Från Rilpedia

RNA, ribonukleinsyra är en makromolekyl som finns i alla levande organismer. Hos levande celler finns det genetiska materialet i form av den besläktade, mer stabila molekylen DNA medan RNA återfinns i mer kortlivade molekyler. En del virus har sitt genom uppbyggt av RNA, exempelvis HIV.

Molekylen är uppbyggd som en kedja av sammankopplade nukleotider. Varje nukleotid består av en sockermolekyl, ribos, en fosfatgrupp och en kvävebas som kan vara av 4 olika slag. I RNA betecknas kvävebaserna med första bokstaven i namnen: A för adenin, U för uracil, G för guanin och C för cytosin. RNA-molekylen är oftast enkelsträngad, till skillnad från DNA:s dubbelspiral bestående av två kedjor.

Innehåll 1 Funktioner 2 RNA-världen 3 Noter och referenser 4 Se även

Funktioner

Olika typer av RNA har olika biologiska funktion. De vanligaste formerna av RNA är:

1. mRNA, budbärar-RNA, på engelska messenger-RNA. mRNA är ett steg på vägen i informationsöverföringen från gen till protein. Budbärar-RNA överför informationen om hur proteinet ska byggas upp från cellkärnans arvsmassa till ribosomerna ute i cytoplasman, där proteinerna tillverkas.
2. rRNA, ribosom-RNA, som tillsammans med olika proteiner bygger upp ribosomerna.
3. tRNA, transport-RNA, som kopplar sig till aminosyrorna och transporterar dem till proteintillverkningen i ribosomerna. Det finns en tRNA-variant för varje typ av aminosyra.
4. iRNA RNA-interferns. En typ av RNA som verkar ha betydelse för reglering av genernas aktivitet genom att förena sig med mRNA och hindra den genetiska informationen att nå ribosomerna och proteinsyntesen där.

RNA kan också ha en katalytisk funktion, det vill säga de påskyndar olika kemiska förlopp i cellerna. Dessa enzymer (biologiska katalysatorer) kan bestå av RNA i kombinationer med proteiner, s.k. ribonukleoproteiner, eller av rent RNA. Upptäckten av det senare gav Sidney Altman och Thomas R Cech nobelpriset i kemi 1989.

RNA:s betydelse för regleringen av olika geners aktivitet är förmodligen också betydande (se siRNA ovan). En stor del av DNA-sekvensen genomet är inte direkt kopplad till tillverkning av proteiner, och har därför kanske felaktigt betecknats som "skräpDNA" (en. junk DNA). En del av denna DNA kanske snarare definierar RNA-sekvenser som direkt är inblandade i den regleringsprocess som ständigt pågår i alla kroppens celler.

RNA-världen

1967 insåg Carl Woese att RNA kan vara katalytisk och föreslog att de tidigaste livsformerna byggde på RNA såväl för att bära genetisk information och att katalysera biokemiska reaktioner— en RNA värld.^[1][2]

RNA:s katalytiska förmåga, och även det faktum att många viktiga delar i cellen delvis är uppbyggda av RNA, har därefter gett upphov till hypoteser om att RNA hade stor betydelse i de allra primitivaste och tidigaste formerna av liv. Det allra första livet på jorden innehöll troligen RNA, som evolutionärt sett är äldre än både DNA och proteiner. 2009 visar så en forskargrupp i Manchester hur fyndig kemi kan ha bildat nukleotider i ursprungssoppan.^[3] Artikeln har redan väckt uppmärksamhet, bland andra av DN:s vetenskapsredaktör Karin Bojs^[4]

Noter och referenser

1. ↑ Siebert S (2006). ”Common sequence structure properties and stable regions in RNA secondary structures”. Dissertation, Albert-Ludwigs-Universität, Freiburg im Breisgau. 1. http://deposit.ddb.de/cgi-bin/dokserv?idn=982323891&dok_var=d1&dok_ext=pdf&filename=982323891.pdf. 
2. ↑ Szathmáry E (1999). "The origin of the genetic code: amino acids as cofactors in an RNA world". Trends Genet. 15 (6): 223–9. DOI:10.1016/S0168-9525(99)01730-8. PMID 10354582. 
3. ↑ Matthew W. Powner, Beatrice Gerland & John D. Sutherland; Synthesis of activated pyrimidine ribonucleotides in prebiotically plausible conditions, Nature Vol. 460 (May 13, 2009), doi:10.1038/news.2009.471
4. ↑ "Livets gåta nästan löst",DN (17 maj 2009)

Se även

• Genetik
• Transkription (cellbiologi)
• Translation