Stora och Lilla Höggarn
Från Rilpedia
| Stora Höggarn Uppgifter år 2007, SCB |
|
|---|---|
| Land | Sverige |
| Län | Stockholms län |
| Kommun | Lidingö kommun |
| Landskap | Uppland |
| Församling | Lidingö |
| Landareal | Stora Höggarn 16 ha |
| Högsta höjd | xxx möh |
| Folkmängd, permanent | saknas |
| Folkmängd, sommar c:a | saknas |
| Landförbindelse | saknas |
| Läge, Stora Höggarn GPS 84 | |
| Läge, Lilla Höggarn GPS 84 | |
Stora och Lilla Höggarn[1] är två mindre öar, på c:a 1 respektive 0.5 distansminuters avstånd rakt österut från Elfviks udde på Lidingö. De båda öarna tillhör Lidingö kommun.
Stora Höggarn[2][3] ägs av ett privat fastighetsbolag. En mindre grupp bostadshus finns på den södra delen av Stora Höggarn varav enstaka hyrs ut för fritidsboende. Strandskyddsbestämmelser gäller för hela ön. Tidigare tillträdesförbud upphörde att gälla den 1 februari 1992.
Lilla Höggarn är obebyggd och omfattas av strandskyddslagen.
Innehåll |
Historia
På 1600-talet fanns en krog på Stora Höggarn. Krogverksamheten fortsatte i en ny byggnad på 1700-talet. Krogen lades ner i slutet av 1800-talet, varefter byggnaderna hyrdes ut till sommargäster.[4]
Oljeepoken
På den norra delen av Stora Höggarn finns viss industriell verksamhet som inleddes redan 1903 då grosshandlare Fritz Schmidt uppförde Stockholms första oljehamn, med oljecisternerer, bergrum för lagring av olja, en mottagningskaj för tankfartyg samt verkstäder och bostäder. Under åren 1915-1940 bodde ett 60-tal personer på ön. Den gamla krogen användes som skola.[5]
Senare användes anläggningen som lagringsstation för flygplansbränsle till Arlanda flygplats men den delen är idag flyttad till Gävle hamn med vidare transport av flygbränslet på järnvägsvagnar till Märsta. Oljeverksamheten är idag övertagen av andra anläggningar, bland annat vid Loudden och Bergs oljedepå i Nacka. Oljecisternerna liksom bergrummen är tömda och används inte. Merparten av de ursprungliga cisternerna är obrukbara. På ön har det genom åren samlats mycket skrot och anläggningarna har inte underhållits.
Stora Höggarn har varit föremål för fleråriga diskussioner om vilken verksamhet som kan tillåtas på ön efter att verksamheten med lagring av bränsle och olja upphörde för många år sen och gällande verksamhetstillstånd för oljelagring gått ut.
Förslag på ändrad industriell verksamhet på Stora Höggarn
2003 framfördes förslag att använda industrianläggningen på Stora Höggarn som central bränsledepå för stockholmsregionen. Förslaget utreddes[6] av Sweco Viak AB genom ett gemensamt uppdrag från Stockholms Hamn och Stockholms stad. Bakgrunden till uppdraget var en skrivelse till Kommunstyrelsen i Stockholms stad undertecknad av oppositionsborgarråden i Stockholm; Kristina Axén Olin (m), Jan Björklund (fp) och Eva Samuelsson (kd) daterad den 14 maj 2003. I skrivelsen hemställde oppositionsborgarråden att Kommunstyrelsen ska besluta att uppdra åt staden att utreda möjligheterna för oljehantering genom Stora Höggarn. Slutrapporten ledde dock inte till några nyinvesteringar på Stora Höggarn där verksamheten legat nere sen lång tid tillbaka.
2004 framförde byggföretaget NCC och fastighetsägaren till Stora Höggarn inom samarbetsorganet "Stora Höggarn", ett önskemål om att få bygga om befintlig industrianläggning på Stora Höggarn för användning till att sanera förorenade jord- och fyllnadsmassor, till att börja med jordmassor från det planerade bostadsbygget på gasverksområdet nedanför Hjorthagen. Förslaget inbegrep en betydande utvidgning av befintlig anläggning. Paul Lindquist, kommunstyrelsens ordförande i Lidingö kommun gjorde då ett principellt uttalande att: "Jag anser att det är mycket olämpligt med en miljöstörande verksamhet i Stockholms inre skärgård. Stora Höggarn ingår dessutom i det kulturhistoriska riksintresset "Stockholms inlopp". Det bästa vore om området kunde återställas och den förorenade marken saneras."[7]Länsstyrelsen i Stockholm ansåg att en sådan anläggning skulle medföra en "betydande miljöpåverkan"[8]i området vilket skulle kräva långtgående konsekvensutredningar för att uppfylla alla delar i miljölagstiftningen. NCC drog då tillbaka sin ansökan på grundval av Länsstyrelsens svar men också till stor del beroende på det stora motståndet från speciellt Lidingö stad.
2008 diskuterades ett nytt förslag[9] på verksamhet inom samarbetsorganet "Stora Höggarn" och Fortum att utnyttja befintlig anläggning för lagring av pellets till Värtaverket. Detta förslag kom aldrig att realiseras i en ansökan till Länsstyrelsen.
Ytterligare ett förslag på ny industriell verksamhet framfördes 2008 av NCC och fastighetsägaren som skickades in för tillståndsprövning till Länsstyrelsen i juni 2008[10]. I denna ansökan angavs "lagring och hantering av dieselbränsle samt tillhörande hamnverksamhet". Maximalt lagringsbehov angavs till 23 000 ton dieselbränsle fördelat på 3 cisterner. Förslaget gick ut på remiss till berörda kommuner för svar senast den 11 augusti 2008.
Bildgalleri
 Stora Höggarns kajplats och nerlagda industrianläggning på den norra delen av ön. Vy från öster. |
 Stora Höggarns tömda oljecisterner. Vy mot Stockholms inlopp mot öster. |
 Stora Höggarns tömda oljecisterner överst på ön. Vy mot Stockholms inlopp mot öster. |
Bilder från andra webbplatser:
Källor
- Lidingö stad
Fotnoter och referenser
- ↑ På en karta från 1661 stavas namnet som Högarn med ett g. Den korrekta stavningen är förmodligen en sammansättning av hög (en hög ö) och garn i betydelsen fiskeredskap (fiskenät). Förr bedrevs ett omfattande fiske utanför Lidingö, av främst strömming och lake. Lake med ärtor var länge en känd rätt med anknytning till speciellt Lidingö.
- ↑ Stora Höggarn har fastighetsbeteckningen Lidingö 6:76.
- ↑ Fastigheten ägs av Fastighetsbolaget Stora Höggarn AB, Org. nr: 556055-2043. Ägare (sept. 2008), Alexander František Zvrškovec.
- ↑ Anders Källgård, Sveriges öar, sid 362, Carlssons bokförlag, 2005, ISBN 91-7203-465-3
- ↑ Anders Källgård, Sveriges öar, sid 362, Carlssons bokförlag, 2005, ISBN 91-7203-465-3
- ↑ Slutrapport Sweco Viak, dec. 2003. PDF
- ↑ Informationstidning från Lidingö stad nr. 4, 16 December, 2004.
- ↑ Länsstyrelsens beslut den 15 nov. 2004, nr. 5510-2004-65504.
- ↑ Information från NCC i februari 2008.
- ↑ Ansökan daterad den 30 juni 2008.
