Richard Dawkins

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Richard Dawkins 2008.

Richard Dawkins, född 26 mars 1941 i Nairobi, Kenya, är en brittisk zoolog och genetiker samt uttalad ateist, som är professor vid universitetet i Oxford. Han har publicerat flera böcker om evolution. Hans bok Illusionen om Gud från 2006, som argumenterar för ateism, har givit upphov till betydande debatt.

I boken Den själviska genen (1976) populariserade Dawkins uppfattningen att varje enskild gen är utgångspunkten för evolutionen, och inte varje individ och särskilt inte grupper av människor. Han argumenterar vidare för att altruism i vissa fall kan vara en evolutionärt stabil strategi, trots att man kan tro att detta enligt evolutionsteorin inte borde kunna uppkomma. En individ skulle då vara en överlevnadsmaskin, som varje enskild gen använder sig av för att försäkra sig om största möjliga replikering. Dawkins lanserade begreppet mem som genens motsvarighet i kulturens evolution. På basis av det begreppet skapas ett nytt forskningsområde: memetik. I The Extended Phenotype. The Gene as the Unit of Selection ger Dawkins ett bidrag till evolutionsteorin genom att argumentera för att begreppet fenotyp inte begränsas till den enskilda organismens kropp utan kan omfatta den omgivande miljön.

År 2006 grundade han The Richard Dawkins Foundation for Reason and Science. Organisationen är tänkt att arbeta för att förbättra utlärningen om evolutionen, motarbeta kreationism och intelligent design samt stödja humanistiska organisationer och sekulära humanitära insatser runt om i världen. Dawkins är även en av de drivande krafterna bakom det sekulärhumanistiska projektet The Brights Movement.

Dawkins menar att det saknas vetenskapliga bevis för Guds existens samt att modern vetenskap gör det ytterst osannolikt att någon gudomlighet existerar. Han menar också att det är lika sannolikt att de kristnas Gud existerar, som att jultomten eller valfri afrikansk stamgud existerar. Han drar sina slutsatser främst med utgångspunkt från biologiska data. Dawkins anser att religiösa påbud och dogmer är föråldrade och att moralen i dem ofta är motsägelsefull. Han vill främja en etik från tidsenliga och universella organisationer, som t.ex. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och Barnkonventionen [källa behövs]. Dawkins vill ha en klar åtskillnad mellan kyrka och stat, respektive religion och skola. Han menar att religionen är en privatsak och skall inte blandas in i politiken och det offentliga samhället.

Innehåll

Insatser i ämnet evolutionsbiologi

På det vetenskapliga området är Dawkins mest känd för sitt förespråkande av en syn på evolutionen som utgår från genen som den centrala aktören. Det gör han tydligast i böckerna Den själviska genen (The selfish gene) (1976), där han bland annat kommenterar att "allt liv utvecklas genom olika överlevnad för olika självkopierande enheter" och The extended phenotype (1982), där han beskriver naturligt urval som "den process där självkopierande enheter konkurrerar ut varandra i en tävling om vilken som förökar sig bäst". Han förfäktar tanken att genen är den främsta och grundläggande enhet som utsätts för urval i evolutionen.

Dawkins har konsekvent varit skeptisk mot teorier om processer i evolutionen som inte skulle vara anpassningar, det vill säga som inte befrämjar överlevandet. Han är också skeptisk mot föreställningar om urval av enheter som är större än genen. Han är särskilt skeptisk mot urval av grupper av organismer.[1]

Gen-perspektivet ger också en grund för förståelse av uppkomsten av altruistiskt beteende hos djur. Vid ytligt betraktande av altruism kan den te sig motsägelsefull, eftersom ett djur som hjälper andra förlorar viktiga resurser, ja till och med kan förlora hälsan eller livet. Altruism borde alltså reducera den egna förmågan att reproducera. Många ansåg att gruppurval är lösningen på denna paradox, det vill säga att individerna gör det som är bäst för populationens eller artens överlevnad. Men W. D. Hamilton använde det gen-centrerade perspektivet för att förklara altruism i termer av släkt-urval, det vill säga att individer uppträder altruistiskt mot sina nära släktingar, som har många gemensamma gener med dem. [2] Hamiltons arbete har en framträdande plats i Dawkins böcker och de två var vänner i Oxford. Efter att Hamilton dött 2000 skrev Dawkins hans nekrolog och organiserade en sekulär minnesceremoni. ).[3] På liknande sätt utvecklade Robert Trivers teorin om reciprok altruism, där en individ ger en fördel till en annan, med förväntan om en gentjänst i framtiden. [4]

Kritik

Positiv

Dawkins är en stark förespråkare för ett vetenskapligt synsätt och är särskilt känd för sin kritik av pseudovetenskap såsom intelligent design.

Professor Victor J. Stenger, fysiker och filosof, kommenterar Dawkins bok "Den blinde urmakaren" och menar att inte bara den biologiska vetenskapen utan all vetenskap visar att Gud inte existerar[5]. Stenger skriver:

” Richard Dawkins subtitled The Blind Watchmaker 'Why the Evidence of Evolution Reveals a Universe without Design'. However, not just biological data but...the whole realm of scientific observations lead to the same conclution: the universe does not look designed...Indeed, Earth and life look just as they can be expected to look if there is no designer God. ”


"Illusionen om Gud" har lovordats av många intellektuella, bl.a. [6]

  • Kemipristagaren Harold Kroto: "- In this book Dawkins with lucid simplicity exposes the intellectual poverty of the stratagems used by the propagators of fundamentalist religious ideas.",
  • Psykologen Steven Pinker: "– The God Delusion puts the lie to the lazy and soothing platitudes that people embrace to escape the responsibility of thinking seriously about religious belief."
  • Medicinpristagaren James Watson.: "– Richard Dawkins so stands out through the cutting intelligence of The God Delusion."

Negativ

Richard Dawkins har fått skarp kritik för sin bok Illusionen om Gud. Biokemisten och kristne teologen Alister McGrath skrev boken The Dawkins Delusion som ett svar på God Delusion och sade "–The God Delusion is a book for people who don't like religion and know no science".[7] Men kritik har inte endast kommit från religiöst håll. Den agnostiska filosofen Michael Ruse yttrade "–The God Delusion makes me embarrassed to be an atheist, and the McGraths show why".[7] Ruse instämmer dock i Dawkins slutsats att vetenskapen inte erbjuder stöd för gudsföreställningar[8].[Citat från källa efterfrågat]

Den tyske läkaren och teologen Manfred Lütz riktar i en artikel, ursprungligen publicerad i Rheinischer Merkur, skarp kritik mot Dawkins uppfattningar om religionen,[9] framför allt boken Illusionen om Gud, och menar att denne vrider och vänder på fakta för att de skall passa in i hans egen bild av religionen.[10]

Lütz kommenterar i artikeln även Dawkins formulering om Treenigheten i Illusionen om Gud: ”Här står rent nonsens att läsa, som att Treenigheten i katolska kyrkan ska ha utökats med Maria.”[11] Men det har Lütz missförstått eftersom Dawkins snarare skriver att det finns polyteistiska inslag i den Romersk katolska kyrkan. [källa behövs] Lütz menar även att Dawkins uppvisar flera sakfel beträffande avlatsväsendet och påvens ofelbarhet[Citat från källa efterfrågat].[12]

Den amerikanske religonsfilosofen Alvin Plantinga riktar kritik mot boken Illusionen om Gud och anser att de filosofiska tankar Dawkins uttrycker i bästa fall är torftiga.[13]. Platingas främsta argument mot Dawkins handlar bland annat om att han anser att Dawkins förhastat drar slutsatsen att Gud inte finns utifrån premissen att det inte finns några argument som otvetydigt talar för Guds existens, att Dawkins utgår från en materialistisk världsbild utan att ha visat att det är rimligt att göra så och att Dawkins inte tillräckligt väl har analyserat begreppet komplexitet när han talar om Gud som ett komplext väsen. [14]

Utmärkelser

  • 1987 litteraturpris för sin bok Den blinde urmakaren från The Royal Society of Literature Award samt Los Angeles Times[källa behövs]
  • 1987 Sci-Tec pris för årets bästa vetenskapliga TV-serie Horizon, baserat på boken Den blinde urmakaren
  • 1989 Silvermedalj från Londons Zoologiska sällskap
  • 1990 Royal Society Michael Faraday Award för sina publikationer vilka är "tillgängliga, tänkvärda och uppskattade av en stor publik"[15]
  • 1994 Nakayama-priset för Human Science
  • 1995 tilldelad en hedersdoktorstitel i litteratur av University of St Andrews samt National University i Canberra
  • 1997 pris från Cosmos International
  • 1997 invald som medlem i Royal Society of Literature
  • 2007 Galaxy British Book Awards, Author of the Year år 2007
  • 2007 Time magazine listar Dawkins som en av de 100 mest inflytelserika personerna år 2007[16]

Bibliografi


Externa länkar

(engelska)

(engelska)

(engelska)

(engelska)

(engelska)

Noter

  1. ↑ Richard Dawkins, 2006. The God Delusion. Transworld Publishers, ISBN 0-593-05548-9 pp169-172
  2. ↑ W.D. Hamilton, 1964. "The genetical evolution of social behaviour I and II." Journal of Theoretical Biology 7: 1-16 and 17-52.
  3. ↑ Richard Dawkins, 2000. "Obituary: Bill Hamilton." The Independent, 2000-03-10.
  4. ↑ Robert Trivers, 1971. "The evolution of reciprocal altruism." Quarterly Review of Biology. 46: 35-57.
  5. ↑ Viktor J Stenger, God the Failed Hypothesis, How Science Shows That God Does Not Exist
  6. ↑ ”The God Delusion - Reviews”. RichardDawkins.net. http://richarddawkins.net/godDelusionReviews. Läst 2008-08-14. 
  7. ↑ 7,0 7,1 Amazon.com om boken "The Dawkins Delusion" besökt 2007-07-08
  8. ↑ Humanisten.se
  9. ↑ Lütz, Manfred, ”Dawkins på irrvägar”, Signum, nr 2/2008.
  10. ↑ Lütz, Manfred, ”Dawkins på irrvägar”, Signum, nr 2/2008. Citat: ”Dawkins vrider och vänder på fakta för att få dem att passa in i hans egen bild av religionen som ett av de största hoten mot mänskligheten.”
  11. ↑ Lütz, Manfred, ”Dawkins på irrvägar”, Signum, nr 2/2008.
  12. ↑ Lütz, Manfred, ”Dawkins på irrvägar”, Signum, nr 2/2008.
  13. ↑ Gustavsson, Stefan (31 oktober 2007). ”"Biologen Richard Dawkins en teologisk amatör"”. dagen.se. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=144504. Läst 4 augusti 2008. ”Trots att boken Illusionen om Gud i huvudsak är av filosofisk karaktär är Dawkins inte en filosof (utan biolog). Men även om man tar hänsyn till detta faktum så är det man kan säga om de filosofiska tankar han uttrycker i bästa fall att de är torftiga.” 
  14. ↑ http://www.christianitytoday.com/bc/2007/002/1.21.html
  15. ↑ http://www.royalsoc.ac.uk/page.asp?id=1784
  16. ↑ http://www.time.com/time/specials/2007/time100/article/0,28804,1595326_1595329_1616137,00.html

Se även

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Richard_Dawkins"
Personliga verktyg