Grund (sjöfart)
Från Rilpedia
Grund inom sjöfart är ett hinder eller fara för båtar och fartyg. Man skiljer vid markering av naturliga grund i sjökort på "grund" och enstaka "sten" som befinner sig på ett djup mindre än 2 m där omgivande vatten kan vara betydligt djupare. Grund i form av sten utgör oftast en större fara vid manuell navigering genom att den normalt sällan syns även vid gott siktdjup medan ett grund ofta är synligt vid medelvattenstånd på ett visst avstånd, speciellt vid blåsigt väder om vågorna bryter solljuset på ett fördelaktigt sätt. Grund kan därmed utgöra en bra referenspunkt för sjöfararen vid bestämning av den aktuella positionen. Grund ligger definitionsmässigt alltid inom ett vattendjupområde 0-3 m och ligger därför alltid i skärgårdskort och hamnkort inom områden med ljusblå färg. Grundets minsta djup inom ett ljusblåmarkerat område är markerat med grundsymbolen. Området omkring grundsymbolens läge på sjökortet kan vara ganska grovt bestämt medan positionen för grundsymbolens placering normalt håller mycket hög noggrannhet. Stora områden vid sidan av de inre farlederna utefter den svenska kusten är ännu inte sjömätta med modern teknik varför relativt stora avvikelser kan förekomma i både djup och position.
Grund kan bestå av berg, sandbankar, skeppsvrak eller andra föremål som kan orsaka grundstötning. Olika typer av grund markeras med olika symboler. Förutom nämnda naturliga grund som markeras med ett kors med eller utan prickar, finns symboler för skeppsvrak på bestämt eller obestämt djup, uppstickande träpålar, obestämt typ av hinder på bestämt eller obestämt djup m.fl.
Det naturliga grundet/bränningen kan vid medelvattenstånd vara fullt synligt, bryta vågorna eller ligga helt dolt även vid kraftig blåst. Man kan dela upp grunden i följande typer:
- Fullt synliga grund och som översköljs av vatten vid blåst benämns oftast brännning[1].
- Grund som ligger under vattenytan vid medelvattenstånd och som vid blåst medför att våghöjden ökar över grundet visar ofta en förändring i vattnets färg genom en avvikande reflektion av solljuset och blir därför lättare att upptäcka. Om vattendjupet är litet bryter ofta vågorna vilket ger ett tydligt vitt skum. Vid stor våghöjd och kraftig vind (mer än 8-10 m/s) där vågorna generellt bryts (det går "gäss" på vattnet) kan det vara mycket svårt att upptäcka en avvikelse över ett grund som inte till någon del är synligt ovanför vattenytan.
- Dolda grund upptäcks först med lodning, ekolodning eller liknande anordning eller när farkosten befinner sig alldeles i närheten av grundet och solljuset kommer in från en fördelaktig vinkel.
Att "läsa vattnet" rätt är något som sjöfarare lär sig genom lång erfarenhet. Grund eller andra hinder visar sig på olika sätt beroende på väder, vindriktning, vindstyrka, solhöjden, solljusets vinkel i förhållande till vågornas utbredningsriktning och bottenförhållanden. Ett grund som ena dagen är väl synligt kan beroende på ändrade väderleksförhållanden nästa dag vara helt osynligt även på nära håll. Undervattensstenar i svenska farvatten är i praktiken oftast omöjliga att upptäcka visuellt och bör därför generellt betraktas som icke överfarbara grund med farkoster som har ett djupgående större än 1 m. Sten som vid medelvattenstånd ligger på ett djup på c:a 1 - 2 m kan, beroende av aktuellt vattenstånd, ligga på ett betydligt mindre djup.
Ett av de kustområden i Sverige som är känt för att vara speciellt svårnavigerat beroende på de många grunden och många låga flacka öar är Stora Nassa skärgård i Stockholms skärgård. Ett annat område på den svenska ostkusten som innehåller en stor mängd grund är S:t Annas skärgård.
I Sverige mäts farvattnens djup av Sjöfartsverket. Kända grund utmärks med hjälp av sjömärken, bojar, fyrar eller liknande.
Grund i dagligt tal benämns ofta olika inom olika kustområden. På västkusten benämns grund ofta som bôe eller böe och på ostkusten för grynna när grundet vid lågt vattenstånd blir synligt, annars kallas det grund.
Referenser och Fotnoter
- Sjöfartsverkets publikation, beteckningar i svenska sjökort, 2008.
- Nationalencyklopedin, defintion av bränning.
- ↑ En bränning avser i dagligt tal en våg som bryter men i nautiska sammanhang, ett grund i vattenytan.
