Albanska
Från Rilpedia
albanska Gjuha shqipe |
|
Talas i | Albanien, Kosovo, Montenegro, Makedonien, Grekland, Turkiet, Italien med flera |
---|---|
Region | Sydeuropa |
Antal talare | 5-10 miljoner |
Klassificering | indoeuropeiska albanska |
Officiell status | |
Officiellt språk i | Albanien, Kosovo, Makedonien |
Språkkoder | |
ISO 639-1 | sq |
ISO 639-2 | sqi |
ISO 639-3 | [1] |
SIL | ALS, ALN, AAE, AAT |
Albanska är ett indoeuropeiskt språk som är majoritetsspråk i Albanien och Kosovo samt minoritetsspråk i delar av Serbien, i Makedonien samt även i Montenegro, Grekland, Turkiet och Italien. Det finnas även mindre minoriteter i många andra länder, särskilt i Västeuropa och Nordamerika. Antalet talare har uppskattats till omkring 6 miljoner, men uppgifter varierar från 5 miljoner[1] till 10 miljoner.[källa behövs]
Innehåll |
Klassificering
Albanskan utgör en egen språkfamilj av de indoeuropeiska språken och är inte nära besläktat med något nu levande språk. Albanskans ursprung är dock omstritt inom språkvetenskapen och dess koppling till de övriga indoeuropeiska språken är långt ifrån klarlagd. Olika lingvister har klassat det som utvecklat av olika forna språk: de vanligaste teorierna rör antingen illyriska eller thrakiska, men även dakiska har föreslagits (de dakiska orden i albanskan förklaras dock ofta som lånord från den rumänska valakiskan).
Trots att albanskan länge varit påverkad av andra språk (romanska språk, grekiska, turkiska och slaviska språk) har det gentemot andra indoeuropeiska språk ett särpräglat ordförråd, och, på många punkter, egen morfologi och fonetik.
Utbredning
Antalet talare av albanska var år 2000 omkring 6 000 000. Vissa källor uppskattar dock antalet till cirka 10 miljoner.[källa behövs] Enligt Language Materials Project vid UCLA (Kaliforniens delstatsuniversitet i Los Angeles) talas det av 5 miljoner människor,[1] medan Andreas Opitz vid universitet i Leipzig anger 6 miljoner,[2] liksom Ethnologue.[3]
Albanska är officiellt språk och talas av en majoritet i Albanien samt Kosovo. Det är också officiellt språk i Makedonien (tillsammans med makedonska). Det talas även i Montenegro, Grekland, Turkiet och Italien, samt av mindre betydande minoriteter i Ukraina, Egypten och USA. Det är mycket osäkert hur många albansktalande det finns i Grekland men i Italien uppskattas antalet vara cirka 300 000. Albanskan som talas i Grekland kallas arberoriska och den som talas i Italien kallas arberesjiska. Dessa är båda varianter av den toskiska dialekten.
Historia
Det albanska folket anser sig vara de nu levande ättlingarna till illyrerna, och deras språk skulle således härstamma från illyriskan.[källa behövs] Albanerna omnämns för första gången i bysantinska källor år 1081. Den första kända källan som påvisar det albanska språkets existens är från det italienska Ragusa (dagens Dubrovnik) år 1285. Det första kända skrivna dokumentet på albanska är från 1462. Den äldsta tryckta albanska boken (Meshari, av den katolske prästen Gjon Buzuku) är från 1555. Den första albanska skolan tros ha öppnats av franciskanermunkar år 1683 i Pdhanë. Albanskan skrevs omväxlande med det grekiska, det kyrilliska och det osmanska arabiska alfabetet fram till 1908 då en modifierad version av det latinska alfabetet infördes.
Alfabet
Albanskan använder en modifierad version av det latinska alfabetet med 29 konsonanter och 7 vokaler. Speciella bokstäver för albanskan är ë och ç samt en rad konsonantkombinationer.
Vokaler
fonem | grafem | ung. uttal |
---|---|---|
/i/ | i | som i is |
/ɛ/ | e | som i älg |
/a/ | a | som i ask |
/ə/ | ë | som i hellre (schwa) |
/ɔ/ | o | som i åska |
/y/ | y | som i yla |
/u/ | u | som i ko |
Konsonanter
fonem | grafem | ung. uttal |
---|---|---|
/p/ | p | som i penna |
/b/ | b | som i bil |
/t/ | t | som i tal |
/d/ | d | som i dal |
/c/ | q | nästan som i attjo |
/ɟ/ | gj | nästan som i riddjuret |
/k/ | k | som i sak |
/ɡ/ | g | som i gå |
/ʦ/ | c | som i tsar |
/ʣ/ | x | som i engelskans goods |
/ʧ/ | ç | nästan som i klatschig |
/ʤ/ | xh | som i engelskans John |
/θ/ | th | som i engelskans thanks |
/ð/ | dh | som i engelskans this |
/f/ | f | som i far |
/v/ | v | som i van |
/s/ | s | som i son |
/z/ | z | som i engelskans zip |
/ʃ/ | sh | nästan som i affischera |
/ʒ/ | zh | som i franskans je |
/h/ | h | som i hatt |
/m/ | m | som i man |
/n/ | n | som i nej |
/ɲ/ | nj | som spanskans ñ |
/l/ | l | som i lag |
/j/ | j | som i ja |
/ɫ/ | ll | som i engelskans mill (mörkt l) |
/r/ | rr | som i ros (tremulant) |
/ɾ/ | r | som i spanskans aro (flapp) |
Grammatik
Albanskan har tre genus (maskulinum, femininum och neutrum) och två numerus. Substantiven, som indelas i fem deklinationer, har sex kasus (nominativ, genitiv, ackusativ, dativ, ablativ och vokativ) och böjs för bestämdhet med suffix. Verben, med två konjugationer, böjs i sex modus och åtta tempus. Liksom i andra språk på Balkan saknas infinitiv.
Ordförråd
Forskare tror att de flesta av albanskans vanligaste ord härstammar i rätt nedstigande led från urindoeuropeiskan, däremot finns det nästan inga lämningar eller skrifter som kan helt styrka det. Grekiskan och framför allt latin hade tidigt ett stort inflytande på språket vilket förde med sig många tidiga lånord. Från och med 500-talet kom slaverna att föra med sig åtskilliga lånord från de slaviska språken, främst bulgariskan och serbiskan, men även från det slaviska språk som talades i Grekland under denna tid. Under det osmanska rikets styre över området importerades även många turkiska ord.
Dialekter
Albanskan är uppdelad i två huvuddialekter: toskiska i söder och gegiska i norr. Skillnaderna mellan dessa två är ganska stora, men de som talar respektive dialekt har ingen större svårighet att förstå varandra. Gegiska visar på ett inflytande från de romanska språken medan toskiskan visar spår av det gamla grekiska språket. Gegiskan har ett ordförråd med många romanska lånord medan toskiskan har betydligt fler grekiska. Varianterna arberoriska och arberesjiska talas i Grekland respektive Italien och är av toskisk art. Den albanska dialekten som en gång existerade i Istrien i norra Kroatien är numera utdöd.
Albanologi
- Huvudartikel: Albanologi
Johann Georg von Hahn gav år 1854 ut Albanesische Studien ("Albanska studier") i Jena, som visade att albanska med all sannolikhet var ett indoeuropeiskt språk. Senare albanologer och språkforskare har haft olika uppfattningar om albanskans utveckling.
Referenser
- ↑ 1,0 1,1 Language Materials Project, UCLA.
- ↑ Opitz A (2006), A Reanalysis of Definiteness-Markers in Albanian Noun Inflection, In: Müller G och Trommer J., eds., Subanalysis of Argument Encoding in Distributed Morphology, vol. 84 of Linguistische Arbeitsberichte, Universität Leipzig, pp. 103-114.
- ↑ www.ethnologue.com gegiska och toskiska, läst 2008-10-17