Emanuel Olde
Från Rilpedia
Emanuel Mattias Olde, född den 8 september 1802 i Stockholm, död den 2 augusti 1885 vid Ängelholm, var en svensk professor norbergianus i nyeuropeisk lingvistik och modern litteratur vid Lunds universitet.
Olde blev student i Uppsala 1818, filosofie magister 1830 och extra ordinarie amanuens vid universitetsbiblioteket 1831. Efter en utländsk studieresa blev han 1833 lärare i moderna språk vid Nya Elementarskolan i Stockholm, vilken befattning han innehade till 1846, då han utnämndes till extra ordinarie adjunkt i franska och engelska vid Uppsala universitet. 1850 erhöll han professors titel och var 1860-1876 professor norbergianus i nyeuropeisk lingvistik och modern litteraturvetenskap vid Lunds universitet.
Olde var huvudsakligast känd som framstående läroboksförfattare. Av hans arbeten kan nämnas Öfversigt af det iranska språkets formlära (1833; 3:e uppl. 1857), Engelsk pronociationslära (1840; 8:e uppl. 1889), Fransk språklära (1843; 9:e uppl. 1878; fullständigt omarbetad av G. Gullberg och E. Edström 1892, ny uppl. 1894), Franska läs- och skriföfningar (1846; 9:e uppl. 1883), vilkas värde bevisas av den omständigheten att de i över 50 år fortsatte att brukas vid de svenska läroverken.
Olde författade dessutom recensioner i "Frey", program samt "Om de skandinaviska runornas omedelbara ursprung från det äldsta feniciska alfabetet" (1871).
| Företrädare: Gustaf Broomé |
Rektor för Lunds universitet 1870-1871 |
Efterträdare: Christian Wilhelm Blomstrand |
Källa
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Olde, Emanuel Mattias, 1904–1926 (Not).
Denna biografiska artikel om en akademiker, forskare eller ingenjör är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.
