Från Rilpedia

Vilhelm Göran Lundvik, född 28 augusti 1883, död 6 december 1969, svensk ämbetsman och politiker, hans främsta politiska insats var som handelsminister 1928-1930 och landshövding för Älvsborgs län 1941-1949.

Lundvik föddes i Holt, Aust-Augder Fylke, Norge som son till överingenjören Carl Johan Lundvik och dennes hustru Ebba Maria (född Simpler). Efter att ha tagit mogenhetsexamen vid Gävle läroverk 1902 och blivit filosofie kandidat 1906 och juris kandidat påbörjade Lundvik en karriär vid riksdagen där han bland annat var utskottssekreterare vid Konstitutionsutskottet. Han tog senare jobb inom näringslivets branschorganistaioner, bland annat ombudsman i Järnbruksförbundet 1916-1919. Detta ledde fram till en handelsattachétjänst vid beskickningen i Paris 1919-1925 och en handelsattachétjänst i Bryssel 1921-1925. Efter att ha lämnat dessa poster blev han tillförordnad statssekreterare och expeditionschef i Handelsdepartementet 1925 till 1926.

1926 blev han VD för Svenska Industriförbundet vilket han var fram till 1941, detta ledde till att högerledaren Arvid Lindman fick upp ögonen för honom och gjorde honom till chef för handelsdepartementet efter sin valseger i andakammarvalet detta år.

Som handelsminister fick Lundvik kämpa mot den försämrade ekonomiska konjukturen och högerprotektionisternas försök att införa jordbrukstullar. I denna tullkamp hade han till sin hjälp socialminister Sven Lübeck och juristkonsulten Nils Vult von Steyern.

Efter statsrådstiden försökte hans numera gode vän och politiske skyddspatron Arvid Lindman få honom invald i Första kammaren men misslyckades. Lundvik inriktade sig på 1930-talet att promotera näringslivets och industrins intressen. Hans medverkan i den så kallade "Direktörsklubben" inriktade sig för att försöka få fram en enad borgerlig front inför andrakammarvalet 1936.

När socialdemokraterna vann valet 1936 inleddes en ny tid av försonliga tongångar mellan arbetsgivare och arbetstagare, vilket gjorde att den så kallade "Direktörsklubben" sköts i bakgrunden och SAF inledde en ny samarbetsgiv med LO.

1941 utsågs Lundvik till ny landshövding i Älvsborgs län där han förberedde kommunreformen, som gjorde att antalet landskommuner reducerades år 1952. Han var också inblandad i den krigsplanering som Andra världskriget hade gjort nödvändig.

Efter kriget var han inblandad i den sora planhushållningsdebatten vilket slutade med att planhushållningsidéerna skrinlades. Han hade på grund av sin judiska fru och sin motvilja mot reglering av det fria näringslivet fruktat att Tyskland skulle lägga Europa under sig.

Efter sin avgång som landshövding var han ett tag involverad i Svenska Pappersbruksföreningen som ordförande. Efter sin avgång 1955 var han även ledamot i styrelsen för Svenska ackumulatoraktiebolaget Jüngner 1950 till 1962. Han var även ordförande i 1950 års geologiutredning 1950 till 1952. Efter detta levde han ett stillsamt liv i Stockholm fram till sin död i samma stad. Han var far till justitierådet och justitieombudsmannen Ulf Lundvik.