The Darkness

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

The Darkness
The Darkness live i Australien 2004.
Information
Bakgrund	Mall:Landsdata England Lowestoft, England
Genre(r)	Hårdrock, Glamrock
Aktiva år	2000 - 2006
Skivbolag	Atlantic Records Must Destroy Records
Inspirerad av	AC/DC, Queen, Thin Lizzy
Relaterade band	Stone Gods, Hot Leg
Medlemmar
Justin Hawkins Dan Hawkins Ed Graham Richie Edwards
Tidigare medlemmar
Frankie Poullain Chris McDougal

Övriga betydelser av The Darkness, se Darkness

The Darkness var en brittisk rockgrupp som bildades i Norfolk, England år 2000 av bröderna Justin Hawkins (sång, gitarr, piano) och Dan Hawkins (gitarr) samt Frankie Poullain (bas), och Ed Graham (trummor).

Gruppen rönde mycket uppmärksamhet för användandet av falsettsång och snäva spandexkläder. Deras stora inspirationskälla låg i 1970-talets glamrock. Gruppen hade fem låtar som nådde topp-10 på den brittiska singellistan: I Believe in a Thing Called Love, Christmas Time (Don't Let the Bells End), Love Is Only a Feeling, One Way Ticket och Is It Just Me?.

Historia

(1997 - 2002) Tidiga år

Grunden till The Darkness bildades redan 1997 då gitarristen Dan Hawkins bildade gruppen Empire tillsammans med brodern Justin Hawkins på synth och gitarr samt Frankie Poullain på bas, Ed Graham på trummor och en sångare vid namn Paul. Bandet hade flera spelningar i London och upptäcktes så småningom av John Best, som tidigare hade varit manager för The Verve.^[1] Best blev manager för gruppen, men när succén uteblev sparkades sångaren och Justin gick över till att bara spela gitarr. Bests assistent, Sue Whitehouse, tog efter drygt två år över som manager för gruppen, men i slutet av 1999 lämnade Poullain gruppen och flyttade till Venezuela. Vid nyårsafton vid millennieskiftet firade bröderna Hawkins det nya året på en pub i Gillingham. När Queens Bohemian Rhapsody spelades började Justin dansa och mima som besatt. När brodern Dan såg detta ansåg han att Justin hade stor potential att vara förgrundsfigur i ett rockband. Med ett nytt namn, The Darkness, kom Poullain tillbaka från Venezuela för att bli gruppens basist, och Graham kallades in som trummis. Gruppen flyttade kort därefter till London och började repetera in nytt material.^[1] Whitehouse blev gruppens manager även denna gång.

26 februari 2000 gjorde gruppen sin livedebut och spelade några låtar på en välgörenhetskonsert i Camden. The Darkness gjorde dock sin första hela konsert den 12 augusti samma år, gitarristen Chris McDougal hade då nyligen rekryterats till bandet. McDougal sparkades dock några månader senare då gruppen ansåg att han inte höll måttet.^[1] Under en konsert i Camden 14 juli 2001 satt Justin på Pedro Ferreiras axlar och gjorde ett solo medan denne gick ett varv runt publiken, något Justin gör än idag.^[1] I slutet av november 2001 hade Whitehouse arrangerat en konsert åt gruppen i Notting Hill tillsammans med Ian Johnsen, som var delägare i skivbolaget Must Destroy Records. I januari 2002 utnämndes låten Love Is Only a Feeling av Tipsheet som "veckans demo".^[1] 15 mars samma år spelade bandet för första gången i USA. Kort därefter uppdagades det att Justin och Whitehouse haft ett hemligt förhållande i över två år. Detta gjorde att de resterande medlemmarna i bandet ville sparka henne, men när Justin hotade med att lämna gruppen fick de båda vara kvar.^[1] I mitten av 2002 diskuterade Whitehouse med Ian Johnsen om möjligheterna att ge ut en singel. Inga kontrakt skrevs på, men The Darkness bokades till en studio nordväst om London och spelade in tre låtar; I Believe in a Thing Called Love, Love on the Rocks With No Ice och Love Is Only a Feeling. Pedro Ferreira producerade och 12 augusti 2002 gavs EPn I Believe in a Thing Called Love ut på Must Destroy Records. I första upplagan trycktes 2 000 exemplar, fler exemplar pressades senare dock då den första upplagan sålde slut relativt fort. Den 15 september vann gruppen en rockbandstävling som bästa osignerade band, där de bland annat spelade Get Your Hands Off My Woman för första gången.^[2] 25 september var The Darkness huvudakt under en konsert och framförde bland annat ett Queenmedley. Konserten fick en bra recension i tidningen Kerrang!, detta medförde att gruppen blev inbjudna att agera förband åt The Wildhearts under en mindre turné i Storbritannien.^[1] Under oktober 2002 arbetade gruppen med material till ett kommande debutalbum.

(2003 - 2004) Permission to Land

Justin Hawkins live på Ankkarock 2004.

19 januari 2003 spelade bandet in sin första musikvideo på Mean Fiddler i London.^[1] Drygt en månad senare turnerade gruppen som förband åt Def Leppard i Storbritannien.^[3] 24 februari gavs bandets första singel ut, Get Your Hands Off My Woman, som nådde en 43:e plats på den brittiska singellistan.^[4] I början av mars flög gruppen över till USA innan bandets första turné i Storbritannien som huvudakt inleddes. Den avslutande konserten, som hölls på Astoria Theatre var utsåld, vilket Justin vid tidpunkten beskrev som sin "karriärs höjdpunkt".^[1] Vid den här tidpunkten började flera skivbolag få upp ögonon för The Darkness. Bland de intresserade fanns Sony och East West och 12 maj skrev gruppen på ett kontrakt med East West.^[1] The Darkness gjorde sin festivaldebut 1 maj i Donington på Download Festival. I början av juni vann bandet tidningen Metal Hammers "Golden God"-pris för bästa singel med Get Your Hands Off My Woman^[1] och 16 juni gavs gruppens nästa singel ut, Growing On Me, som nådde plats elva i Storbritannien.^[4] Gruppen gjorde flera konserter på brittiska festivaler under sommaren 2003 och var även förband åt bland annat Deep Purple, Lynyrd Skynyrd och Whitesnake.

7 juli gavs The Darkness debutalbum, Permission to Land ut genom Must Destroy och Atlantic Records. Under utgivningsdagen spelade gruppen bland annat inne i en affär inför en publik på 1 500 personer. Efter den första försäljningsveckan låg albumet tvåa på den brittiska albumlistan efter Beyonces debutalbum Dangerously in Love, och inom två veckor hade albumet sålt över 100 000 exemplar.^[1] Kort därefter var gruppen förband till Robbie Williams under tre konserter på Knebworth inför uppskattningsvis 325 000 människor. Därefter gjorde gruppen några konserter i Tyskland och spelade under en konsert tillsammans med The Rolling Stones, innan de återvände till England för att spela in en musikvideo till nästa singel. 21 augusti öppnade gruppen Kerrang! Awards, där de var nominerade i tre kategorier. Bandet vann slutligen i kategorierna Bästa Album och Bästa Liveband.^[5] Dagen därpå gavs gruppens tredje singel ut, I Believe in a Thing Called Love. Låten gick in på plats nummer två i Storbritannien, bakom Black Eyed Peas Where Is the Love.^[4] Veckan därpå nådde Permission to Land förstaplatsen på den brittiska albumlistan.^[4] Man hade vid den här tiden också spelat in en jullåt tillsammans med producenten Bob Ezrin, som planerades att ges ut i december. Videon spelades in i slutet av september och under oktober påbörjade gruppen turnén The Attack of the Giant Leeches i Irland och Storbritannien. Alla konserter var utsålda, men några minuter innan bandets konsert i Liverpool 18 oktober tappade Justin rösten och för första gången i bandets historia blev de tvingade att ställa in en konsert.^[1] De två nästföljande konserterna ställdes också in och turnén avslutades 22 oktober i London. I slutet av oktober och i början av november var gruppen förband åt Meat Loaf under sex konserter i Tyskland och 6 november gjorde The Darkness ett framträdande på MTV Europe Music Awards där de även fick ta emot pris för bästa Brittiska och Irländska akt. I slutet av november gav gruppen några konserter i USA och spelade för första gången i Japan. Mellan 3 december och 10 december gav gruppen sju utsålda konserter i Storbritannien under Elf Hazard-turnén. 15 december gavs bandets fjärde singel ut, Christmas Time (Don't Let the Bells End). Låten blev gruppens andra singel i rad att nå plats två på den brittiska singellistan.^[4] Gruppen avslutade sedan året med konserter i Spanien och Frankrike.

2004 inledde The Darkness med att spela på Big Day Out festivalerna i Australien. Medan de var där gav de även två utsålda konserter som huvudakt. Under vistelsen i Australien spelade bandet också in musikvideon till nästa singel, Love Is Only a Feeling, i naturmiljö och på stora bergsklippor. 10 februari påbörjades bandets första Europaturné, Permission to Land tour, i Amsterdam, Nederländerna. En vecka senare hölls Brit Awards där gruppen var nominerade i kategorierna "Best British Group", "Best British Live Act" och "Best British Album" och vann i samtliga kategorier.^[6] 22 mars gavs Love Is Only a Feeling ut som singel och nådde plats fem i Storbritannien.^[4] Under april gjorde gruppen sin första stora turné i Nordamerika. Samtliga 16 konserter var utsålda. 27 maj fick gruppen ta emot en Ivor Novello för "Songwriters of the Year".^[7] Kort därefter åkte gruppen över till Nordamerika igen för ännu en turné. 27 juni avslutades turnén i Atlantic City. Under juli och augusti gjorde bandet en festivalturné runtom Europa och spelade bland annat på Storsjöyran i Östersund. 8 november gav gruppen ut en singel som endast var nedladdningsbar från bandets officiella webbplats. Låten var en nyinspelning av Get Your Hands Off My Woman och producerades av Roy Thomas Baker, mest känd för att ha producerat album med Queen. I slutet av året medverkade bröderna Hawkins på Band Aid 20s singel Do They Know It's Christmas?. Året avslutades sedan med en turné i Storbritannien, Winternational tour, där tre låtar till gruppens nästkommande album spelades live för första gången. Turnén avslutades med tre utsålda konserter på Wembley Arena i London.

(2005 - 2008) One Way Ticket to Hell ...and Back

Richie Edwards i Helsingfors 2006.

I början av 2005 påbörjade bandet inspelningarna av uppföljaren till Permission to Land. Även denna gång arbetade gruppen med Roy Thomas Baker som producent. Gruppen gav en konsert i Dubai 25 mars, vilket kom att bli bandets enda konsert under hela året. När drygt halva albumet spelats in meddelades det på bandets officiella webbplats 23 maj att Poullain lämnat bandet.^[8] Kort därefter började rykten florera om att Dans gitarrtekniker, Richie Edwards, blivit Poullains ersättare. 13 juni tillkännagavs det på bandets officiella webbplats att dessa rykten var sanna och att Edwards rekryterats som basist.^[9] 9 september meddelades det på gruppens officiella webbplats att albumets första singel, One Way Ticket, ges ut 14 november och att albumet ges ut 28 november. Sex dagar senare tillkännagavs namnet på albumet, One Way Ticket to Hell ...and Back. I oktober dök albumet upp på auktions-siten eBay. Justin Hawkins köpte då albumet för 350 pund, detta gjorde han för att kunna spåra säljaren via en digitalkod på CDn.^[10] I mitten av oktober åkte gruppen över till Island för att spela in en musikvideo till One Way Ticket. Låten gavs ut 14 november och nådde som bäst plats åtta på den brittiska singellistan.^[4] Två veckor senare gavs One Way Ticket to Hell ...and Back ut som nådde plats elva i Storbritannien och som så småningom sålde platina.^[4]

Dan Hawkins i Helsingfors 2006.

26 januari 2006 gav gruppen sin första konsert i England på över ett år och 4 februari påbörjade bandet en turné i Storbritannien och Irland. 20 februari gavs gruppens sjunde singel ut, Is It Just Me?, som liksom föregående singel nådde plats åtta i Storbritannien.^[4] 1 mars kom turnén till övriga Europa och första konserten hölls i Oslo, Norge och följdes av tre konserter i Sverige. Turnén avslutades sedan 23 mars i Amsterdam. I april gav The Darkness sju konserter i Australien och tre i Japan, samtliga blev utsålda. I april var gruppen också nominerade för Bästa Rockvideo och Årets Video på MTV Australia Awards. Gruppen vann Bästa Rockvideo med videon till låten One Way Ticket. Sista singeln, Girlfriend, släpptes 22 maj 2006 och tog sig upp till en 39:e plats i Storbritannien, gruppens sämsta notering sedan man gav ut Get Your Hands Off My Woman, år 2003.^[4] 27 maj spelade gruppen på Rock in Rio i Lissabon tillsammans med bland annat Guns n' Roses. I augusti 2006 skrev Justin in sig själv på vårdhemmet The Priory i London för heroinmissbruk, detta efter att bandet fått ställa in flera konserter på grund av Hawkins missbruk.^[11] Vid den här tiden bekräftade bandet att de skulle påbörja arbetet till gruppens tredje album, som också planerades att ges ut i början av 2007. 10 oktober meddelade dock Hawkins, genom den brittiska tidning The Sun, att han lämnat gruppen efter att ha genomgått rehabilitering för sitt missbruk.^[12] I slutet av året rapporterades det från flera nyhetsbyråer att basisten Edwards skulle bli ny frontman i The Darkness och att Toby MacFarlaine rekryterats som basist.^[13] 21 november 2007 meddelades det dock på den officiella webbplatsen att The Darkness nu var upplöst.

Samtidigt som det tillkännagivits att The Darkness brutit upp meddelades också att ett nytt band, Stone Gods, bildats med Richie Edwards på sång och gitarr, Dan Hawkins på gitarr, Toby MacFarlaine på bas och Ed Graham på trummor.^[14]

2008 bildade Justin Hawkins ett nytt band, Hot Leg, tillsammans med trummisen Darby Todd, gitarristen Pete Rinaldi och basisten Samuel Stokes.

Diskografi

Huvudartikel: The Darkness diskografi

• 2003 – Permission to Land

• 2005 – One Way Ticket to Hell ...and Back

Bandmedlemmar

Externa länkar

• The Darkness på MySpace

(engelska)

• Flaming Whopper - fansida

Referenser

1. ↑ ^{1,00 1,01 1,02 1,03 1,04 1,05 1,06 1,07 1,08 1,09 1,10 1,11 1,12} Porter, Dick: Permission to Rock, Plexus, [2004] (Engelska). 
2. ↑ ”Inside the record company bidding war”. BBC.co.uk. 19 maj 2003. http://www.bbc.co.uk/radio1/onemusic/lamacq/190503.shtml. Läst 23 juni 2008. 
3. ↑ ”Support Bands/Other Bands Played With”. Def Leppard UK. http://www.deflepparduk.com/support2002.html. Läst 27 juni 2008. 
4. ↑ ^{4,0 4,1 4,2 4,3 4,4 4,5 4,6 4,7 4,8 4,9} ”The Darkness diskografi” (på Engelska). chartstats.com. http://www.chartstats.com/artistinfo.php?id=52. Läst 25 april 2009. 
5. ↑ ”The Darkness rock Kerrang! awards”. BBC news. 22 augusti 2003. http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/3172315.stm. Läst 23 juni 2008. 
6. ↑ ”The Darkness dominate Brit Awards”. BBC.co.uk. 17 februari 2004. http://news.bbc.co.uk/1/hi/entertainment/music/3492543.stm. Läst 23 juni 2008. 
7. ↑ ”Darkness get songwriters' honour”. BBC news. 27 maj 2004. http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/3754353.stm. Läst 23 juni 2008. 
8. ↑ ”Darkness bass player leaves band”. BBC NEWS. 23 maj 2005. http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/4572385.stm. Läst 25 april 2009. 
9. ↑ ”The Darkness recruit new bassist”. BBC NEWS. 16 juni 2005. http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/4099364.stm. Läst 25 april 2009. 
10. ↑ ”UK band buys own album from eBay”. TheAge.com.au. 10 november 2005. http://www.theage.com.au/news/breaking/band-buys-own-album-from-ebay/2005/11/10/1131578152968.html. Läst 23 juni 2008. 
11. ↑ ”Justin Hawkins och Pete Doherty behandlas på The Priory”. Aftonbladet.se. 19 augusti 2006. http://www.aftonbladet.se/nojesliv/article430360.ab. Läst 23 juni 2008. 
12. ↑ ”Hawkins in 'I quit' shocker”. TheSun.co.uk. 11 oktober 2006. http://www.thesun.co.uk/sol/homepage/news/article66672.ece. Läst 23 juni 2008. 
13. ↑ ”THE DARKNESS Members Launch New Band”. BLABBERMOUTH.NET. 5 mars 2007. http://www.roadrunnerrecords.com/blabbermouth.Net/news.aspx?mode=Article&newsitemID=68211. Läst 23 juni 2008. 
14. ↑ ”Former THE DARKNESS Members Launch STONE GODS”. BLABBERMOUTH.NET. 21 november 2007. http://www.roadrunnerrecords.com/blabbermouth.Net/news.aspx?mode=Article&newsitemID=85316. Läst 23 juni 2008.