Justitieombudsmannen
Från Rilpedia
| Justitieombudsmannen (JO) | |
| Underordnad | Sveriges riksdag |
|---|---|
| Län | Stockholm |
| Kommun | Stockholm |
| Organisationstyp | Statlig förvaltningsmyndighet |
| Myndighetschef | Gunnar Larsson, ombudsman |
| Instruktion | SFS 1986:765 |
| Webbplats | www.jo.se |
Justitieombudsmannen är Riksdagens kontrollmakt i Sverige respektive Finland med ansvar för övervakning av de offentliga myndigheterna. Det officiella svenska namnet är Riksdagens ombudsmän och på finska är det Eduskunnan oikeusasiamies. Termen justitieombudsman, förkortat JO på svenska och EOA på finska, syftar både till en enskild justitieombudsman och till myndigheten som sådan.
Den svenska justitieombudsmannen är den myndighet som givit upphov till begreppet och institutionen ombudsman och som idag finns införd i hela världen.
Innehåll |
Sverige
 |
Denna artikel eller detta avsnitt bör enligt en eller flera användare flyttas till Justitieombudsmannen (Sverige) Motivering: Mallen bör motiveras, men saknar denna parameter. Mallanvändning: {{flytta|ny_artikel|anledning}}Flytten kräver administrativ hjälp för att genomföras, eller bör diskuteras. Eventuella invändningar görs på diskussionssidan. |
Historia
Ombudsmannen för Riksens ständer instiftades i 1809 års regeringsform, 96-102 §§, som en ombudsman för riksdagen på samma sätt som justitiekanslern då redan i närmare 100 år varit regeringens ombudsman. Ombudsmannen för Riksens ständer skulle ha som sin huvuduppgift att fullgöra en laglighetsövervakning av myndigheterna i riket. JO inrättades ursprungligen som ett åklagarämbete. Den förste som innehade ämbetet var friherre Lars August Mannerheim (1749-1835). Efter en förändring i Instruktionen för riksdagens Justitieombudsman 1941 inrättades en post som ställföreträdare. (se SFS 1941:140, 21§). Denne skulle rycka in när den ordinarie JO hade semester eller var upptagen med ett tidskrävande fall. Före 1941 fanns endast en suppleant angiven för justitieombudsmannen.
I samband med reformen, då ämbetet slogs samman med Militieombudsmannen utökades antalet JO till tre och antalet ställföreträdande till två (se SFS 1967:928, 4-5§§). Slutligen ändrades ämbetet åter 1976. I den nya Riksdagsordningen angavs antalet till fyra, utan några ställföreträdare (se SFS 1975:1056 och riksdagsordningen 8 kap, 10§). Ämbetet som ställföreträdande justitieombudsman återinrättades 1995. Antalet ställföreträdare kan vara en eller flera (SFS 1995:404). Idag (2005) är antalet ställföreträdare två.
Verksamhet
JO-ämbetet är opolitiskt och utgör en av komponenterna av riksdagens kontrollmakt. Ämbetet har till funktion att skydda den enskilde mot myndighetsövergrepp och förhindra maktmissbruk av tjänstemän. Till JO skriver allmänheten för att klaga på hur de blivit behandlade av myndigheter och dess befattningshavare, vilket är ämbetets huvudsakliga arbetsområde. Om dessa JO-anmälningar är anonyma kan inte frågan behandlas, men kan i så fall leda till att JO tar ett initiativ. Om JO finner att klagan har rättslig eller etisk grund, kan JO göra en erinran, och klaga på den befattningshavare eller myndighet som brutit mot lagen eller misskött sitt arbete på annat sätt. Individen som inlämnar klagomål behöver inte vara svensk medborgare eller ha uppnått en viss ålder.
JO har makt att väcka åtal mot tjänstemän vid myndigheter, så till vida brottet begåtts i tjänsten och det inte är fråga om brott mot tryckfriheten eller yttrandefriheten. Detta gäller även om Konstitutionsutskottet funnit att ett statsråd bör bli åtalat för tjänstefel; det är JO som väcker åtalan då. Från att ursprungligen ha haft åklagarrollen som det primära, har JO alltmera kommit att få en rådgivande och tillrättavisande funktion. I denna roll har massmedierna en betydelsefull roll genom att uppmärksamma mål.
JO gör även inspektioner av myndigheter löpande, och om frågor som dykt upp inte kunnat lösas, kan JO ta ett så kallat initiativ vilket innebär att ärendet behandlas på JO. Per år tas omkring 100 initiativ. Dessa inspektioner kan även leda till att JO finner det nödvändigt att regeringen och riksdagen gör en lagändring, vilket JO i så fall gör en framställan om. JO kan likaledes föreslå lagändringar av andra skäl, om ärendet faller inom dess verksamhetsområde. Ämbetet yttrar sig vidare över flera lagstiftningsremisser per år.
JO:s verksamhetsområde är de svenska myndigheterna, inte att försvara de svenska medborgarna. Därför behöver inte de klagande vara svenska medborgare. Det kommer in ungefär 5000 anmälningar per år, av vilka 60% leder till utredning. Antalet som lett till beslut om åtal har dock varit litet. År 1987 avgjordes 3 083 ärenden men endast ett ledde till åtal.[1]
Rättslig grund
Tillsättning till ombudsman sker vart fjärde år genom val i riksdagen. I regel är justitieombudsmännen jurister. Idag finns fyra justitieombudsmän, varav en är chefsjustitieombudsman. De har var och en sitt ansvarsområde.
Ämbetet regleras numera av Regeringsformen 12 kap. 6 och 8 §§, Riksdagsordningen 8 kap. 11 § och 9 kap. 8 §, Lag (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän ("JO-instruktionen"), Arbetsordning för riksdagens ombudsmannaexpedition, och 11 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100).
Svenska justitieombudsmän
För en lista med alla ordinarie och ställföreträdande justitieombudsmän, se: Lista över justitieombudsmän i Sverige.
Finland
|
|
Denna artikel eller detta avsnitt bör enligt en eller flera användare flyttas till Justitieombudsmannen (Finland) Motivering: Mallen bör motiveras, men saknar denna parameter. Mallanvändning: {{flytta|ny_artikel|anledning}}Flytten kräver administrativ hjälp för att genomföras, eller bör diskuteras. Eventuella invändningar görs på diskussionssidan. |
Historia
Finland inrättade ämbetet 1920.
Verksamhet
Justitieombudsmannens verksamhet liknar dess svenska motsvarighet. Justitieombudsmannens uppgift är att kontrollera att myndigheter och tjänstemän följer lagen och fullföljer sina skyldigheter. Justitieombudsmannen granskar även andra personer i offentlig funktion. En grund i justitieombudsmannens uppdrag är att kontrollera att myndigheter och tjänstemäns hantering av allmänheten och enskilda ärenden följer grundläggande mänskliga rättigheter. Ett särskilt uppdrag är även att granska polisens användning av övervakning och arbete under täckmantel.
Justitieombudsmannens befogenheter och ansvar överlappar till viss del justitiekanslerns, men justitieombudsmannen har ett särskilt ansvar för hantering av klagomål från militärer, värnpliktiga, fångar och andra personer i slutna institutioner. Ombudsmannen inspekterar därför regelbundet fängelser, garnisoner och finska fredsbevarande uppdrag utomlands.
Klagomål till justitieombudsmannen behöver inte vara i någon speciell form och kan enkelt göras på internet. Erinran från justitieombudsmannen ger oftast positiv effekt trots att ämbetet i sig inte kan ändra myndighetsbeslut. Vid allvarliga fall kan ombudsmannen kräva att ett åtal ska hävas, men det är mycket sällsynt.
Rättslig grund
Ombudsmannens roll är definierad i den finska konstitutionen och Lagen om Riksdagens justitieombudsman (Laissa eduskunnan oikeusasiamiehestä). Justitieombudsmannen väljs på en fyraårsperiod och det finns en ombudsman och två assisterande ombudsmän. Tillsynen av offentlig makt i Finland sker även genom en Justitiekansler.
Finska justitieombudsmän
För en lista med alla ordinarie justitieombudsmän, se: Lista över justitieombudsmän i Finland.
Referenser
- ↑ Contra 1 1988.
Externa länkar
|
||||||||
