- Lindqvist, Herman, Napoleon, Norstedts, 2004
- Riehn, Richard K. Napoleon's Russian Campaign, John Wiley & Sons, 2005.
- Smith, D(?), The Greenhill Napoleonic Wars Data Book. London: Greenhill Books, 1998.
Externa länkar
- Eight Attacks on 'Bagration Fleches' - på engelska
- The Battle of Borodino - på engelska
- Napoleonic Guide - Borodino - på engelska (med popups)
