Knut Kurck
Från Rilpedia
Knut Kurck, riksråd, friherre till Lempelä i Åbo och Björneborgs län, herre till Hedensö, Årstad och Vendelsjö i Södermanland, Klackeborg, Norsholm och Boxholm i Östergötland, Göksholm i Närke, Åkeshov i Uppland och Sjögerås i Värmland. Han var son till Jöns Knutsson Kurck, systerson till Axel Oxenstierna, född 8 september 1622, död 26 juni 1690 på Hedensö i Södermanlands län.
Innehåll |
Karriären
Knut Kurck tillhörde rådspersonalen under drottning Kristinas minderårighet, var åren 1651-1660 landshövding i Västmanlands län, inkallades februari 1660 i rikrådet, var 1663-1678 president i Kommerskollegium, förlänades 1666 med lagmansdömet över Närke, blev 1676 häradshövding i Västerbotten och dess lappmarker och var 1677-1680 president i Svea hovrätt.
Blå boken
Inom rådet blev han en avgjord motståndare till Magnus Gabriel de la Gardie och samverkade med Sten Bielke, Biörenklou och Claes Rålamb. Så deltog han i klandret över vanvården vid kungens uppfostran och över slöseriet med kronans gods, tillhörde den pluralitet av rådet, som beslöt Sveriges deltagande i trippelalliansen (1668), var med om att utarbeta det under namnet Blå boken kända statsregleringsförslaget av 1668 och protesterade 1671 jämte sex andra rådsherrar mot förbundet med Frankrike.
Angreppet på rikskanslern
Under riksdagen i Uppsala 1675 bevistade han de hemliga överläggningar, som flera rådsherrar höll hos Rålamb, angående störtande av Magnus Gabriel de la Gardie. Han gick så långt att han jämte Rålamb angav rikskanslern för förgripliga yttranden om kungen. Angivelsen synes ha bidragit till Karl XI:s växande köld mot De la Gardie. Den vid samma riksdag inledda räfsten med förmyndarstyrelsen betraktades av Kurck som ett gott vapen mot rikskanslern.
Åtalet mot Kurck
Vid samma tid (oktober 1681) blev emellertid Kurck och en av hans ämbetsbröder, Gustaf Larsson Sparre, ställda under åtal inför Svea hovrätt och förvista från hovet, eftersom de vägrade underteckna en skrivelse från slutet av 1680, som reglerade rådets rättigheter och skyldigheter gentemot kungen och ständerna. Efter att ha ingivit böneskrifter fick de likväl snart rättegången nedlagd och förvisningen upphävd.
Rådet – ett stånd
Kurck var en uttalad motståndare till enväldet. Hos ivrarna för en starkare kungamakt hade han också gjort sig illa anskriven genom sitt påstående, att rådet vore ett särskilt stånd i riket, som stod mitt emellan kungen och de andra stånden, vilket, det tillhörde att hålla de övriga medborgarna till sin undersåtliga plikt mot överheten samt att vara skiljedomare i de tvistigheter, som kunde yppas mellan kungen och ständerna. Härigenom ådrog han sig även den unge konungens onåd.
Drabbad av reduktionen
Knut Kurck upphörde i slutet av 1681 med all ämbetsutövning och var en av de åtta rådsherrar, som avskedades i maj 1682. Räfsten med förmyndarstyrelsen i förening med reduktionen drabbade Kurck så hårt, att i slutet av 1685 hans hus i Stockholm och åtskillig lösegendom gick under klubban. På sin ålderdom sysslade Kurck med genealogiska studier. Av alla Knut Kurcks egendomar från tiden före reduktionen övergick efter hans död på Hedensö den 26 juni 1690 endast Hedensö och Norsholm till hans son.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
