Emil Viktor Langlet
Från Rilpedia
Emil Viktor Langlet, född 26 februari 1824 i Borås, död 10 mars 1898, svensk arkitekt; gift 1864 med Mathilda Söderén, far till Abraham och Valdemar Langlet.
Langlet tillhörde en ursprungligen fransk släkt, som invandrat till Sverige på Karl X Gustavs tid. Langlet genomgick Chalmersska slöjdskolan i Göteborg, ägnade sig först åt mekanisk byggnadskonst, men begav sig år till Stockholm och studerade 1845-51 vid Konstakademien. Under denna tid biträdde han Axel Nyström vid byggnadsföretag i huvudstaden, bl.a. med uppgörande av ritningar till cellfängelset. Langlet fick också anställning vid stadens byggnadskontor. Sedan han år 1850 vunnit akademiens kungliga medalj, studerade han i Paris vid École des beaux-arts och på Blouets ateljé samt i Italien 1853-56. År 1858 blev han ledamot av Konstakademien.
Under sista året i Italien utarbetade han ett förslag till Stortingshus i Kristiania, nuvarande Oslo. Byggnaden, i romansk stil, uppfördes 1861-66. Under dessa år utförde Langlet även åtskilliga byggnader i Norges mindre städer, till exempel börsbyggnad samt teater i Drammen och rådhus i Fredrikstad. Efter sin återkomst till Stockholm ingick han år 1867 i redaktionen för Tidskrift för byggnadskonst och ingeniörvetenskap, vilken han år 1871 ensam övertog och omdanade till Nordisk tidskrift för byggnadskonst m.m., som dock upphörde med nämnda år.
I denna tidskrift, liksom i sin fortsatta yrkesverksamhet, ivrade Langlet för en omdaning av det dåvarande systemet för kyrkobyggnader genom en återgång till centralkyrkan, vilken han ansåg vara lämpligast för den protestantiska gudstjänsten, där det i första hand gäller att samla åhörarna omkring predikanten, så att alla se och höra honom. Redan år 1857 hade han i Kristiania utställt förslagsritningar till en domkyrka enligt centralsystemet. Han byggde sedan tolv kyrkor enligt detta system - de största är Caroli och Pauli kyrkor i Malmö och Sävare kyrka i Skara stift.
För att belysa sina åsikter och deras tillämpning utgav han planschverket Protestantiska kyrkobyggnader enligt centralsystemet (1879), vilken innehåller planer och elevationer av hans främsta arbeten av detta slag. Bland Langlets profana byggnadsverk är Borgerskapets änkehus i Stockholm (1879). Langlet var en dristig och personligt lagd arkitekt och framför allt en skicklig konstruktör. Han blev arkitekt i Överintendentsämbetet år 1866, var kortare tider lärare vid Teknologiska institutet och Konstakademien, ledde 1884-86 arbetena för bevarande av Visby ringmur och var 1886-93 byggnadschef för Uppsala domkyrkas restauration - ett svårt uppdrag som han skötte på ett högst förtjänstfullt sätt.
Källa
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
