Ayn Rand

Från Rilpedia

Version från den 31 maj 2009 kl. 16.13 av Grillo (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Ayn Rand
Ayn Rand Marker.jpg
Ayn Rands grav (t.h.)

Född 2 februari 1905
S:t Petersburg
Död 6 mars 1982
New York
Yrke filosof, författare
Influenser Aristoteles, John Locke, Friedrich Nietzsche[1]
Influerade Leonard Peikoff, George Reisman, Alan Greenspan, Johan Norberg

Ayn Rand, född Alisa Zinovjevna Rosenbaum 2 februari[2] 1905 i St Petersburg i Ryssland, död 6 mars 1982 i New York, var en amerikansk filosof och författare. Hon förknippas främst med sin egen filosofiska skola objektivismen som försvarade individualism, rationell egoism, kapitalism och en objektiv moral. Hennes mest kända verk är Urkällan (1943) och Och världen skälvde (1957).

Innehåll

Biografi

Ayn Rands far var en rysk-judisk apotekare som fick sin verksamhet konfiskerad av den sovjetiska staten likt de flesta andra småföretagare. Efter att ha avslutat sin utbildning i Sovjetunionen med lysande betyg från universitetet i Sankt Petersburg, flydde Rand till USA 1926 i hopp om ett bättre liv. Hon arbetade inom den amerikanska filmindustrin 1926-1949 men hade det svårt ekonomiskt. På fritiden skrev hon ett antal böcker riktade mot fascismen och kommunismen, men nådde ekonomisk och försäljningsmässig framgång först med Urkällan 1943. Därefter försörjde hon sig som författare och filosof på heltid.

Ayn Rand var en ideologisk motståndare mot alla kollektivistiska ideologier, men såg det största hotet mot den kapitalism och individualism hon själv förfäktade i deras självutnämnda försvarares ovilja eller oförmåga att försvara dem med annat än nyttoargument, utan någon moralisk grund. Därför tog hon kunskapsteori och etik till hjälp och skapade ett eget filosofiskt system som skulle säkra individens rättigheter mot kollektivet. Genom ett försvar för förnuftet, det upplysta egenintresset och laissez-faire-kapitalism ville hon ge ett alternativ till de konservativa, fascistiska, liberala och socialistiska ideologier som hon såg dominera världen.

För de intellektuella studenter som ansåg sig som motståndare mot både "etablissemanget" och "68-vänstern" blev Rand den stora förebilden i USA. Många i den generationen av unga ekonomer, filosofer och statsvetare fick inspiration av Rands individualistiska vision, och hon kan till viss del anses ha inspirerat den våg av globaliseringar och liberaliseringar som skett sedan 80-talet.

Ayn Rand var gift med Frank O'Connor. Under McCarthy-perioden vittnade hon om vad hon såg som kommunistisk infiltration i Hollywood.

Verk

Ayn Rands första försäljningssuccé (efter de två mindre framgångsrika: De levande, 1936 samt Lovsång, 1938) kom 1943 med boken Urkällan. Boken sålde i en halv miljon exemplar enbart fram till 1950, trots att den blev hårt kritiserad för sin ideologi och de första försäljningssiffrorna var låga. Urkällan blev snart en kultbok.

Boken följdes av Rands centrala verk Och världen skälvde (1957). Boken fick, liksom Urkällan hård och sarkastisk kritik ofta baserad på bokens individualistiska ideologi, men det avskräckte inte miljontals läsare. Försäljningen har nämligen ökat till omkring 300 000 exemplar/år. Vid en amerikansk undersökning där läsare ombads välja ut den bok som påverkat dem mest så hamnade Och världen skälvde på en andraplats efter Bibeln.[3]

Vid sidan av romanproduktionen skrev sedan Rand manus till ett par filmer och arbetade strax innan sin död på en mini-serie baserad på Och världen skälvde.

Även om alla hennes böcker i varierande grad är politiska och samhällskritiska, är Rand mest känd som filosof för sina skrifter om sin egen filosofi objektivism och rationell egoism.

Filmer på Rands verk

De levande och Urkällan har filmatiserats; Urkällan 1949 (svensk filmtitel Pionjären) med Gary Cooper och Patricia Neal. Däremot har Och världen skälvde aldrig filmatiserats men har varit aktuell både som långfilm och tv-serie vid flera tillfällen och nu diskuteras en filmatisering under 2007. Både Angelina Jolie och Brad Pitt har uttalat sig om sitt intresse för Ayn Rands verk och att spela huvudrollerna i en trilogi baserad på Och världen skälvde.

Objektivismen

Ayn Rand såg människan som en förnuftsvarelse, som därför krävde frihet för att kunna leva i enlighet med sin natur. Därmed ansåg hon friheten vara en mänsklig rättighet. Därför är Rand populär bland liberaler, framför allt nyliberaler.

Rand tog ställning för kapitalismen i sin bok Kapitalismen: Det okända idealet, där hon skriver att en alltför stor frångång från kapitalismen leder till samhällets kollaps. Hon förespråkade därför en nattväktarstat. Ayn Rand ansåg att moralen och verkligheten är objektiv – därav namnet på filosofin. Hon ansåg att människan bör agera efter sitt rationella egenintresse och förkastade alltså altruism. Rand var kraftfull religionsmotståndare.

Kulten kring Rand och dess sönderfall

Efter succén med Och världen skälvde fick Rand många beundrare. Den inre cirkeln av objektivism- och egoism-anhängare, som kallade sig The Collective som ett internt skämt, leddes av filosofen och psykologen Nathaniel "Nathan" Branden. Enligt vissa av Rands kritiker fick The Collective sektliknande inslag, där kritikerna hävdade att Rands ord var lag (eftersom hennes logik var den objektiva sanningen), och hierarkin i gruppen byggde på hur väl man anpassade sig till Rands lära.[4] Rand själv förnekade att hon var en kultfigur.

Barbara Branden (tidigare gift med Nathan Branden), skrev biografin The Passion of Ayn Rand (1986), varifrån följande beskrivning har hämtats: Från omkring 1954 var Nathaniel Branden inte bara Rands högra hand utan även hennes älskare. Detta pågick med deras makars vetskap och rättfärdigat med objektivistiska argument, ända fram till 1968, när Barbara Branden berättade för Rand att Nathaniel var förälskad i en annan kvinna och hade ljugit för dem under en längre tid. Sprickan mellan Rand och det forna paret Branden ledde till splittring i hela rörelsen. Ayn Rand drog sig besviken tillbaka och tillbringade mer och mer tid ensam med sin make i deras lägenhet på Manhattan. Vid Rands död 1982 var hennes rörelse också närmast död. Numera finns Ayn Rand Institute samt The Center for the Advancement of Objectivism i södra Kalifornien, men även ett fåtal trogna anhängare.[4]

I tidningen The Laissez-Faire City Times skrev Jim Peron en analys av objektivism som argumenterar mot kultanklagelserna, med slutsatsen att de är ytliga och ad hominem-attacker vars syfte är att misskreditera objektivismen utan att behöva argumentera mot den. Peron skriver:


I cannot see how a disembodied philosophy can be a cult. I say Objectivism was disembodied because there was no Objectivist organization to join. The Nathaniel Branden Institute gave lectures but had no membership. You could subscribe to a newsletter but you couldn't join. Objectivism was, and is, structureless. And without a structure there cannot be cult. Cults spend a great deal of time recruiting members and persuading them to join a structure. A structure, or organization, is not optional. It is an essential trait of a cult. If the structure doesn't exist then there is no cult... Did Objectivism recruit members? It doesn't seem so. The obvious reason is that there was nothing to which members could be recruited. The vast majority of self-proclaimed Objectivists are people who read Rand's works and agreed with her. Most have never attended an Objectivist meeting nor subscribed to any Objectivist newsletter. All they did was buy Rand's books and like them.

— Jim Peron [5]

Den liberala nationalekonomen Milton Friedman var av åsikten att Rand "hade extremt bra inflytande på alla dem som aldrig blev randianer, men ifall de blev randianer var de hopplösa".[6]

Inflytande

Både under sitt liv och efter sin död 1982 har Ayn Rand haft ett betydande inflytande på politik och filosofi, främst i USA och Storbritannien. Hon anses ha påverkat bland annat Storbritanniens tidigare premiärminister Margaret Thatcher, Clarence Thomas (domare vid USA:s högsta domstol), Anton LaVey (grundare av den moderna satanismen) och Alan Greenspan (före detta ordförande för USA:s centralbank, Federal Reserve). På svenska har Ayn Rands böcker tidigare främst utgivits på mindre förlag, men i början av 2000-talet även av Timbro.

Bibliografi

Fiktion

Politik och filosofi (urval)

Biografier och andra böcker om Rand

Rand har blivit föremål för flera biografier.

  • Who is Ayn Rand? (1960) av Barbara & Nathan Branden
  • The Passion of Ayn Rand (1986) av Barbara Branden, filmatiserad 1999 med Helen Mirren i huvudrollen.
  • The Ayn Rand Cult (1999) av Jeff Walker

Externa länkar

  • Wikiquote-logo.svg Wikiquote har citat av eller om Ayn Rand

Kritik

Källor

  1. i Rands tidiga författarskap; hon tog senare avstånd
  2. 20 januari enligt g.s.
  3. Library of Congress News, 20 november 1991. Kongressbiblioteket och Book of the Month Club undersöker läsares "lifetime reading habits".
  4. 4,0 4,1 Michael Shermer, "Why People Believe Weird Things", reviderad upplaga 2002.
  5. http://www.noblesoul.com/orc/essays/obj_cult4.html
  6. Reason Magazine


Personliga verktyg