Ledbuss
Från Rilpedia
Ledbuss, Ledvagn eller dragspelsbuss kallar man en längre buss som är så lång att den inte går att ha i ett helt stycke. Krasst sett kan man kalla detta en buss med sammanfogad släpvagn. Bussen är tvådelad så att den är "böjbar" i mitten. I den så kallade leden sitter ett dragspelsliknande väderskydd för att passagerarna ska kunna passera detta utan att väder och vind påverkar. Vissa ledbussar har till och med sittplatser i leden.
Användning
Dessa bussar används mest i stadstrafik, och då i lite större städer. Främst används ledbussarna på linjer med många passagerare, även korta linjer. Däremot förekommer sällan ledbussar på långa sträckor på landsbygden mellan städer, eftersom de anses för bullriga för det.
I Stockholm, Göteborg och i andra litet större städer sätter man in ledbussar samt i vissa fall dubbelledbussar på stombusslinjerna, där resandeunderlaget är stort och föranleder en större turtäthet. Men det förekommer också att man träffar på ledbussar på landsortslinjer i resnadetäta områden. Det är heller inte ovanligt att flygbusslinjer trafikeras av ledbussar.
Varianter
Förr i tiden hade alla ledbussar antingen frontmotor eller mittmotor med drivning på mittaxeln (dragfordonets bakaxel). Denna konstruktion är något ålderdomlig. De bussar som har denna konstruktion har högt golv och hög bullernivå då motorn sitter alldeles under passagerarna. Detta kan skränka in på passagerarkomforten och användarvänligheten för rörelsehindrade personer då det kräver höga trappsteg för i, och urstigning av bussen.
Ledbussarna har numera oftast lågt golv, då är motorn oftast monterad på längden eller tvären längst bak med drivningen på bakersta hjulen (släpets axel). För att bussen inte ska vika sig i kurvor, finns ett tryckluftsstyrt ledbromssystem som registrerar rattutslagen och belastningen på leden/mittaxeln. Det finns även bussar med normalgolv och motorn längst bak, bland annat av Scania och Neoplan med deras CN113ALB och N316G. Om det uppstår problem med ledbromsen kan det få förödande konsekvenser, främst vid halt väglag. Trots detta upplevs dessa bussar subjektivt som svårkörda vid halt väglag.
Idag är det mest Volvo som har den först nämnda kostruktionen med motorn mellan hjulaxlarna och högt golv.
Modernare låggolvsledbussar från Volvo kan också ha motorn monterad på högkant inne i bussen oftast på vänster sida mellan dragfordonets axlar. Detta inkräktar på passagererutrymmet men i gengäld får man en buss med lågt golv och låga instegshöjder. Detta chassiet kallas volvo B9S och har vanligt golv bakom leden.
Bussar med två leder finns till exempel i Brasilien. I Göteborg rullar sedan i början av 2006 några sådana med särskilt tillstånd, gående på stombusslinje 16 till Norra Älvstranden. och vissa turer på stombuss 17 till Björkekärr (då denna linje morgnar och eftermiddagar kopplas med linje 16).
Ledbussen kan även vara en elektrisk trådbuss eller sällsynt en turistbuss. Mycket sällsynta är de dubbeldäckade ledbussarna, men sådana förekommer faktiskt. Någon dubbeldäckad trådledbuss är däremot inte känd.
Ytterligare varianter kan vara en kombinerade buss för passagerare och gods, där godsutrymmet är placerad i bakvagnen efter leden. Begagnade ledbussar har byggds om till orkesterledbussar, servicebussar för racingteam eller till jättelika husbussar, även om orkestrar, racingteam och husbilsbyggare företrädesvis väljer "vanliga" bussar till sina ombyggnader händer det sällsynt att man ser sådana byggen. I Tyskland har det förekommit att räddningstjänsten byggt mobila ledningscentraler i nya eller begagnade ledbussar.
