Aln
Från Rilpedia
Aln (fornsvenska alin; ytterst från protoindoeuropeiska el-, armbåge, underarm) är ett äldre längdmått som funnits i olika varianter genom historien. Den ursprungligen betydelsen är "armen från bågen till spetsen av långfingret". Enheten är idag inte i allmänt bruk inom något välkänt måttsystem.
En romersk aln kallades ulna, vilket även är den medicinska termen för armbågsbenet. En ulna motsvarade 0,593802 meter, och i Sverige kom måttet att standardiseras efter denna definition.
Innehåll |
Tyskland/Frankrike
I Europa utvecklades många lokala variationer, några så korta som 0,554 meter (i Landau i nuvarande Tyskland) eller så långa som 1,949 meter (i Dinan, Côtes–du–Nord i nuvarande Frankrike). Från 1500-talet till 1700-talet angavs en fransk aln, aune, vanligen till 3 pied, 7 pouce och 8 lignes, men fastställdes 1742 av den franska akademien till 3 pied, 7 pouce och 10 5/6 lignes, eller omkring 1,18845 meter.
Danmark
En dansk aln var 0,562152 meter.
Storbritannien
En engelsk aln, ell, är definierad som 45 engelska tum, eller 1,143 meter. Detta mått fortsatte användas bland skräddare in på 1900-talet.
Sverige
Redan i de gamla svenska landskapslagarna användes aln som måttenhet. Även det redskap, alnmåttet, med vilket denna längd mättes, kallades aln.
Måttet aln blev senare standardiserat och fortsatte att vara i bruk tills metersystemet infördes 1889. En aln indelades i 2 fot = 4 kvarter = 24 verktum à 24,74175 mm. 3 alnar var en famn och 18000 alnar var en svensk gammal mil (10688 m). Alnen var enligt denna definition 0,593802 meter lång. Verktum (12 per fot) ändrades till decimaltum (10 per fot, med motsvarande ökning i längden av en tum).
Alnmåttet var olika på olika platser och dess längd ändrades flera gånger. Det äldsta kända alnmått var Ryholmsalnen (Rijholmsalnen), som var uppsatt på dörren till Rydaholms kyrka i Jönköpings län. Den förstördes dock och ersattes med en ny 1664. Ryholmsalnen användes redan omkring år 1100 i Skåne som byggnadsaln. Genom kungliga förordningar 1524 och 1582 bestämdes att den skulle gälla för hela Småland. På riksdagen i Norrköping 1604 fick Karl IX i uppdrag att "rätta" alla slags mått, mål och vikt. Det beslutades att det svenska alnmåttet skall vara lika med Ryholmsalnen och att edsvurna smeder skulle tillsättas i alla städer för att göra alnmåtten.
Karl IX hade redan före 1605 låtit göra en aln efter den gamla Rydaholmsalnen och fästa den på dörren till Stockholms rådhus. Denna aln, som senare kallades Stockholmsalnen och från 1605 påbjöds såsom rikslikare jämte Rydaholmsalnen, var 0,5934 meter lång. Den nyare Rydaholmsalnen var cirka 1% längre än Stockholmsalnen. Georg Stiernhielm gav Stockholmsalnen namnet Linea Carolina. Alnens växlande storlek i olika landsdelar åstadkom åtskillig villervalla. Allmogen klagade vid riksdagarna. Nya förordningar utfärdades 1733 och 1737. 1855 blev foten grundmått i stället för alnen. När metersystemet infördes 1889 som ensamt längdmåttsystem, slutade alnen användas i officella sammanhang.
En svensk aln var lika med 0,94607 av den danska, norska och preussiska eller rhenländska alnen samt 0,4997 av den franska alnen (aune, definierades 1742 till 1,18845 m). En svensk aln på 0,593802 meter motsvarade 2,6323 Paris-fot.
Se även
Referenser
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Aln, 1904–1926 (Not).
