Alsläktet
Från Rilpedia
| ?Alsläktet | |
|---|---|
 Klibbal (A. glutinosa)
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Växtriket Plantae |
| Division: | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision: | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass: | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning: | Fagales |
| Familj: | Björkväxter Betulaceae |
| Släkte: | Alsläktet Alnus |
| Undersläkte: | Betuleae |
|
|
|
| §Alnus Auktor: Mill., 1754 |
|
|
|
|
|
|
 Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen
|
|
Alsläktet är ett släkte träd och buskar med cirka 25 arter i familjen björkväxter. De förekommer i den tempererade delen av norra hemisfären. I Sverige förekommer två olika arter i alsläktet, nämligen klibbal (A. glutinosa) och gråal (A. incana).
Alar är tidigt blommande hängeträd. Inte enbart hanhängena övervintrar utan skyddsblad som hos arterna i hasselsläktet och björksläktet, utan även honaxen. Inom hanhängets skärmblad sitter fyra förblad och tre blommor med tydlig, 4-bladig kalk; inom honaxets skärmblad sitter fyra förblad och två blommor, som endast består av pistill. I motsats till björkarna får alsläktet förvedad fruktställning eller "kotte" med kvarsittande fjäll, som till följd av sin uppkomst är mer eller mindre tydligt 5-flikiga; nöten saknar hinnkanter.
Alarna skiljer sig från många andra träd genom sina skaftade knoppar. Klibbalen har dessutom en karaktäristisk bladform, en omvänt äggrund eller genom den urnupna spetsen omvänt hjärtlik bladskiva. Undersidan har domatier med brunaktig hårtofs. Trädet kallas klibbal därför att bladen inte endast som yngre är mycket klibbiga, liksom många andra träds späda blad och knoppfjäll (till exempel hos björkar och popplar), utan behåller länge en blank, fernissad översida, som vid fuktning blir något klibbig. En sådan bladfernissa är annars mycket sällsynt. Den kan hos klibbalen förklaras som ett skydd mot stark avdunstning. Alar finns huvudsakligen vid våtmark, kärr, kring myrar och vid stränder. Även där vattenståndet sjunkit och strandlinjen blivit torrlagd står alarna kvar länge. Den tål även att växa ute i vattnet, då stammen ofta stöder sig på ett högt pålverk av starka rötter, som inte lider av att periodiskt stå torra. Man vet, att en våt och kall mark, hur vattenrik den fysikaliskt taget än är, dock är att anse som en torr lokal i fysiologisk betydelse, det vill säga för den levande växten, och detta ännu mera, om den är rik på humussyror, såsom vattnets bruna färg i en myr utvisar. Växternas rötter upptar då vatten med svårighet, och bladens vattenhalt måste sparas. Alens löv har således ganska länge det skyddsmedel, som till exempel tillkommer björklöven under den tidiga lövsprickningsperioden med låg temperatur och våt mark.
Alar lever i symbios med actinomyceter av släktet Frankia vilka bildar noduler i alens rötter. Frankia är kvävefixerande bakterier som omvandlar kväve från luften till en form som alen kan använda. Eftersom den därför inte behöver snåla med kväverika ämnen fäller den sina blad gröna.
Se även
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Alsläktet
