Zarah Leander

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Zarah Leander
Fil:Zarah Leander.jpg
Zarah Leander på omslaget till ett nothäfte 1938.
Födelsenamn Sara Stina Hedberg
Född 15 mars 1907
Karlstad, Sverige
Död 23 juni 1981 (74 år)
Danderyd, Sverige
Andra namn Zarah Forsell, Zara Leandere
Make Arne Hülphers
(1956–1978)
Vidar Forsell
(1932–1943)
Nils Leander
(1927–1932)
Webbplats www.zarahleander.se
IMDb

Zarah Stina Leander (född Hedberg), född 15 mars 1907 i Karlstad, död 23 juni 1981 i Danderyd, var en svensk sångerska och skådespelerska. Hon begravdes på Häradshammars kyrkogård på Vikbolandet.

Hon var dotter till Anders Lorentz Sebastian Hedberg, köpman, och hans hustru Mathilda Ulrika Wikström. Zarah Leander var gift tre gånger: med skådespelaren Nils Leander, journalisten Vidar Forsell och pianisten Arne Hülphers. I första äktenskapet fick hon två barn, Göran och Boel Forsell, som sedan adopterades av hennes andre make.

Zarah Leander har blivit känd som urtypen för en primadonna och för att ha varit Tysklands stora filmstjärna under andra världskriget.

Innehåll

Biografi

1907-1931 - debut

Hon föddes som Sara Stina Hedberg i Karlstad och hade fyra äldre bröder. Den äldste brodern, Jonas Hedberg, dog så sent som i december 2007 då han var 104 år gammal. Zarah gick dagligen förbi Karlstads teater efter skolan och där fick hon stå i kulisserna och se på Gösta Ekman och hans teatersällskap och hon ska ha yttrat att det var som "att vara i himmelen". Efter att ha studerat sång i Riga i Lettland, (där hon fick veta att hon var kontraalt, dvs hade en mörkare röst än vanligt) och arbetat en tid som kontorist i Stockholm, hamnade hon som tvåbarnsmor på sin svärfar Leanders prästgård i Risinge vid Finspång i Östergötland. När hon hörde att Ernst Rolf var på väg till Norrköping och att revyturnéns primadonna Margit Rosengren insjuknat, grep hon chansen att förverkliga sin länge närda dröm att bli sångerska. Efter att ha hört henne provsjunga, tog Rolf genast med Zarah i sin revyturné och lät henne debutera i Borås. Hon övertog Rosengrens revynummer och föreställde Greta Garbo i sången "Vill ni se en stjärna?". Året var 1929. (Först på 1950-talet tog hon upp sången på nytt och gjorde den till sin signaturmelodi.)

1931-1936 - svenska glansdagar

1931 spelade hon Glada änkan mot den store Gösta Ekman i en annorlunda uppsättning på Stockholms Konserthus, där musiken arrangerats om av Jules Sylvain och Hanna Glawaris parti transponerats ned till Zarahs kontraalt. Det råder olika meningar om huruvida kompositören Franz Lehár verkligen godkände de omarbetningar som gjordes i denna s.k. "funkis-änkan", men enligt legenden lär han ha sagt: "Gör vad ni vill där uppe i Stockholm, en sådan röst finns ändå inte!".

Hon blev strax Karl Gerhards favoritprimadonna och medverkade i hans revyer fram till 1936. För henne skrev han sånger som "Lysistrate", "Jag vill ha en gondol" och "I skuggan av en stövel" - den sista en skarp protest mot judeförföljelsen i Europa som hon efter 1936 valde att aldrig sjunga igen. Hon medverkade i tre svenska filmer och sjöng in många skivor som sålde mycket bra. Hennes mörka röst och tydliga textning passade tidens grammofonteknik.

1936-1943 - åren i Tyskland

1936 spelade hon i Wien i en operett av Ralph Benatzky och året efter gjorde hon sin första film i Tyskland. Där stannade hon för att bli en av Nazitysklands mest populära artister. Hon spelade in tio filmer för Ufa och många grammofonskivor, till exempel av "Ich steh' im Regen", "Ich weiss es wird einmal ein Wunder gescheh'n", "Nur nicht aus Liebe weinen" och "Der Wind hat mir ein Lied erzählt". I sina mycket melodramatiska filmer blev hon något av en kitsch-diva, en framtoning som hängde fast vid hennes artistperson också efter kriget. Men folket strömmade till biograferna och hon var allas idol. 1940 tecknade hon ett nytt tvåårskontrakt med UFA och fick därigenom det högsta filmgaget någonsin i Europa. Hon blev även utnämnd till hedersöverste vid ett regemente i Tyskland (källa Trots Allt den 18 maj 1940)

Zarahs vistelse i Tyskland under brinnande världskrig är givetvis högst kontroversiell, men hon kan inte anklagas för att ha gjort propaganda för nazistregimen, annat än indirekt, genom sina blotta närvaro. Hon gav det tyska folket den verklighetsflykt det uppenbarligen gärna önskade sig. Redan det var dock i linje med Joseph Goebbels plan för kulturpolitiken: att sprida lätt underhållning för att distrahera folk från de större missförhållandena. Sedan Marlene Dietrich och många andra filmskådespelerskor emigrerat fanns det ett tomrum att fylla. Omkring 1937 gjorde för övrigt både Ingrid Bergman och Signe Hasso var sin film för Ufa och kände sig för stora för Sverige, men valde Hollywood i stället.

För Zarah, som talade tyska väl och hade två barn, var Tyskland det närmaste en internationell karriär hon kunde tänka sig. Hennes egen förklaring var leda vid alla stereotypa roller och banala texter man gav henne i Sverige. I Tyskland fick hon musik av rikets främsta populärkompositörer och härliga tyska diftonger och konsonanter att njuta av när hon sjöng. Att pengar hade mycket med karriärvalet att göra framgår av de hårda förhandlingar om gager och arbetsvillkor hon höll med Goebbels. Hon vägrade att bli tysk medborgare och begärde att halva hennes lön (53%) skulle betalas i svensk valuta till en bank i Stockholm.

Dagens Nyheter rapporterade 1999 om arkivfynd som verkar visa att Zarah Leander gjorde det sovjetiska spionaget i Tyskland vissa tjänster. Hon ska ha haft täcknamnet "Rose Marie". Den uppgiften härrör från ett band som en av cheferna inom den sovjetiska underrättelsetjänsten, Pavel Sudoplatov, talade in strax före sin död. Om det är sant och hur stora de tjänsterna i så fall var återstår att se.

1943-1981 - comeback

Först 1943 återvände hon till Sverige och till herrgården Lönö i Häradshammars församlingVikbolandet, i Östergötland, som hon köpt 1939, och var därefter utfrusen ur svenskt nöjesliv i några år. Efter en sensationell comeback i Malmö 1949 tycktes hon "förlåten" och spelade sedan teater och gav konserter i både Sverige, Tyskland och Österrike med stor framgång. Ett av hennes nya slagnummer var "Wunderbar" från Cole Porters musikal Kiss Me Kate 1948. En brittisk musikalhistoriker (Kurt Gänzl) säger sig aldrig ha hört en smaklösare insjungning av den sången. Själv tyckte hon att den var wunderbar och fick härefter ofta heta "den wunderbara Zarah".

Lojalt, men kanske något motsägelsefullt, valde antinazisten Karl Gerhard att försvara henne genom att hänvisa till de mer inflytelserika svenskar i näringsliv, press och politik som haft betydligt större samröre med nazistregimen. Men hans försök att engagera henne för en revy 1944 väckte stark kritik, bland annat av Torgny Segerstedt och Carl-Adam Nycop, och Karl Gerhard vågade inte samarbeta med henne förrän 1952. Då, i en revy på Cirkus i Stockholm, framträdde de - helt harmlöst - som "Det rara gamla paret från anno dazumal". 1957, till hennes 50-årsdag på Berns, skrev Gösta Stevens en "memoarsång" för henne, som inte i en enda versrad nämnde hennes tyska karriär. Men i refrängen fick hon gång på gång intyga att "Jag har blivit mycket, mycket bättre nu på gamla dar".

Den som skrev flest texter för henne vid denna tid var Gösta Rybrant. Han gav henne de litterärt betonade visorna "Abel", "Det skönaste som livet gav", "Sången om syrsor" och "Gåtor". I samarbete med pianisten Arne Hülphers, hennes tredje man (från 1956), utvecklade hon ett sceniskt utspel som var inlevelsefullt på gränsen till karikatyr men ändå visade äkta temperament och stor respekt för texten. Det bästa provet på hennes säregna stil finns på skivutgåvan av avskedsföreställningen på Stockholms konserthus 1973.

1963 deltog hon i ett filmat inslag i Hans Alfredsons och Tage Danielssons revy Konstgjorda Pompe, där hon till melodin "Old Time Religion" självironiskt sjunger om vad som krävs för att bli popartist: "Man ska ha bra mikrofoner", "Man ska ha filmat i Tyskland" o.s.v.

Den tyske kompositören Peter Kreuder skrev två musikaler för henne, Madame Scandaleuse 1958 och Lady aus Paris 1964. I Wien spelade hon 1975 rollen som Madame Armfeldt i Stephen Sondheims musikal A Little Night Music. Samma roll gjorde hon också i den svenska uppsättningen på Folkan 1978 innan hon blev sjuk och måste lämna ensemblen. Hon vårdades några år på Sandbyhovs sjukhus i Norrköping efter att ha blivit rullstolsburen. Hon dog 1981Danderyds sjukhus utanför Stockholm. På begravningen i Oscars kyrka i Stockholm sjöng hovsångerskan Birgit Nilsson.

Eftermäle

1983 gjorde den tyska sångerskan Nina Hagen en uppmärksammad modern popversion av "Ich weiss es wird einmal ein Wunder gescheh'n". Nina Hagen har under sin karriär fortsatt att vara Tysklands främsta tolkare av Zarah.[källa behövs]1987 porträtterades hon samtidigt i två musikpjäser. Pjäsen Stjärnfall, som Gottfrid Grafström skrev för Arja Saijonmaa och Musikteatern i Värmland, diskuterade den tyska vistelsen som ett moraliskt problem, medan Zarah på Intiman i Stockholm med Evabritt Strandberg i titelrollen mer var en showmusikal och en dramatisering av hennes memoarbok Zarah (1972).

Utöver hennes egna memoarer finns flera böcker om henne. Paul Seiler i Tyskland har skrivit fem böcker för att förklara hennes fascinerande stil och utspel. Den senaste biografin, av Jutta Jacobi, diskuterar den funktion av syndabock hon fyllde i Sverige efter kriget. Den svenska forskaren Tiina Rosenberg arbetar med ett bokprojekt som fokuserar på Zarah Leander som gayikon, alltså användandet av hennes person och apparition i homosexuella sammanhang. Bosse Schön har gett ut boken "Har ni hört? Zarah Leanders hemliga Säpoakt", som återger säkerhetspolisens spionmisstankar mot Zarah.

1993 skrev och spelade Mattias Nilsson (senare Mattias Enn) en musikal om Zarah Leander som hade premiär på Mosebacke Etablissement i Stockholm med namnet I skuggan av en stövel. Den handlade om Zarah, Sverige och nazismen. Zarah sitter i sin loge på Folkan 1978 och skriver ett brev till sin vän Karl Gerhard och minns gamla tider. På så sätt återges stjärnans liv. Föreställningen gick på turné genom Sverige och Finland. 1998 spelade han in en cd med sånger från musikalen.

Skådespelaren Jörgen Mulligan började imitera Zarah Leander i unga år och blev god vän med henne. När Zarah såg Jörgen imitera henne första gången konstaterade hon att "han är mycket bättre än jag !" Sedan 2002 har Mulligan framträtt med en uppskattad enmansshow I Zarahs tonart. I dokumentärfilmen Jörgen med Z berättar han om sin vänskap med Zarah.

År 2003 avtäcktes på Värmlands-Operan, tidigare Karlstads Teater, en bronsstaty föreställande Zarah Leander gjord av konstnären Karel Becvar från Tjeckien, numera Malmö. Initiativet till statyn togs av det första Zarah Leander-Sällskapet. Hennes 100-årige bror Jonas Hedberg, radiomannen Kent Finell, operasångerskan Siv Wennberg, tusenkonstnären Thore Skogman och många andra kända personer medverkade tillsammans med en stor publik. På Kungsgatan i Karlstad, där Zarah växte upp, finns en plakett uppsatt. Samma år förärades Leander en hedersstol vid Teatermuseet i Los Angeles, USA.

Zarah har dessutom fått en nougatbakelse med röd marsinpantopp uppkallad efter sig. Detta sedan Zarah Leander-Sällskapet utlyst en tävling, som det anrika Damms konditori i Karlstad vann, ett populärt ställe som värmländska kändisar gärna besöker. På Damms hänger även ett konstverk föreställande en ung Zarah gjord av Jan Künster, vilken sålt tavlor till bland andra Madonna och Bill Clinton.

År 2007, på Zarahs 100-årsdag den 15 mars, invigdes ett museum i Häradshammars bygdegård på Vikbolandet utanför Norrköping, inte långt från Lönö, där hon bodde under många år. Bland gästerna fanns släktingar till Zarah Leander, skådespelerskan Annalisa Ericson, landshövding Björn Eriksson och hundratals intresserade från Norden och Tyskland. Bland museets föremål ingår mängder av pressklipp, skivor, foton, böcker, brev, filmer och kläder. Där finns också möbler från Lönö gods, vars ägare numera är riksdagens talman Per Westerberg. Det nya museet startades på initiativ av Zarah Leander-Sällskapet. Zarahs personliga sekreterare Brigitte Pettersson har skänkt många unika föremål.

Jubileumskonsert hölls i Stockholm den 17 mars 2007. Grünewaldssalen i Konserthuset var fullsatt när Mattias Enn sjöng inför bland andra prinsessan Lilian, och föreställningen möttes av stående ovationer efter två och en halv timmes musik och minnen.

I Karlstad, Zarahs hemstad, skedde inget firande på 100-årsdagen. Dock hölls några dagar tidigare en föreläsning av Gottfried Grafström på temat "Zarah Leander och idolskapets moment 22". Kommunen beslutade den 23 maj att inte inrätta ett Zarah-stipendium till förmån för sång- och musikbegåvade ungdomar. Zarah Leander anses inte ha den plats i Karlstads kulturliv eller anknytning till Karlstad i sin karriär som gör det motiverat att inrätta ett musikstipendium. I mars 2009 beslutade kommunfullmäktige, med knapp majoritet, att avslå en motion om uppkallande av en gata eller plats efter Zarah Leander där röstsiffrorna blev 31-29.

I september 2007 var det premiär på Folkoperan i Stockholm för operan Zarah med musik av Anders Nilsson och libretto av Claes Fellbom. Mezzosopranen Ulrika Tenstam tolkade Zarah vilket gav henne lysande rescensioner i pressen. Den 15-24 oktober hyllade Karl Gerhard-Sällskapet Zarah Leander med en kabaré på Lorensbergsteatern i Göteborg, med svenskfödda Karin Pagmar från Tyskland i huvudrollen.

Under jubileumsåret har även artisten Lars-Åke Wilhelmsson, känd som Babsan, gett ut en CD tillsammans med pianisten Lars Roos. Skådespelaren Jörgen Mulligan har dessutom producerat en ny DVD med sina bästa Zarah-imitationer. Den första Zarah-Festivalen gick av stapeln i augusti 2008 på Risinge prästgård där Zarah en gång i tiden bodde med sin make och småbarn. Dessutom delades det första Zarah-priset ut samma år till Brigitte Pettersson, tidigare Zarah Leanders sekreterare, för hennes arbete med ett nytt museum i Häradshammar.

Författaren Bosse Schön gav under 2008 ut boken "Sanningen om Zarah Leander" där det svenska spionaget mot Zarah synas i sömmarna. Enligt Schön behandlades hon hänsynslöst efter kriget: "I Sverige blev hon utfryst och dåvarande Radiotjänst vägrade att spela hennes musik. Men av dokumenten i säpoakten framgår att anklagelserna mot Zarah Leander var lögn och att hon utsattes för en hänsynslös historieförfalskning. Två polisutredningar, som förblivit hemliga fram tills nu, friar henne från alla misstankar. Hon var vare sig nazist eller spion."

Filmografi

Scenroller

Externa länkar

Personliga verktyg