Kronhuset
Från Rilpedia
Kronhuset, ursprungligen Giötheborgz Tyghuhs[1], är en stor röd tegelbyggnad i Västra Nordstaden i Göteborg. Huset uppfördes under åren 1643-1655 med holländsk prägel, och är Göteborgs äldsta profana icke bostads-byggnad. Möjligen är de ursprungliga ritningarna gjorda av den kungliga arkitekten Simon de la Vallée.[2] Kronhuset användes ursprungligen som tyghus (tyg i detta sammanhang=krigsmateriel), det vill säga som lager för garnisonens tygmateriel så som kanoner och uniformer men även som matförråd för spannmål. På platsen för huset låg tidigare stadens äldsta kyrkogård.[2]
Historia
De kanoner och annan materiel som staden behövde till sitt försvar, förvarades i förrådshus på bastionerna längs stadsfästningarna. Fästningarnas utbyggnad under 1640-talet krävde dock ett ökat utrymme för materielen. Genom 1634 års regeringsform hade Krigskollegiet och Rikstygmästarämbetet inrättats och Sveriges försvar fick därmed en fastare administration. Beslut om byggandet av Kronhuset eller "ett artilleri- och spannmålshus" togs i Krigskollegiet i februari 1640, och i maj 1642 utgick ordern om att påbörja byggandet så snart det beställda teglet från Holland hade anlänt.
Bygget leddes av chefen för fortifikationen, generalkvartermästaren och borgmästarsonen från Lödöse, Olof Hansson Swart, senare adlad Örnehufvud.[2] År 1643 hade huset uppförts till en vånings höjd, och bygget avstannade därefter i brist på pengar. Kring 1648 återupptogs byggandet, då med svenskt tegel och där nu generalkvartermästare Johan Wärnskiöld tagit hand om bygget.[2] Det huvudsakliga arbetet med att bygga Kronhuset pågick därefter fram till att huset stod klart 1654.[2][3]
Riksdagen sammankallades i Göteborg den 4 januari år 1660 av Karl X Gustav, och kronhuset fick då fungera som rikssal. Del av bottenvåningen hade inretts med bänkar, klädda i svart tyg liksom även väggarna. Kung Karl X Gustav avled därefter hastigt i det Torstenssonska palatset och den då fyraårige arvsprinsen utropades den 1 mars som Sveriges konung efter ett riksdagsbeslut.[4]
Kronhusområdet brann 1746 och 1758, då alla byggnader förstördes, utom just Kronhuset.
Tyghuskvarteret köptes av Göteborgs stad 1929, och ända fram till 1954 fungerade huset som förråd för kronan och staden.
Efter en omfattande restaurering återinvigdes Rikssalen i Kronhuset av kung Gustav VI Adolf, den 17 maj 1957. Restaureringen kostade en miljon kronor och bekostades av donationsmedel.[5]
Fram till 1996 var bottenvåningen i Kronhuset ett stadshistoriskt museum[6] som berättade om Göteborg och dess föregångare, och i ett hörne stod stadens nyckelskåp från 1783.
Sedan 1998 huserar den professionella blåsorkestern Göteborg Wind Orchestra (före detta GöteborgsMusiken) i lokalerna och rikssalen används därmed främst som konsertlokal.
Garnisionsförsamlingen
År 1669 fick Tyska församlingen, sedan Kristine kyrka brunnit ner, sin gudstjänstlokal i Kronhusets rikssal till dess att man 1672 åter kunde flytta in under eget tak.[2] År 1680 inreddes nedersta våningen av Kronhuset till kyrka, Kronhuskyrkan, för garnisonsförsamlingen, och från 1688 till 1899 var Kronhuset ett helgat rum, där de till Göteborg förlagda trupperna samlades till gudstjänst. Militären hade ända till 1675 haft gemensam gudstjänst med Domkyrkoförsamlingen, dels i Domkyrkan, dels i gymnasiehuset, men fick 1680 bilda självständig församling vid namn Garnisonsförsamlingen (även kallad för Kronhusförsamlingen). Ända till 1883 fick emellertid såsom medlemmar räknas även till garnisonen icke hörande personer. År 1835 bestod församlingen av 6 422 personer, där två tredjedelar utgjorde militär personal.
År 1895 flyttade Första Göta Artilleriregemente till nyuppförda kaserner i Kviberg och Andra Göta Artilleriregemente flyttade 1898 till Jönköping. Den 25 mars 1898 hölls den sista gudstjänsten i Kronhuskyrkan.[7] Garnisonsförsamlingen var en icke-territoriell församling och upplöstes 1927, och Kronhuset övertogs av Göteborgs stad 1929. Begravningsplatsen för församlingen låg länge där nuvarande polishuset står i Göteborg, vid Nya Ullevi.
Byggnaden
Husets yttermått är; längd 80 alnar (47,2 meter) och bredd 24 alnar (14,2 meter). Konstruktionen har ett holländskt inflytande, genom att rikssalen, som omfattar nedersta våningen, helt saknar bärande pelare. Nedersta våningens tak liksom samtliga ovanpå liggande bjälklag hänger i takstolskonstruktionen, som i sin tur vilar på och i murverket. Detta är därför förstärkt med 28 "contreforter" eller strävpelare, 12 på vardera långsidan och 2 på vardera gavel. Men, redan på 1670-talet monterades pelare för att stödja taket, vilka togs bort i samband med en större renovering på 1950-talet då 12 av av de gamla takbjälkarna byttes ut mot järnbalkar. Den flamländska gobelängen "Hösten", vävd i Brüssel omkring 1690, skänktes vid återinvigningen av direktör Osvald Arnulf-Olsson.
Den nedersta våningen har mestadels haft speciella användningsområden, och de övriga ursprungligen, enligt:
- 2:a våningen - vapenförråd med kanoner, gevär och övriga handvapen och remtyg.
- 3:a våningen - bevärings-, beklädnads- och trosspersedlar.
- 4:e våningen - sjukvårdspersedlar.
- 5:e våningen - utredningspersedlar, det vill säga ränslar, kokkärl med mera.[8]
På 1700-talet murades en del fönster igen och de övriga försågs med luckor. På 1800-talet uppsattes på södra sidan av huset ett par träemblem, som med största sannolikhet kom från den raserade Kungsporten.[9]
Kronhusbodarna
Kronhusbodarna är en samling äldre gula byggnader som ligger runt gården framför kronhuset.
De västra kronhusbodarna
De västra kronhusbodarna byggdes mellan 1764-1759 och fungerade som lagerplats för järnvägsmaterial och brandhus. Idag huserar Glashyttan, Göteborgs Choklad & Karamellfabrik och Kuhlins guld i de västra kronhusbodarna.
Östra kronhusbodarna
De östra kronhusbodarna byggdes mellan 1746 -1748 och på den tiden var det smedja, hjulmakare och verkstad här. Idag hittar du krukmakare Mia Bäx, urmakare Gerhard, lantlig inredning från Stilero och Café Kronhuset.
Kronhusområdet brann 1746 och 1758, alla byggnader förutom Kronhuset brann ned. Kronhusbodarna restaurerades och återinvigdes 1971.
Här ordnas bland annat en årligen återkommande konsthantverksmarknad i augusti.
Kronhusparken
Kronhusparken är en liten park på baksidan av kronhusbodarna mot Smedjegatan. I parken står en byst av skalden Johan Anders Wadman som bodde i Göteborg 1814-1838, skapad av Johan Peter Molin.[10]
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Kronhuset
Källor
- ↑ Göteborg genom tre sekler, doktor Maja Kjellin, Bokförlaget Forum AB, Stockholm 1950 s.24
- ↑ 2,0 2,1 2,2 2,3 2,4 2,5 Antologia Gothoburgensis: det är en bok i ord och bilder om Göteborg genom tiderna skildrad av samtida författare och konstnärer jämte kronologska anteckningar om viktigare händelser i staden från dess grundläggning, Folke Persson, Agne Rundqvist, Arvid Flygare, Maja Kjellin, Stig Roth, Rundqvists Boktryckeri, Göteborg 1953 s. 52-55
- ↑ Göteborg förr och nu - Kronhusområdet, Ralph Scander, Göteborgs Hembygdsförbund 1980 s.138-139
- ↑ Kronologiska anteckningar om viktigare händelser i Göteborg 1619-1982, A. Rundqvist/R. Scander/A. Bothén 1982 s.6-7
- ↑ http://www.goteborgshembygdsforbund.se/ Göteborgs Hembygdsförbund
- ↑ 100 utmärkta hus i Göteborg, Manne Ekman & Margareta Rydbo, Göteborgs Stadsmuseum, Alfa Print AB, Sundbyberg 2007 ISBN 978-91-85488-78-0 s.26
- ↑ Försvunna kyrkor i Göteborg, av professorn i kyrkohistoria Anders Jarlert & arkitekt Jakob Lindblad, Göteborgs stiftshistoriska sällskap, Tre Böcker Förlag, Göteborg 2005 ISBN 91-7029-576-X s.58-60
- ↑ Göteborg förr och nu - Kronhusområdet, Ralph Scander, Göteborgs Hembygdsförbund 1980 s.139 + s.142
- ↑ Göteborg genom tre sekler, doktor Maja Kjellin, Bokförlaget Forum AB, Stockholm 1950 s.25
- ↑ Turistkarta över Göteborg : Med historik, utgiven av Stadsbyggnadskontoret i Göteborg, Orviks Tryckeri AB, Göteborg 1967 s. 9
- Göteborg, Sven Schånberg 1981
- Göteborg berättar, Bengt A. Öhnander 1991
- Göteborg före grävskoporna, Robert Garellick 1997
- Wikimedia Commons har media som rör Kronhuset
