Fjäderholmarna
Från Rilpedia
Fjäderholmarna Uppgifter år 2007, SCB[källa behövs] |
|
---|---|
Land | Sverige |
Län | Stockholms län |
Kommun | Lidingö kommun |
Landskap | Uppland |
Församling | Lidingö församling |
Landareal | xx ha |
Högsta höjd | xx m.ö.h. |
Folkmängd, permanent | <10 |
Folkmängd, sommar | <20 |
Landförbindelse | saknas |
Läge GPS 84 |
Fjäderholmarna är en ögrupp, söder om Lidingön, som ingår i Lidingö kommun. De ligger en knapp kilometer öster om Djurgården. Ögruppen nås med reguljära båtförbindelser från Nybrokajen, Slussen, Ropsten och Nacka Strand. Från Nybrokajen är det en båtresa på c:a 20 minuter.
Fjäderholmarna består av fyra större holmar; Stora Fjäderholmen, Ängsholmen, Libertas och Rövarns holme samt ett antal mindre skär. Sedan 1995 ingår Fjäderholmarna i Nationalstadsparken, Ekoparken och är därmed dess östligaste utpost.
Innehåll |
Historik
Ögruppen Fjäderholmarna omnämns första gången i skrift år 1381, då Bo Johnsson (Grip) under perioden 1376-1381 köper stora delar av Lidingö samt "wæstra Fyertholman"[1] och även Stora och Lilla Höggarn. Öarna som var av föga värde för lantbruket, men som kan ha haft stor betydelse för fisket i Lilla Värtan och för jakt på sjöfågel, ingick förmodligen i någon av de närliggande egendomarna på Lidingö med tillhörande fiskevatten och därför inkluderades i köpekontrakten. Från omkring 1430 kom Lidingö och kringliggande öar att övertas av riksrådet Nils Jönsson (Oxenstierna). Hans efterlevande släktingar och ingifta, som kom att anta släktnamnet Banér, ägde också Djursholm. Banérs på Djursholms slott ägde Fjäderholmarna fram till omkring 1775.
Under århundradenas lopp har ögruppens namn ändrats åtskilliga gånger. År 1661 kallades ögruppen Fierholmarna[2], på 1750-talet Fiederholmen[3] och i början av 1800-talet Fjärholmarna eller Fjäderholmarne. Namnet har förmodligen sitt ursprung i att ögruppen på tidigt 1300-talet hade kallats för "holmarna på fjärden", Fjärdholmarna, utan att de namngivits närmare, genom att de inte var bebodda och också av föga intresse som användning inom lantbruket, där fjärd senare feltolkats som fjäder. År 1699 sägs om Stora Fjäderholmen att "där är varken skog till vedbrand eller annat, ej heller så mycket mulbete en ko kan föda", d.v.s. var av ringa intresse för avverkning av skog för ved och heller knappast intressant som betesö för mjölkkor.
På 1740-talet, med Banérs som ägare av ögruppen, drev Jan Betulin (d. 1759) en krog på Fjäderholmarna men hade sin bostad på Södergarns gård på Lidingö som han arrenderade av grevinnan Ulrika Kristina Wellingk (1687-1766), änka efter Johan Claesson Banér (1659-1736). Krogen på Fjäderholmarna var den sista i det pärlband av krogar som fanns utmed segellederna in mot Stockholm som utnyttjades flitigt av fiskare när dom skulle leverera fisk från skärgården in till Stockholm. Ett värdhus finns dokumenterat på en målning av Henrik Reuterdahl (1870–1925) från 1889. På en karta från 1811 framgår att bebyggelse bara finns på Stora Fjäderholmen i anslutning till den södra viken med trädgårdsodlingar norr om de hus som finns angivna. Dessa motsvarar i stort de hus som finns med på målningen av Henrik Reuterdal 1889 som man dock inte vet om de har avbildats exakt efter verkligheten. På en ekonomisk karta över Lidingö från omkring 1850 framgår också att enbart den södra sidan av Stora Fjäderholmen var bebyggd med ett antal hus[4]. Rester av denna bebyggelse borde kunna återfinnas i området som exempelvis rester av husgrunder. På kartan från 1750 antyds bebyggelse genom en prick på Stora Fjäderholmen[5]
Vid den stora skogsdelning av Lidingölandet som inleddes den 29 augusti 1774 då fastighetsgränserna för alla Lidingös frälsehemman fastställes, i samband med att Banérs sålde ut Lidingölandet, undantogs frälsehemmanet Fjäderholmarna. När Banérs sålde Fjäderholmarna och vem som köpte ö-gruppen är därför oklart.
Namn på enskilda öar
En viss förbistring råder när det gäller namnen på de enskilda öarna inom ögruppen Fjäderholmarna. Den namngivning som ligger närmast de ursprungliga namn som användes i början av 1800-talet visas på en ekonomisk karta över Lidingö med okänd datering upprättad omkring 1850 när den första Lidingöbron från 1803 mellan Larsberg och Kaknäs fanns kvar[4].
På en karta från 1750 visas att Ängsholmen, som idag beroende på landhöjningen är en sammanhängande ö, ursprungligen bestod av två öar vilket också framgår av den ekonomiska kartan från 1850-talet, när man sen minst 100 år tillbaka hade etablerat en krogrörelse på Stora Fjäderholmen och öarna hade varit bebodda en längre tid. Följande huvudnamn och alternativa namn anges på kartan från 1850-talet:
- Ängsholmen delad i två öar. Östra delen är benämnd Irland eller Lillholmen och västra delen Skottland eller Storholmen.
- Libertas benämnd Gröna Jägaren.
- Rövarns holme finns inte utritad genom att den troligen utgör ett mindre skär.
- Stora Fjäderholmen benämnd England
1811 benämndes hela ögruppen alternativt också Lilla Britanien.
Öster om Ängsholmen ligger ön Libertas där Fjäderholmarnas ljusfyr är placerad, kallad Libertus. Andra benämningar som förekommit på Libertas förutom Gröna Jägaren är Gröna Ägan, Kruthusholmen[6] och Lilla Bertas Holme[7]. Den sista benämningen har förmodligen ingen bakgrund i en person utan kan vara en sentida travestering på "Libertas", som är det latinska ordet för 'frihet'. Genom tilläggen Li lla berta s fås namnet Lilla Bertas Holme. De osvenska namn som förekommit på öarna under olika tidsperioder har enligt sägnen en koppling till olika fartyg med exotiska namn som skulle ha grundstött utanför öarna. I området från nordväst till ost om Libertas finns ett stort antal grynnor som gör det vanskligt att angöra Stora Fjäderholmen med större fartyg norrifrån. Rövarns holme, strax söder om Libertas, sägs ha fått sitt namn efter en man med tvivelaktig vandel som kallades "rövarn" som bodde på ön under lång tid runt sekelskiftet 1900.
Fjäderholmarnas historia från 1800-talet och framåt
År 1849 köpte Stockholms stad in Fjärderholmarna för att använda ögruppen för deponering av latrin som förlades till Ängsholmen. Ångbåtspassagerarna som passerade öarna och även Lidingöbor klagade dock på stanken och latrindeponingen upphörde därför på 1880-talet. Enligt 1862 års mantalslängd för Lidingö bodde 30 personer på Fjäderholmarna, de flesta förmodligen på Stora Fjäderholmen. Bland dessa fanns en tunnbindare, en timmerman, en gesäll och fyra arbetskarlar.
På Stora Fjäderholmens södra udde fanns under senare delen av 1800-talet ett utsiktstorn, som senare byggdes om till restaurang och fick namnet "Grand Restaurant Bellevue". Restaurangen revs när Marinen övertog hela ögruppen 1918, och byggde en anläggning för slutmontering och förvaring av ammunition då man också sprängde ut ett antal bergrum. Landstigningsförbud rådde ända fram till 1976 då marinen lämnade ögruppen.
Ett omtalat inslag i Fjäderholmarnas historia är det så kallade "brännvinskriget". Detta rasade i Stockholm under 1870-talet mellan det nya brännvinsmonopolet i Stockholm, det så kallade utskänkningsbolaget och "brännvinskungen" L.O. Smith med sitt "tiofaldigt renade brännvin" som hade rätt att bedriva handel med brännvin på Fjäderholmarna genom att det låg utanför stadsgränsen, mot att en avgift erlades till Stockholms hamn på 1 öre för varje försåld kanna (2,6 liter) brännvin som fördes in till Stockholm. Köpare av brännvin fick kostnadsfri transport till och från ön. Ångbåtar avgick två gånger per timme från Stockholm året runt.
År 1982 togs förvaltingen av Fjäderholmarna över av Kungliga Djurgårdens Förvaltning. Efter ett omfattande renoveringsarbete kunde Stora Fjäderholmen öppnas med restauranger, caféer, hantverkare, museer, gästhamn med mera.
Fjäderholmarna idag
På Stora Fjäderholmen finns idag hantverkare, museiverksamhet med föremål från gamla skärgårdsfartyg och bruksföremål från förr och utställningar. På ön har Mackmyra Svensk Whisky ett lager i de tidigare militära bergrummen. Fjäderholmarna, som har kallats "Stockholms närmaste skärgård" är sommartid ett populärt utflyktsmål för både turister och stockholmare som vill njuta av solen och skärgården.
Fågelskyddsområde
Öarna Libertas och Rövarns holme samt de mindre skären runt dessa utgör ett fågelskyddsområde med landstigningsförbud under häckningsperioden. (Se vidare båtsportkort över aktuellt område).
Bildgalleri
Fjäderholmarnas värdshus på en målning 1889 av Henrik Reuterdahl (1870-1925). Värdshuset på bilden låg i den södra viken på Stora Fjäderholmen. |
Bilder från andra webbplaster
Referenser
Noter
- ↑ Köpebrev 14 maj 1381.
- ↑ Lidingökarta från 1661.
- ↑ Fiederholmen – inskription på silverkanna testamenterad 1759 till Lidingö kyrka av Jan Betulin.
- ↑ 4,0 4,1 Ekonomisk karta över Lidingölandet inklusive Fjäderholmarna från omkring 1850.
- ↑ Fjäderholmarna 1750.
- ↑ Benämningen Kruthusholmen kan ha ett samband med det kruthus som på 1700-talet fanns på fastlandssidan vid Hundudden, direkt väster om Fjäderholmarna. Se kartbild i artikeln.
- ↑ Ortnamnregister i Stockholms län. Libertas eller Lilla Bertas Holme.
Tryckta källor
Webkällor
- Kungliga Djurgårdens förvaltning
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Fjäderholmarna