Sydtyrolen
Från Rilpedia
 |
En eller flera användare anser att denna text bör infogas i bolzano (provins). (Diskussion) |
Sydtyrolen, officiellt det självstyrande landskapet Bozen-Sydtyrolen; på tyska Autonome Provinz Bozen – Südtirol; på italienska Provincia autonoma di Bolzano - Alto Adige; på ladinska Provinzia Autonòma de Balsan – Südtirol, är den nordligaste av de italienska länen (provinserna). Landskapet bildar tillsammans med det självstyrande landskapet Trento den autonoma regionen Trentino-Alto Adige. Landskapet har sedan 1972 eget självstyre till viss del och egen rätt att besluta om vart skatterna ska gå (95 procent av skatterna återvänder till provinsen, endast 5 % går till centralregeringen). Landskapets residensstad är Bozen. Sydtyrolen tillhör europaregionen Tirol-Südtirol-Trentino som i sin geografiska utsträckning överstämmer med det historiska kronlandet Tyrolen.
Av befolkningen är 70 procent tyskspråkiga, 25 procent italienskspråkiga, på grund av stor italiensk bosättning under 1900-talet, och 5 procent, huvudsakligen bosatta i Dolomiterna talar ladinska. Tyska och italienska är förvaltningsspråk i hela landskapet, medan ladinska är det i delar av Sydtyrolen.
Innehåll |
Historia
Huvudartikel: Sydtyrolens historia
Området tillföll det romerska riket år 59 f.Kr. Från 500- till 800-talet e.Kr. befolkade bajuvarer (bajrare) och langobarder regionen tillsammans med de romaniserade infödda. Den tillhörde Frankerriket och kom sedan under jarldömet Tyrolen fram till 1342 då det blev bayerskt, varpå det 1363 blev en habsburgsk besittning och alltså tillföll Österrike, till vilket det hörde fram till 1919.
Efter Italiens deltagande i första världskriget fick Italien 1919 allt område söder om Brennerpasset av strategiska skäl. Befolkningen bestod då till 3 procent av italienare och 97 procent tysktalande. När Benito Mussolini kom till makten förbjöds tyska 1923 i skolundervisningen, familje- och ortnamn italieniserades (Bozen blev på italienska Bolzano) och en stor italiensk bosättning genomfördes. Hitler ansåg det nödvändigt att "offra" Sydtyrolen för att få Mussolini med sig och erbjöd alla som ville att bosätta sig i Tyskland. 80 000 av de 250 000 invånarna flyttade till Tyskland, för att upptäcka att nazisternas löfte till dem – att de skulle få bo nära Alperna – ej kunde infrias. Under andra världskriget hamnade många män i den italienska armén.
En stor del av de vapenföra männen som inte lät sig upptas i italienska armén anslöt sig till frivilliga tyska Waffen-SS-förband. Där samlades de främst i bergsjägarförband och stred i bland annat Ardennerna och Alsace.
Efter kriget tvingades Italien att gå med på krav som att garantera de tyskspråkigas rätt till sitt eget språk och annat. Att man inte lät hålla en folkomröstning berodde på att Österrike likt Tyskland delats upp i fyra ockupationszoner efter de fyra segermakterna efter kriget och Frankrike, Storbritannien och USA var oroliga över att Sovjet skulle få en för stor dominans över Österrike om de fick ta över Sydtyrolen från italienarna. Sydtyrolen slogs ihop med den italienskspråkiga provinsen Trento för att bilda regionen Trentino-Alto Adige, vilket förargade de tyskspråkiga som motsatte sig en fortsatt italienisering. 1960 påbörjades en terrorvåg mot den italienska staten. 1969 kom man överens om en ny förordning för att säkra det tyska språkets fortlevnad i Sydtyrolen. Detta innebär bland annat att man måste deklarera om man är tysk- eller italienskspråkig om man ställer upp som kandidat i allmänna val och att alla skolbarn måste lära sig italienska och tyska i skolorna. Sedan dess har situationen varit stabil i Sydtyrolen med hög sysselsättning och en stabil ekonomisk tillväxt som inte låter sig påverkas av konjukturer vare sig upp eller ned.
Geografi
.png)
 |
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Med en yta något större än Uppsala län i Sverige utgör Sydtyrolen Italiens till ytan största län. Befolkningen är koncentrerad till huvuddalgångarna kring Eisack, Etsch och Rienz, liksom i de största sidodalarna, framförallt Ultental, Sarntal, Passeier och Ahrntal. De flesta byar och gårdar ligger mellan 300 och 1 200 meter över havet. I Sydtyrolen finns talrika omfattande alpbetesmarken med säsongsvis fäboddrift, liksom omfattande skogsområden mellan 800 och 1 800 meter över havet.
Angränsande landskap
I norr och öster gränsar Sydtyrolen till de österrrikiska förbundsländerna Tyrolen och Salzburg; i väster till den schweiziska kantonen Graubünden; i sydost till de italienska provinserna Belluno, (i regionen Veneto); i syd till provinsen Trento; i sydväst till provinsen Sondrio (regionen Lombardiet). Sedan Tyrolens delning 1919 löper gränsen mellan Sydtyrolen och Tyrolen längs vattendelaren i Alperna. Den mest kända alpövergången är Brennerpasset.
Kända berg och dalar
Huvuddalarna är Etschtal, Eisacktal, Vinschgau och Pustertal.
Sjöar
Sjöar i Sydtyrolen:
- Reschensee
- Kalterer See (Kaltern)
- Haidersee
- Karersee
- Pragser Wildsee
- Vernagt-Stausee
- Montiggler Seen (Überetsch)
- Mühlwalder See
- Toblacher See
Administrativ indelning
Sekundärkommuner
Sydtyrolens 116 kommuner tillhör sju sekundärkommuner (Bezirksgemeinschaften). Residensstaden Bozen utgör själv den åttonde sekundärkommunen. Sekundärkommunerna ansvarar för samordning av den kulturella, sociala, ekonomiska och ekologiska utvecklingen hos medlemskommunerna. Dessutom har de övertagit ett flertal arbetsuppgifter från både det självstyrande landskapet och från primärkommunerna. Bland dessa finns socialtjänsten och miljövården.
| Sekundärkommun | Huvudort | Yta | Befolkningsstorlek |
|---|---|---|---|
| Bozen | Bozen | 52 km² | 100.808 |
| Burggrafenamt | Meran | 1.101 km² | 88.300 |
| Überetsch-Unterland | Neumarkt | 424 km² | 63.000 |
| Salten-Schlern | Bozen | 1.037 km² | 44.400 |
| Eisacktal | Brixen | 624 km² | 44.500 |
| Pustertal | Bruneck | 2.071 km² | 73.000 |
| Vinschgau | Schlanders | 1.442 km² | 34.307 |
| Wipptal | Sterzing | 650 km² | 18.220 |
Primärkommuner
Största kommunerna (till och med 1 december 2005)
| Tyskt namn | Italienskt namn | Invånare |
|---|---|---|
| Bozen | Bolzano | 98.657 |
| Meran | Merano | 35.602 |
| Brixen | Bressanone | 19.504 |
| Leifers | Laives | 15.962 |
| Bruneck | Brunico | 14.148 |
| Eppan an der Weinstraße | Appiano sulla Strada del Vino | 13.325 |
| Lana | Lana | 10.458 |
| Kaltern an der Weinstraße | Caldaro sulla strada del vino | 7.307 |
| Ritten | Renon | 7.147 |
| Sarnthein | Sarentino | 6.669 |
| Kastelruth | Castelrotto | 6.247 |
| Sterzing | Vipiteno | 5.947 |
| Schlanders | Silandro | 5.908 |
| Ahrntal | Valle Aurina | 5.641 |
| Naturns | Naturno | 5.201 |
| Latsch | Laces | 5.050 |
Självstyrelse och politik
Sydtyrolen bildar tillsammans med Trento regionen Trentino-Alto Adige, en av de fem italienska regionerna som är utrustade med egen regional lagstiftningsmakt och därför betecknas som autonom region med särskild status i den italienska författningen. Denna regionala autonomi är snarast begränsande för det sydtyrolska självbestämmandet, då de italiensktalande från Trento utgör majoritet. Sedan 1972 förfogar den med Sydtyrolen identiska provinsen Bozen, liksom provinsen Trento, över ett eget självstyre, som i realiteten ger dem samma ställning som en autonom region. Landskapet Sydtyrolen har rätt att lagstifta angående offentlig förvaltning, byggnadsplanering, hantverk, mått och marknader, jakt och fiske, kommunikationer och transporter, turisttrafik, hotell, restauranger, jordbruk, förskolor, skolbyggnation. Denna lagstiftning är bindande även för den italienska staten. Självstyrelsen finansieras genom att cirka 90 % av den statliga omsättnings- , inkomst- och bolagsskatt som uppbörs i Sydtyrolen återgår till landskapsförvaltningen. I gengäld ansvarar landskapet självt för verksamheter som skolväsende, sjukvård och vägar som i det övriga Italien finansieras med statsmedel.
Lantdagen
Der sydtyrolska lantdagen (it. Consiglio provinciale) är det självstyrande landskapets lagting. De 35 ledamöterna väljs för fem år. Lantdagsledamöterna är på samma gång ledamöter i regionalstyrelsen (Consiglio regionale) för den överordnade regionen Trentino-Alto Adige. Vid lantdagsvalen 2008 gick det dominerande partiet, Südtiroler Volkspartei, tillbaka men fick ändå en egen majoritet.
|
Landskapsregeringen
Sydtyrolens landskapsregering (ty. Landesregierung) (it. Giunta provinciale) står under ledning av en landshövding (ty. Landeshauptmann) (it. Presidente) och består förutom av denne, av två ställföreträdande landshövdingar och nio lantråd. Landskapsregeringen väljs bland lantdagens ledamöter av landtagen vid en sluten omröstning. Genom den italienska författningsändringen 2001 har Sydtyrolen självbestämmande över vilken regeringsform man vill tillämpa (om man vill kan man t.ex. införa direktval av landshövdingen). Den nuvarande landshövringen är sedan 1989 Luis Durnwalder (SVP). Ställföreträdare är sedan 2008 Hans Berger (SVP) och Christian Tommasini (PD).[1]
Politik
Sydtyrolens politiska historia har sedan andra världskrigets slut dominerats av det sydtyrolska folkpartiet, (Südtiroler Volkspartei) (SVP). Detta samlingsparti för alla tysk- och ladinskspråkiga sydtyrolare har sedan 1945 haft en egen majoritet i lantdagen. Vid kommunalvalen 2005 blev SVP:s kandidater borgmästare i 107 av 116 kommuner. I kommuner med italiensk majoritet gick SVP tidigare i förbund med mäktiga kristdemokratiska partiet (Democrazia Cristiana). Tysktalande väljare röstar även på Union für Südtirol, Süd-Tiroler Freiheit och Die Freiheitlichen. Det sistnämnda partiet är landskapets näst största parti. De italiensktalande väljarna röstar främst på Frihetens folk (Popolo della Libertà), vilket är landskapets tredje största parti. Före 1990-talets mutskandaler i den italienska politiken röstade de flesta italiensktalande på det neofascistiska Movimento Sociale Italiano. Detta partis omedelbara efterföljare är det högerrdikala Unitalia. I Sydtyrolens lantdag finns även representanter för Lega Nord. Bland de ladinskspråkiga är SVP det största partiet. Det ladinska Ladins-Moviment Politich Ladins har inte fått tillräckligt med röster för att få säte i lantdagen. Sydtyrolens gröna parti vänder sig till väljare ur alla tre språkgrupperna.
Demografi
Språk
Officiella myndighetsspråk i Sydtyrolen är tyska, italienska och ladinska.
Media
De ledande tidningarna är tyskspråkiga Dolomiten och italienskspråkiga Alto Adige - Corriere delle Alpi.
Näringsliv
Sydtyrolen är den rikaste regionen i Italien. Sydtyrolens äppelodlingar utgör 10 % av all äppelproduktion i EU. Sydtyrolen har blivit känt för att man ständigt tycks ha en uppåtgående konjunktur och inte hamnar i ekonomiska nedgångar. Sydtyrolen har mycket låg arbetslöshet.
Turismen spelar en viktig roll, inte minst skidorterna.
Kommunikationer
Läget längs med axeln München–Innsbruck–Verona har historiskt betytt mycket för förbindelserna med omvärlden och utgör en av de nord-sydliga transportvägarna i ett Alperna som annars har bergskedjor i öst-västlig riktning vilket försvårar passager i nord-sydlig riktning. Brennerpasset som utgör gräns mellan Italien och Österrike genomkorsas av en motorväg, en landsväg och en järnväg på omkring 1370 m.ö.h. För att vara i Alperna är det en mycket låg passhöjd, och möjliggör att passet är farbart även under vinterhalvåret.
Samtidigt har detta läget medfört en svår trafikbelastning då mycket lastbilstrafik på motorvägen och godstrafik på järnvägen ofta blockerar transportsystemet, tung trafik som på grund av de snäva kurvradierna i bergen och stigningarna måste köra långsamt på låga växlar vilket belastar närmiljön. Planer finns på en omkring 63 kilometer lång Brennerbasistunnel som skulle göra det möjligt att köra höghastighetståg utan att dessa saktas ned av stigningarna.
Personer från Sydtyrolen
Referenser
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Sydtyrolen
