Tofsbivråk

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

?Tofsbivråk Status i världen: Livskraftig (lc)
Hane av underarten P. p ruficollis i Haryana i Indien
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Rovfåglar Falconiformes
Familj:	Hökartade rovfåglar Accipitridae
Släkte:	Pernis
Art:	Tofsbivråk P. ptilorhyncus
Vetenskapligt namn
§Pernis ptilorhyncus Auktor: Temminck, 1821
Synonymer
Pernis ptilorhynchus (felstavat)
Hona av underarten P. p. ruficollis i Bharatpur i Indien
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Tofsbivråk (Pernis ptilorhyncus) är en asiatisk bivråk som är nära besläktad med den europeiska bivråken (P. apivorus).

Taxonomi och utbredning

Tofsbivråken beskrevs taxonomiskt första gången 1821 av Coenraad Jacob Temminck. Typspecimentet härstammar från Java.

Tofsbivråkens taxonomi är omdiskuterad. Artens utbredningsområde är uppdelad i två separata områden. Dels P. p. orientalis Taczanowski, 1891 som har en nordlig utbredning i sydöstra Sibirien, norra Tibet, nordöstra Kina, Japan och Korea, och alla andra underarter som har en sydlig utbredning i Sydostasien. Det har observerats mellanformer av P. p. ptilorhynchus och bivråk i sydöstra sibirien vilket indikerar att de hybridiserar och därmed kan tillhöra samma art. Detta i sin tur skulle kunna indikera att Tofsbivråken, så som den beskrivs idag består av två arter.^[1]

Den nordliga populationen flyttar under vinter till tropiska Sydostasien medan övriga mestadels är stannfåglar.

Underarter

Den delas ofta upp i sex underarter:^[1]

• P. p. orientalis Taczanowski, 1891 - häckar i södra Sibirien, Amurland, Primorje kraj, Sakhalin, Manchuriet, Korea och Japan.
• P. p. ruficollis Lesson, 1830 - förekommmer på den indiska subkontinenten och i Burma och Junnan.
• P. p. torquatus Lesson, 1830 - förekommer på Malackahalvön, Sumatra och Borneo.
• P. p. ptilorhyncus - förekommer på Java
• P. p. palawanensis Stresemann, 1940 - förekommer på de båda filippinska öarna Palawan och Calauit.
• P. p. philippensis Mayr, 1939 - förekommer i Filippinerna i provinserna Luzon, Catanduanes, Occidental Mindoro, Negros, Mindanao & Basilan.

Utseende och fältkännetecken

Den upplevs som långhalad med ett litet huvud och den glidflyger på plana vingar. Huvudet saknar det typiska rovfågeldragen vilket ger den en vänar uppsyn. Den har en lång stjärtoch en lite huvudtofs. Den är brun på ovansidanm, men inte lika mörk som på bivråken, och ljusare undertil. På strupen har den ett mörkt band. Olika merparten stora rovfåglar så kan man urskilja de olika könen. Den adulta hanen har ett blågrått huvud medan honans huvud är brunt. Honan ärockså lite större och mörkare än hanen. Hanen har svart stjärt med ett vitt band medan honas stjärt mer påminner om bivråkshonans.

Bergådalbaneflykt, vilket är typiskt uppvisningsbeteende för släktet Pernis i början av häckningssäsongen.

Tofsbivråken är större och mer bredvingad än den europeiska bivråken. Den är mycket variabel i fjäderdräkten. Till skillnad från bivråken så saknar tofsbivråken den mörka fläcken vid vingknogen.

Beteende, häckning och föda

Den är specialiserad på att äta larver och bon av geting som den gräver upp ur marken, men den äter även andra insekter, reptiler, daggmask och boungar av fåglar.

Den häckar i skogsmark och är mestadels diskret förutom i början av häckningssässongen då den visar upp sig, bland annat med specifika flyguppvisningar i bågformationer med ryttlande inslag när den når toppen av bågen, vilket är typiskt för arterna i släktet Pernis.^[2]

Status

Arten har ett mycket stort utbredningsområde som uppskattas till 10,000,000 km² och världspopulationen uppskattas till 100,000-1,000,000 individer^[3] vilket resulterar i att IUCN kategoriserar arten som livskraftig (LC).

Tofsbivråk gliderflyger på plana vingar.

Referenser

Noter

1. ↑ ^{1,0 1,1} Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
2. ↑ James Ferguson-Lees, David A. Christie, Kim Franklin, Philip Burton, David Mead (2001). Raptors of the World: An Identification Guide to the Birds of Prey of the World. HMCo Field Guides. ISBN 0618127623. 
3. ↑ BirdLife International (2008) Pernis ptilorhyncus In: IUCN 2008. 2008 IUCN Red List of Threatened Species. <www.iucnredlist.org>. Läst 27 november 2008.

Källor

• Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
• Delar av artikeln är översatt från engelska wikipedias artikel Oriental Honey Buzzard, läst 2008-11-27.
• BirdLife International (2008) Pernis ptilorhyncus In: IUCN 2008. 2008 IUCN Red List of Threatened Species. <www.iucnredlist.org>. Läst 27 november 2008.
• Wikimedia Commons har media som rör Tofsbivråk
  Bilder & media