Kungsholmen
Från Rilpedia
- Se Kungsholmen (stadsdel) för stadsdelen på östra Kungsholmen, och vidare Kungsholmen (olika betydelser).
Kungsholmen är en ö i Mälaren i södra Uppland. Kungsholmen ligger i Stockholms innerstad, norr om Riddarfjärden. Ön är uppdelad i fem stadsdelar: Kungsholmen, Marieberg, Fredhäll, Kristineberg och Stadshagen. Den utgör huvuddelen av stadsdelsområdet Kungsholmen, som även innefattar Essingeöarna.
Ön är omfluten av Riddarfjärden, Mariebergsfjärden, Essingefjärden, Tranebergssund, Ulvsundasjön, Karlbergskanalen, Karlbergssjön, Barnhusviken och Klara Sjö. Söder om Kungsholmen ligger öarna Södermalm, Långholmen, och Lilla Essingen. Fastlandet ligger i väst (Brommalandet), nord (Solna) och öst (Norrmalm).
Östra delen av ön är ganska låglänt, medan den västra är desto mer kuperad. Den högsta punkten är 47 m ö.h., Stadshagsplan. Ytan är 391 hektar. Öns strandlinje är 8900 m lång.
Historik
Från 1400-talet brukas holmen av Gråbrödraklostret[1] och kallas vid denna tid därför "Munklägret". Munkarna anlägger ett tegelbruk vid Rålambshov och förutom detta ägnar de sig åt jordbruk och fiske. I samband med reformationen 1527 hamnar ön i kronans ägo. Den första bebyggelsen uppstod i dalen mellan Kungsklippan och Kronoberget, medan hantverkares verkstäder och industrier uppfördes längs stränderna.
År 1645 får Munklägret sin första bro. År 1672 får holmen namnet "Kungsholmen" och bildar en egen församling.
Kungsholmen var fram till 1700-talet i stort sett obebyggd. O.J. Gjödings “Chartan öfwer Kungsholmen eller Stockholms wästre malm” visar slotten Hornsberg och Christinæberg i nordvästra delen av ön. Mot sydost syns början av ett planerat gatunät med några huvudgator (räknade från norr till söder) som Reparebansgatan (nuvarande Fleminggatan), Stora Kungshomsgatan (nuvarande Kungsholmsgatan) och Hantwärkaregatan (nuvarande Hantverkargatan). I slutet av 1800-talet genomförde Albert Lindhagen den stadsplan (Lindhagenplanen) som fortfarande präglar Kungsholmens stadsbebyggelse.
Ännu vid mitten av 1890-talet var den nordvästra delen av Kungsholmen nästan helt obebyggd, som ett flygfoto från 1896 (taget från en luftballong) visar. De enda byggnaderna som dominerar är några sjukhus som Stockholms sjukhem, eller “Hemmet för obotligt sjuka”, S:t Görans sjukhus och Konradsbergs sjukhus. Mot Ulvsundasjön reser sig nybyggda Stora Bryggeriet (öppnat 1892) och en ödslig Drottningholmsvägen leder över öppna landskap.
Området kring Kungsklippan på Kungsholmens östra sida var fram 1930-talet en lantlig idyll med små stugor och trädgårdar. De som bodde här arbetade huvudsakligen i Bolinders Mekaniska Verkstäder som fanns nedanför klippan vid Klara sjö. På 1930 flyttade Bolinders till Kallhäll och HSB byggde genom sin verkställande direktör och arkitekt Sven Wallander de kända höga lamellhusen.
Demografi
Den 31 december 2007 hade ön 48 032 invånare. 16,2 % hade utländsk bakgrund, varav 52 % från EU samt Norge.[2]
Se även
Noter
- ↑ http://www.livbojen36.se/historia.htm
- ↑ Invånarantal enligt Stockholms kommun USK [1]
Litteratur
- Ivan Oljelund: Det hände på Kungsholmen (1951)
